Skönhetsingrepp i underlivet ökar – gynekologer kritiska

Allt fler svenska skönhetskliniker erbjuder i dag behandlingar för intimområdet. I marknadsföringen är bilderna ofta desamma: en rosenknopp med skira ljusrosa blad eller en delad apelsin med en liten springa. Bilderna ligger nära de ideal som ingreppen syftar till att uppnå. Det handlar om blygdläppsförminskning, klitorislyft, fettsugning av venusberget och slidförsnävning – ingrepp som fått allt större utrymme inom estetisk plastikkirurgi.

Globalt har efterfrågan ökat snabbt under det senaste decenniet. Enligt den internationella plastikkirurgorganisationen Isaps är ökningen särskilt tydlig bland kvinnor mellan 18 och 34 år. Sociala medier spelar en central roll i spridningen av ideal. Begrepp som ”innies” och ”outies” används för att beskriva om de inre blygdläpparna är dolda eller synliga, och unga kvinnor uppger ofta att de skämts över sitt utseende under lång tid.

En av klinikerna som utför ingreppen är Inskinity i Stockholm. Plastikkirurgen Riikka Veltheim säger att de patienter som genomgått intimkirurgi är de mest nöjda.

– Det är från dem jag får allra mest positiv feedback om ökad livskvalitet, säger hon.

Många söker för fysiska besvär som skav och smärta vid cykling, ridning och samliv, eller för en känsla av öppenhet och läckage. Andra vill enbart av estetiska skäl förminska de inre blygdläpparna. Enligt Veltheim är skam ofta ett grundmotiv: många har burit på en känsla av att något är fel under hela livet.

Bland gynekologer är synen en annan. Specialistläkarföreningen för obstetriker och gynekologer (SFOG) tog 2019 fram nationella råd om kosmetisk kirurgi i vulva och vagina, och de gäller fortfarande. Enligt råden saknas tillräckligt vetenskapligt stöd för att bedöma nytta, risker och val av metod. Ulrika Heddini, överläkare vid Danderyds sjukhus och ordförande i SFOG:s expertgrupp för vulvasjukdomar, är tydlig:

– Vi avråder från all kosmetisk intimkirurgi på frisk och välfungerande vävnad. För att vi ska rekommendera ett ingrepp krävs medicinska skäl, säger hon.

Bakgrunden till riktlinjerna är bland annat fall som uppmärksammats av patientskadeförsäkringen Löf, där kvinnor skadats för livet. Blödning, infektion, ärrbildning, förändrad känsel och kronisk smärta finns bland de komplikationer som kan uppstå. Anna Möller, överläkare vid Södersjukhusets vulvamottagning, påpekar att de inre blygdläpparna och klitoriskappan skyddar känsliga strukturer.

– Det är ett nervtätt område, och tar man bort hud därifrån tar man också bort kroppens naturliga skydd. Då riskerar man ännu mer skav och smärta, säger hon.

SFOG framhåller att varje fall måste bedömas individuellt. Det finns ingen centimetergräns för när ett ingrepp är medicinskt motiverat, men en stor asymmetri som ger skav kan räcka efter att annan behandling prövats. Råden rekommenderar också en noggrann psykiatrisk och sexologisk utredning för att utesluta diagnoser som dysmorfofobi – en stark upptagenhet vid upplevda fel i det egna utseendet – och patienterna ska informeras om den normala variationen av hur vulva kan se ut.

Plastikkirurgerna invänder mot den ensidiga bilden. Svensk förening för estetisk plastikkirurgi (SFEP) instämmer i att behandlingar i intimområdet inte bör marknadsföras som enkla, men hänvisar till studier som visar hög patientnöjdhet och relativt få komplikationer. Rojda Gümüscü, överläkare och ordförande i SFEP, menar att enskilda skadefall måste vägas mot samlade resultat.

– Män möter sällan samma misstänksamhet vid underlivskirurgi. När kvinnlig intimkirurgi moraliseras finns en risk att kvinnors besvär förbises, säger hon.

SFEP anser att myndiga kvinnor har rätt att efterfråga ingrepp utan medicinska skäl och ser frågan som en jämställdhetsfråga.

Någon heltäckande svensk statistik över den privata estetiska vården finns inte. Det går därför inte att mäta hur många ingrepp som görs eller hur utbudet utvecklats. Internationellt har uppmärksamheten kring behandlingar som vaginal laser varit stor. USA:s läkemedelsmyndighet FDA har varnat för sådan behandling efter rapporter om allvarliga biverkningar och konstaterat att effekt och säkerhet inte är säkerställda.

Inom den offentligt finansierade vården utförs få blygdläppsförminskningar, eftersom ingreppen oftast inte bedöms som medicinskt motiverade. Däremot görs rekonstruktiva ingrepp efter förlossningsskador. Anna Möller understryker att kvinnor med sådana besvär inte behöver vända sig till privata kliniker.

– Det är viktigt att kvinnor förstår att man inte behöver gå till en privat klinik och betala för att få hjälp med sådana saker själv, säger hon.

För den som ändå överväger ett ingrepp finns en tydlig checklista från Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Patienten ska få skriftliga uppgifter om risker, kostnader, eftervård och patientförsäkring. För kirurgi gäller sju dagars betänketid.