90-talsnostalgin får stå åt sidan när ”Djävulen bär Prada” återvänder

I en tid när 90-talsmodet regerar bland unga trendsättare och lågmidjade jeans gör comeback, finns det anledning att påminna om 00-talets avgörande betydelse för modeindustrin. Det var under denna period som en ny fascination för modevärlden växte fram, driven av fenomen som stilbloggar och tv-serier som ”Sex and the city” och ”Gossip girl” – produktioner där kläder och accessoarer inte bara utgjorde bakgrund utan spelade huvudroller.

Bland de produktioner som definierade denna era står ”Djävulen bär Prada” från 2006 i en klass för sig. Filmen, som nu får en efterlängtad uppföljare efter närmare 20 år, öppnade dörren till den mytomspunna världen bakom Vogues redaktion och dess legendariska chefredaktör Anna Wintour – i filmen förtäckt som tidningen ”Runway” och chefen Miranda Priestly, gestaltad av Meryl Streep.

Originalet kretsade kring journalistaspiranten Andy Sachs (Anne Hathaway) som motvilligt tar ett assistentjobb hos den krävande Priestly, med löftet att ett år i modetidningens tjänst skulle bana väg för en seriös journalistkarriär. Filmen blev en omedelbar succé och befäste sin status som modern klassiker.

Nu, två decennier senare, återsamlas originalensemblen för uppföljaren. Förutom Hathaway och Streep återvänder också Stanley Tucci som moderedaktören Nigel och Emily Blunt som Emily, som har avancerat från assistent till chef på modehuset Dior.

– Det är så roligt att se de här karaktärerna, med sina speciella personligheter och egenheter, hamna i nya situationer och se hur de kommer att agera. Precis som vi alla försöker även de att navigera in i framtiden, säger Meryl Streep under en digital pressträff.

För regissören David Frankel, som återvänder från originalet, handlar uppföljaren om mer än bara glamour och mode.

– Den här filmen går mer på djupet. Karaktärerna är mer sårbara, de har fått sina törnar genom åren och livet har inte varit enkelt för någon av dem. Det är fascinerande att se hur de hanterar utmaningar i yrkeslivet, samtidigt som de kämpar med personliga problem, förklarar han.

Att uppföljaren kommer just nu beror enligt Frankel på att man äntligen lyckats samla alla fyra huvudskådespelare – med Streeps medverkan som avgörande förutsättning.

Den nya handlingen inleds med att Andy, som nu arbetar som undersökande journalist, plötsligt blir uppsagd när hennes tidning tvingas till nedskärningar. Desperationen leder henne tillbaka till Runway, denna gång som redaktör för modemagasinets featureavdelning. Men i den nya medieverkligheten, där traditionella tidningar kämpar mot digitala konkurrenter, står även det prestigefyllda magasinet inför existentiella utmaningar.

– Jag tycker att något har gått förlorat i det teknologiska skiftet. Det är svårt att skapa värdefull nyhetsbevakning när folk inte läser tidningar längre. Journalister jobbar fortfarande hårt, men på magasinen har pengarna och makten minskat. Filmen försöker fånga den här tiden och säga: ”Hej, det här kanske faktiskt är slutet på en era”, menar regissören.

Trots det allvarliga temat förblir filmen en rapp komedi fylld med ögongodis för modeentusiaster. Redan under inspelningen läckte bilder av filmens kostymer ut på nätet och började recenseras – något som förvånade skådespelarna.

– Jag kunde komma ut ur min trailer i morgonrock, för att inte spilla pizza på de fina kläderna. Och då kunde en tidning skriva ”Den där persikofärgade, draperade jackan är oklanderligt matchad…” Jag förstod inte vad de pratade om! skrattar Meryl Streep.

För att motverka att alla filmens modemässiga överraskningar avslöjades i förväg föreslog Anne Hathaway ett storslaget modeklimax. I filmen reser hela gänget till Milano för modevisningar och glamorösa fester.

– Hade det varit en film med ”killgrejer” hade det ingått en stor explosion. Nu behövde vi vår egen version av det, med massor av fantastiska kostymer. Vi behövde kunna säga till publiken ”Ni har inte sett allt ännu”. Andra halvan av filmen är ohämmad modeextravaganza, förklarar Hathaway.

För inbitna fans bjuder filmen på flera nostalgiska referenser till originalet – från Mirandas ikoniska townhouse till Andys himmelsblå tröja som var föremål för en legendarisk scen i den första filmen.

– Det är visuella skämt till publiken. Du vet, det är som när ett band går in i studion och spelar in ett nytt album. När de ska ut på turné spelar de ändå några av de gamla hitsen för de inbitna fansen, säger Frankel.

”Djävulen bär Prada 2” har premiär den 1 maj och kommer att visa om Priestly och Sachs kan anpassa sig till en bransch i förändring, där tryckta magasin kämpar för sin överlevnad i en digital värld – samtidigt som modets magi och betydelse består.