Snabb förlust av vilda djur på jorden – men det finns ljusglimtar

Världens bestånd av ryggradsdjur fortsätter att minska i snabb takt. I årets upplaga av Living Planet Report, som WWF tagit fram tillsammans med Zoological Society of London, konstateras att populationerna i genomsnitt har krympt med 73 procent sedan 1970. Rapporten grundar sig på 35 803 bestånd av 5 790 arter – det hittills största underlaget sedan mätningarna inleddes.

– Den stora bilden är tyvärr att utvecklingen fortsätter snabbt åt fel håll. Men samtidigt ser vi en positiv utveckling på många håll där man har satt in åtgärder. Det ger en otrolig hoppkänsla, att det faktiskt kan vända, säger Olle Forshed, expert på biologisk mångfald vid Världsnaturfonden WWF.

Siffran 73 procent är densamma som redovisades i 2024 års rapport. Men enligt Forshed innebär det inte att nedgången har avstannat. Med det nya, bredare materialet har forskarna räknat om det tidigare resultatet: minskningen förra gången låg på 71 procent. Kurvan pekar alltså fortfarande tydligt nedåt.

Mätvärdet är ett genomsnitt av relativa förändringar inom olika bestånd. Det säger inte hur många individer som finns i naturen, utan hur djurens levnadsvillkor har förändrats i olika områden. Ett bestånd som minskat från 100 till 50 djur och ett som minskat från 100 000 till 50 000 ger till exempel samma procentsiffra.

Allra värst är situationen i sötvattensmiljöer. I floder, sjöar och våtmarker har bestånden minskat med i genomsnitt 85 procent, främst till följd av föroreningar, överfiske, förstörda livsmiljöer och utbyggnad av vattenkraft. På land är minskningen 69 procent och i haven 59 procent. Där dominerar storskaligt jordbruk och skogsbruk, industrifiske, klimatförändringar och invasiva arter som sprids med människans hjälp.

I tropiska områden som Brasilien syns hur stora arealer skog ersätts av monokulturer, något som slår hårt mot flera artgrupper. WWF menar att förlusten av livsmiljöer är den enskilt största orsaken till den negativa utvecklingen.

Trots den mörka helhetsbilden visar rapporten att ungefär hälften av de observerade bestånden är stabila eller ökar. Det finns flera tydliga exempel på att riktade naturvårdsinsatser kan vända utvecklingen. Den blåfenade tonfisken, som omkring 2010 var nära kollaps i både Atlanten och Stilla havet, har återhämtat sig efter striktare fiskekvoter, skyddade lekområden och informationskampanjer. Bestånden betraktas i dag inte längre som överfiskade.

Även tigern har ökat lokalt till följd av fredade områden och minskad tjuvjakt. Sedan 2010 har antalet vilda tigrar ökat med 70 procent, även om arten fortfarande är starkt hotad. Savannelefanten har ökat på vissa håll i södra Afrika efter omfattande insatser mot tjuvjakt, och den gröna havsköldpaddan bedöms inte längre som starkt hotad på den internationella rödlistan.

Rapportförfattarna understryker dock att sådana insatser inte räcker så länge de bakomliggande drivkrafterna finns kvar. Forshed pekar på tre nödvändiga skiften på global nivå: matproduktionen måste bli mer skonsam mot naturen, energisystemet måste ställas om till fossilfritt, och finansiella flöden måste styras bort från naturförstörande verksamheter.

– På en global nivå handlar det om tre stora förändringar. Vi måste ställa om matproduktionen så att den blir mer skonsam, gå över till fossilfri energi för att hejda klimatförändringarna och styra finansiella flöden bort från naturförstörande verksamheter till sådant som i stället främjar naturen, säger han.

För Sveriges del finns ingen motsvarande siffra i rapporten. Men Naturvårdsverkets uppföljning av miljömålen, Sveriges rapportering enligt EUs naturvårdsdirektiv och rödlistan från SLU Artdatabanken visar på en tydligt negativ utveckling även i svensk natur. Ändå finns positiva undantag, exempelvis uttern, havsörnen och långbensgrodan, som lämnade rödlistan i våras.

– Även här handlar det om att angripa grundorsakerna till naturförlusten, som ohållbara metoder inom jordbruk och skogsbruk, säger Åsa Ranung, policyexpert på biologisk mångfald vid WWF.

Rapporten kommer samtidigt som världens länder har åtagit sig att hejda förlusten av biologisk mångfald. Forskningen visar dock att åtgärderna hittills inte räcker för att bromsa den övergripande trenden. WWF beskriver läget som allvarligt, men pekar samtidigt på att de lyckade exemplen visar att det är möjligt att vända utvecklingen med beslutsamma insatser.