Torrt? Det var värre sommaren 2018

Satellitbilder över svensk jordbruksmark visar inga tydliga spår av vegetationsskador i juli i år, trots sommarens torkrapporter. Det konstaterar forskare vid Lunds universitet efter att ha jämfört årets data med både normalår och 2018, som brukar beskrivas som ett av de torraste åren i modern tid.

Forskarna Ola Hall och Alexandros Sopasakis vid SESAC, Swedish Competence Centre for Satellite-Enabled Social Science Analytics, har analyserat bilder från den europeiska Sentinel-2-satelliten. De väntade sig att finna tydliga tecken på uttorkad vegetation i Skåne och Mälardalen. I stället visade mätningarna att växtligheten låg på eller över det normala i juli.

– Den här sommaren har ju präglats av rapporter om torka och vattenbrist. När vi analyserade satellitbilder över jordbruksmark i Skåne och Mälardalen väntade vi oss därför att också se tydliga spår av torkan i vegetationen. Det gjorde vi inte, säger Ola Hall, prefekt och lektor vid institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi.

Jämförelsen med 2018 blev i stället en påminnelse om hur extremt läget var då. Sommaren 2018 har blivit ett referensår för svensk torka. Spannmålsskörden föll till drygt 3,2 miljoner ton, den lägsta nivån sedan 1959, och effekterna syntes tydligt i satellitbilderna.

Årets bilder förvånade forskarna, inte minst mot bakgrund av sommarens omfattande rapportering om värme, torka och skogsbränder i Europa.

– Jämför vi med de senaste årens normala juliförhållanden är jordbruksmarken i Mälardalen statistiskt oskiljbar från normalnivån. I Skåne ligger vegetationen på eller något över det normala. Inte heller det satellitbaserade måttet på vegetationens vatteninnehåll visar någon tydlig negativ avvikelse. Vi hittar alltså ingen regional vegetationstorka i satellitbilderna från juli, säger Ola Hall.

Men forskarna understryker att det inte innebär att vattenbristen är overklig. Nederbörden under perioden oktober–juli var mindre i år än under samma period både 2018 och 2025 i de undersökta regionerna. Mätningar av grundvatten, sjöar och vattendrag visar att vattenresurserna är hårt pressade. Problemet ligger i den långsiktiga vattenbalansen och den uteblivna återfyllnaden under höst, vinter och vår, snarare än i en akut uttorkning av grödorna i juli.

En enkel satellitkarta som jämför juli 2026 med juli 2018 visar ett dramatiskt grönare landskap i år. Men det säger mer om hur extremt 2018 var än om årets situation, enligt forskarna. För att avgöra om ett år avviker från det normala krävs jämförelser över flera år.

Även årets skördeprognos passar in i bilden. Spannmålsskörden väntas bli knappt 5,9 miljoner ton, vilket är 9 procent mindre än rekordåret 2025 men 10 procent mer än genomsnittet för de senaste fem åren. Det är långt från situationen 2018.

– Icke desto mindre är vattenläget allvarligt. Ett landskap kan se förhållandevis grönt och normalt ut från rymden samtidigt som vattenresurserna under och omkring vegetationen befinner sig under stark press, säger Ola Hall.

De låga vattennivåerna kan få konsekvenser för dricksvattenförsörjning, jordbruk och ekosystem under resten av sommaren och hösten. För svenskt lantbruk är tillgången på vatten avgörande. Spannmål är en central gröda, och skördeutfallet påverkar livsmedelspriser, foderproduktion och exportmöjligheter. Redan under våren varnade flera bedömare för låga grundvattennivåer, och risken är att läget förvärras om det fortsätter vara varmt och torrt.

Sentinel-2-satelliterna ingår i EU:s Copernicusprogram och används för att övervaka vegetation, markanvändning och vatten över stora ytor. Forskningen vid SESAC visar hur sådana data kan bidra till att följa utvecklingen över tid. Genom att jämföra med historiska normalår går det att skilja mellan akuta kriser och långsiktiga förändringar. Det blir allt viktigare i takt med att klimatförändringar förändrar förutsättningarna för jordbruket i norra Europa. Årets analys visar samtidigt att en grön bild från rymden inte alltid innebär att vattensituationen är under kontroll.