Klimatförändringarna omfördelar turistströmmarna i Europa på ett sätt som väcker frågor om rättvisa och konsekvenser. Medan södra Europa brottas med extremvärme söker sig allt fler besökare norrut för att fly hettan – ett fenomen som fått namnet ”coolcation”. För Sverige och andra nordiska länder innebär utvecklingen rekordartade turistsäsonger, men samtidigt aktualiseras frågor om vem som drabbas av klimatkrisen och vem som drar fördel av den.

Sommarturismen i Sverige är på väg att slå nya rekord för andra året i rad. Utvecklingen drivs delvis av att allt fler internationella resenärer söker sig till kallare destinationer när temperaturen i traditionella turistområden runt Medelhavet blir alltmer ohållbar. Det som tidigare ansågs som en nackdel – det nordiska klimatet – har plötsligt blivit en konkurrensfördel för den svenska besöksnäringen.

Fenomenet illustrerar en av klimatkrisens många paradoxer. Medan utvecklingsländer i det globala syd redan nu drabbas hårt av svältkatastrofer, klimatrelaterade konflikter och extremväder, har Nordeuropa hittills klarat sig relativt lindrigt. Visserligen har Sverige upplevt problem med skogsbränder och värmeböljor, men jämfört med situationen i många andra delar av världen framstår konsekvenserna som hanterbara.

Den här ojämlikheten i hur klimatförändringarna slår är inget nytt. Industrialiseringen har skapat enormt välstånd i västerländska ekonomier, men också orsakat de utsläpp som nu driver på den globala uppvärmningen. De länder som bidragit minst till problemet drabbas i många fall värst, medan de som historiskt sett orsakat mest utsläpp i vissa avseenden till och med kan dra ekonomiska fördelar av de förändringar som sker.

För den svenska turistindustrin är utvecklingen givetvis positiv på kort sikt. Ökade besökarsiffror betyder mer intäkter till hotell, restauranger och andra företag inom besöksnäringen. Men erfarenheter från andra länder visar att massturism inte är en odelat positiv företeelse, särskilt inte för lokalbefolkningen.

I städer som Rom, Venedig och Barcelona har massturismen länge varit en källa till frustration och konflikter. Infrastrukturen belastar, bostadspriserna stiger när lägenheter görs om till turistboenden, och lokalbefolkningen får svårt att upprätthålla ett normalt liv när deras städer förvandlas till utomhusmuseer för besökare. Om Stockholm eller andra svenska städer skulle närma sig de besökssiffror som dessa sydeuropeiska metropoler hanterar, skulle sannolikt liknande problem uppstå även här.

Frågan är hur länge Nordeuropa kan fortsätta att dra nytta av klimatförändringarna på detta sätt. Turistströmmarna som nu leder norrut är bara en liten del av ett mycket större och mer komplext system av klimatrelaterade förändringar. Det finns ingen garanti för att de fördelar som nu upplevs kommer att bestå.

En särskilt viktig faktor är Golfströmmens framtid. Den havström som traditionellt har gett Nordeuropa ett milt klimat jämfört med andra områden på samma breddgrad visar tecken på att försvagas. Om Golfströmmen skulle förändras dramatiskt eller till och med kollapsa helt, skulle konsekvenserna för det nordiska klimatet bli omfattande och troligen negativa.

Det finns också en etisk dimension att beakta. Att gynnas ekonomiskt av en global kris som drabbar de mest utsatta hårdast väcker moraliska frågor. Medan den svenska turistnäringen frodas tvingas miljontals människor i andra delar av världen fly från sina hem på grund av torka, översvämningar och andra klimatrelaterade katastrofer.

Utvecklingen understryker behovet av globala lösningar på klimatkrisen. Enskilda länder eller regioner kan inte isolera sig från problemet, vare sig de för tillfället gynnas eller missgynnas av förändringarna. Det krävs omfattande internationella insatser för att minska utsläppen och hjälpa de mest drabbade länderna att anpassa sig.

För Sveriges del innebär situationen både möjligheter och ansvar. Möjligheten att ta emot fler turister kan utnyttjas, men det bör ske på ett hållbart sätt som inte skapar de problem som redan plågar andra turistdestinationer. Samtidigt har Sverige som välmående nation ett ansvar att bidra till globala klimatinsatser och stödja de länder som drabbas hårdast av en kris de inte själva har orsakat.