Kreativt språkbruk och ordbildning i svenska

I en uppmärksammad artikel använde en journalist nyligen uttrycket att ”ljuga som en bäver”, vilket väckte frågor hos läsaren Lars. Detta ovanliga uttryck exemplifierar hur det svenska språket ständigt utvecklas genom kreativt språkbruk, även när resultatet avviker från etablerade uttryck.

Bävrar är i svenskan traditionellt förknippade med hårt arbete, inte med oärlighet. Uttryck som ”slita som en bäver”, ”jobba som en bäver” och ”ligga i som en bäver” är väletablerade i språket och syftar på djurets välkända flit och uthållighet när det bygger dammar och hyddor.

Språkvetaren Linnea Hanell förklarar att det inte finns något djur som är särskilt känt för att ljuga i svenska språket. Det etablerade uttrycket för att beskriva omfattande lögnaktighet är istället ”ljuga som en häst travar”. Alternativt används det klassiska ”ljuga som en borstbindare”, vilket anknyter till en yrkesgrupp som i språktraditionen associerats med hårdkokta aktiviteter som att slåss, supa, röka, svära – och just ljuga.

Journalistens val att ersätta det traditionella uttrycket med en bäver kan därmed ses som ett exempel på språklig kreativitet, möjligen inspirerad av bäverns etablerade plats i andra liknelser. Detta visar hur språket kontinuerligt förändras och hur nya uttryck kan uppstå genom modifiering av befintliga.

Ett annat exempel på språkets flexibilitet uppmärksammades av läsaren Johan, som undrade om ordet ”rekordsen” verkligen finns i svenskan. Språkexperten Ingrid Olsson förklarar att svenskans sammansättningsförmåga ger nästan oändliga möjligheter till ordbildning. Både ”rekord” och ”sen” är etablerade ord som kan kombineras för att skapa nya betydelser.

”Ord finns så snart de används,” understryker Olsson. Även om ”rekordsen” inte är upptaget i officiella ordböcker, förekommer det regelbundet i svenska medier. En sökning på internet visar att ordet används i etablerade nyhetskanaler som SVT Nyheter (”Rekordsen tropisk natt på flera håll i Sverige”), vädertjänsten Klart (”Rekordsen värme i Europa”) och Aftonbladet (”OS-mästaren vann rekordsen match”).

Detta fenomen belyser en grundläggande egenskap hos levande språk: ordböcker dokumenterar främst etablerade, frekventa ord, men kan omöjligt omfatta alla sammansättningar som språkbrukare skapar. Särskilt i språk som svenskan, där sammansättningar är ett centralt ordbildningssätt, uppstår ständigt nya ord genom kombination av befintliga ord.

Svenskans produktivitet när det gäller ordbildning gör att språkbrukare intuitivt kan förstå nya sammansättningar som ”rekordsen” utan att ha stött på dem tidigare. Förledet ”rekord-” används i många etablerade sammansättningar som ”rekordstor” och ”rekordsnabb”, vilket skapar ett mönster som gör det lätt att förstå nya varianter.

Dessa språkliga fenomen visar på svenskans dynamiska natur. Språket utvecklas kontinuerligt genom både medvetna innovationer, som journalistens kreativa ”ljuga som en bäver”, och genom naturliga utvidgningar av befintliga ordbildningsmönster, som i fallet med ”rekordsen”.

Frågorna publicerades i samarbete mellan Språktidningen och Språkrådet, som regelbundet besvarar språkfrågor från allmänheten genom sin digitala frågelåda.

Dela.

6 kommentarer

Leave A Reply