Elias Rosell: Mitt i värmeböljan – EU-länderna vill klassa oljebolag som hållbara

EU:s kontroversiella beslut om fossila investeringar väcker frågor om klimatpolitikens framtid i Europa. Samtidigt som värmerekord slås och klimatförändringarna blir allt mer påtagliga, öppnar EU för att företag som startar ny fossilutvinning ska kunna ingå i hållbara investeringsfonder.

Den 24 juni uppmättes det varmaste dygnet någonsin i Frankrike. Samma dag fattade EU:s ministerråd ett beslut som väckt stor uppmärksamhet och kritik bland klimatexperter. Ministerrådet meddelade att företag som öppnar nya oljefält och bedriver fossilutvinning ska kunna klassas som hållbara investeringar, under förutsättning att en femtedel av deras investeringar går till gröna projekt.

Beslutet kommer vid en tidpunkt då Europa drabbas av extrema väderförhållanden. Den värmebölja som plågat kontinenten den senaste veckan hade enligt en ny vetenskaplig studie inte varit möjlig utan klimatförändringarna. Trots detta väljer EU-länderna att ge fossila företag tillgång till hållbarhetsfonder, något som kritiker menar är en form av grönkamouflering.

Forskning visar att extremhetta kan påverka människors kognitiva förmåga och beslutsfattande, vilket kan ha spelat in vid tidpunkten för beslutet. Det finns dock även säkerhetspolitiska argument för att behålla viss oljeproduktion inom Europa. Så länge kontinenten fortsätter att använda fossil olja, vilket bedöms ske åtminstone de kommande 15 åren, kan det finnas skäl att inte vara helt beroende av import från instabila regioner.

Men att aktivt uppmuntra och ge skatteförmåner till företag som öppnar nya oljefält är en annan sak än att behålla befintlig produktion. Många experter menar att både Europa och världen måste göra upp med sitt oljeberoende, särskilt i ljuset av både klimatförändringarna och geopolitiska spänningar som blockaden av Hormuzsundet.

Beslutet om oljebolag i hållbarhetsfonder är inte det enda exemplet på klimatpolitiska bakslag inom EU. Införandet av handel med utsläppsrätter för vägtransporter har också skjutits upp ett år. Detta väcker oro bland klimatexperter som betonar att ju längre omställningen dröjer, desto mer drastiska åtgärder kommer att krävas längre fram.

Sverige, som tidigare sågs som ett föregångsland inom klimatomställningen, har också tagit steg i fel riktning. Efter regeringens senaste sänkning av bensin- och dieselskatten har landet nu bland Europas lägsta priser på fossila drivmedel. Endast Nordmakedonien har billigare bensin enligt uppgifter från TT.

Utvecklingen väcker frågor om Sveriges roll i den europeiska klimatomställningen. Landet som en gång hade ledartröjan har nu blivit något av ett bensinparadis i Europa. Det finns alternativ till den valda strategin. Regeringens egen utredare Svante Mandell har nyligen föreslagit att skatten på el istället borde sänkas, vilket skulle gynna elektrifiering av transportsektorn.

Trots de senaste beslutsfattarnas motgångar finns det fortfarande hopp om en kursändring. EU:s beslutsprocess innebär att ministerrådets förslag inte är slutgiltigt. Både EU-kommissionen och Europaparlamentet har möjlighet att ändra på förslagen och stoppa klassificeringen av fossila investeringar som hållbara.

Många hoppas att nästa gång frågan förhandlas kommer det att vara svalare väder, både bokstavligen och bildligt. Besluten som fattas nu kommer att vara avgörande för hur snabbt Europa kan minska sin användning av fossila bränslen och nå sina klimatmål.

Frågan är om EU-länderna kommer att lära sig av de allt tydligare signalerna från klimatet. Värmeböljorna, extremvädret och de vetenskapliga studierna pekar alla i samma riktning – behovet av en snabbare omställning är akut. Samtidigt visar de senaste besluten att det fortfarande finns starka krafter som vill bromsa utvecklingen eller till och med gå bakåt.

För näringslivet skapar detta osäkerhet. Företag som planerar långsiktiga investeringar behöver tydliga spelregler och en konsekvent klimatpolitik. Att fossila investeringar ena dagen klassas som ohållbara och nästa dag får ingå i hållbarhetsfonder försvårar möjligheterna att göra välgrundade investeringsbeslut.

Klimatförändringarna väntar inte på att politikerna ska komma överens. Varje fördröjning av omställningen innebär att problemen blir större och lösningarna dyrare. Nu återstår att se om EU-kommissionen och Europaparlamentet tar tillfället i akt att korrigera kursen.