En av Sveriges mest erfarna utrikeskorrespondenter och klimatjournalister har lämnat sitt yrke efter decennier på SVT. Beslutet väcker frågor om arbetsmiljön för journalister som rapporterar om klimatfrågor och om hur hat och hot påverkar nyhetsrapporteringen i Sverige.

Erika Bjerström tillbringade över fyra decennier som journalist, varav 27 år på Sveriges Television. Sedan 2019 arbetade hon som global klimatkorrespondent, en roll hon beskriver som ett yrke hon älskade. Trots det valde hon att säga upp sig 2024.

Orsaken till uppsägningen är allvarlig. Bjerström har vittnat om omfattande hot och hat från klimatförnekare. Hennes vardag kom att präglas av överfallslarm och dagliga anklagelser om att sprida lögner. Hon utsattes också för misogyna påhopp. Men problemet kom inte bara från en håll – även klimataktivister riktade hård kritik mot henne. Deras missnöje grundade sig i att hon som nyhetsjournalist fokuserade på att rapportera om forskning och fakta, snarare än att driva en aktivistisk agenda med tydliga åsikter.

Situationen väcker frågor om journalistikens roll i klimatdebatten och var gränsen går mellan saklig rapportering och opinionsbildning. För Bjerström blev spänningen mellan olika förväntningar ohållbar.

I efterhand reflekterar hon över vad som hände och frågar sig själv vad hon egentligen hade gjort för att förtjäna detta bottenlösa hat. Hon kritiserar också hur SVT:s chefer hanterade situationen. Enligt Bjerström ville ledningen länge tysta ner problemen i tron att uppmärksamhet skulle förvärra situationen. Det var ett misstag, hävdar hon i dag. Trakasserier är inget som journalister ska behöva bära ensamma, och det är bättre att bemöta kritiker med argument än att vika undan.

Trots de mörka aspekterna av hennes yrkeserfarenhet delar Bjerström också med sig av värdefulla insikter från sina många reportageresor runt om i världen. Ett exempel kommer från Rajasthan i Indien, där hon bevittnade effekterna av elektrifiering genom solpaneler. Hon hade på förhand antagit att det viktigaste för människorna skulle vara tillgång till kylskåp och spis. Men en barnmorska berättade att det var belysningen som gjorde störst skillnad – ljuset skrämde bort ormar från att kräla upp på bordet där kvinnor födde barn.

Erfarenheten lärde henne vikten av att ställa öppna frågor som journalist och inte förutsätta att man vet svaren på förhand. Hon beskriver också en omvälvande resa i den svenska fjällvärlden, där klimatförändringarna redan syns tydligt. Ett varmare klimat hotar arter som korallav och fjällviol, medan fjällugglan redan är utdöd i Sverige.

En stor del av Bjerströms senaste arbete har handlat om kopplingen mellan klimatkris och demokrati. Hon har utvecklat detta tema i sin senaste bok ”Demokratin dör i hettan”, där hon argumenterar för att den globala uppvärmningen och demokratins kris förstärker varandra på farliga sätt.

Enligt Bjerström tog detta samband fart under pandemin, följt av krig och ekonomisk kris. Högerpopulister världen över har upptäckt att de kan vinna röster genom att hävda att klimatkrisen är påhittad, samtidigt som de attackerar demokratins grundpelare – oberoende journalistik, domstolar och universitet.

Som exempel pekar hon på Donald Trump, som hon menar har gått oljeindustrins ärenden genom att utfärda 140 presidentdekret som skrotar klimatlagar i USA. Detta mönster ser hon upprepas i flera länder, där klimatförnekelse och antidemokratiska tendenser går hand i hand.

Men Bjerström vill inte lämna sina läsare i hopplöshet. Hon avslutar med att peka på positiva tecken. Demokratin har faktiskt gått framåt i 19 länder det senaste året, med Polen som ett tydligt exempel. Trenden för elbilar och solpaneler fortsätter att vara positiv globalt, trots politiska motgångar.

I Sverige har klimatfrågan återigen seglat upp som en viktig valfråga, vilket hon ser som ett tecken på att medvetenheten består även om motkrafterna är starka. För alla som känner klimatångest betonar hon vikten av att hålla fast vid hoppet och fortsätta arbeta för förändring.

Bjerströms berättelse illustrerar de utmaningar som svenska journalister möter när de rapporterar om kontroversiella ämnen, särskilt klimatet. Frågan är hur mediehus och samhället ska skydda journalister som utsätts för hot, samtidigt som man värnar pressfriheten och journalistikens oberoende roll i demokratin.