Efter 24 år av dedikerat arbete står konsthallen Körsbärsgården i Sundre på södra Gotland inför sitt slut. Makarna Marita och Jon Jonsson, som byggt upp och drivit verksamheten sedan starten, har meddelat att sommarens utställning blir den sista. Fastigheten är nu ute till försäljning via en prestigemäklare, och framtiden för den 700 kvadratmeter stora konsthallen är oviss.

Under mer än två decennier har Körsbärsgården etablerat sig som en viktig kulturell mötesplats på Gotland. Verksamheten har omfattat utställningar med både svenska och internationella konstnärer av betydande kaliber, och blivit särskilt uppskattad för sitt helårsengagemang för barn och ungdomar. Det är en verksamhet som visat att konst och kultur kan leva och blomstra även på landsbygden, långt från storstädernas gallerier och institutioner.

Den samling som byggts upp genom åren är av anmärkningsvärd kvalitet. Här finns verk av framstående konstnärer som Maria Miesenberger, Cajsa von Zeipel och Klara Kristalova, vilken representerar Sverige på årets Venedigbiennal. Det är en samling som skulle göra många etablerade konsthallar avundsjuka.

Beslutet att lägga ner verksamheten beror på makarnas ålder. De saknar helt enkelt kraft att fortsätta driva Körsbärsgården. Det som kunde ha blivit en enkel övergångslösning har dock förvandlats till en kontroversiell fråga om kulturpolitiska prioriteringar.

Förra året gjorde makarna Jonsson ett anmärkningsvärt generöst erbjudande till Region Gotland. De var beredda att överlåta hela verksamheten och delar av konstsamlingen helt kostnadsfritt. Initialt verkade receptionen positiv. Oscar Lindster, socialdemokratisk ordförande i kultur- och fritidsberedningen, uttryckte under Almedalsveckan 2025 att regionen såg ”väldigt positivt” på erbjudandet.

Men när ärendet nådde tjänstemannanivå blev svaret ett nej. Regionen menade att det skulle vara juridiskt komplicerat att ta emot en sådan gåva, och att driftskostnaderna skulle bli för höga. Det är ett beslut som väcker frågor om hur kulturella resurser värderas och prioriteras.

Visserligen står Region Gotland inför stora utmaningar inom kärnområden som vård, skola och kollektivtrafik. Som en liten region i Östersjön finns många behov som kräver finansiering. Men argumentet om för höga kostnader kan ifrågasättas när det gäller Körsbärsgården. Här fanns redan en fungerande verksamhet och en konstsamling av toppklass.

En konsthall omfattas inte av samma juridiska restriktioner som ett statligt museum, vilket ger större flexibilitet. Genom att strategiskt avyttra några verk ur samlingen hade regionen kunnat delfinansiera driften under de första åren. Det var ett erbjudande som många bedömare menar var för bra för att avslå.

Ett tredje alternativ som fortfarande är öppet är att en privat finansiär tar över verksamheten. Detta scenario är naturligtvis förenat med risker – en mecenat kan tröttna eller förlora sin förmögenhet. Men med tiden som rinner iväg representerar det fortfarande en möjlighet att rädda Körsbärsgården som kulturinstitution.

Sommarens avslutande utställning bär den talande titeln ”Alla behöver vi mecenaten” och visas till och med den 16 augusti. Utställningen består av verk som makarna Jonsson kurerat som rekvisita till Julia Thelins film ”Mecenaten”, inspelad på Gotland med Carla Sehn från ”Halva Malmö…” i huvudrollen.

Utställningen speglar Körsbärsgårdens typiska profil genom att blanda konstnärer från olika generationer och geografier. Här visas verk från samlingen av Björn Erling Evensen, målningar av den Visbybaserade konstnären Pia Ingelse, samt arbeten av studenter från Stockholms konsthögskolor. Denna blandning av unga och etablerade, svenska och internationella konstnärer har alltid varit ett kännetecken för verksamheten.

Bland höjdpunkterna finns Viola Sparres stämningsfulla och psykologiskt laddade målningar, samt Emelie Markgrens storskaliga verk ”Repose/Vila”, där separata motiv förenats till en kalejdoskopisk komposition. Tillsammans med den betydelsefulla skulptursamlingen gör dessa verk Körsbärsgården till ett kulturellt vattenhål även denna sista sommar.

Framtiden för fastigheten är öppen. Den skulle kunna förvandlas till ett hotell, spa, restaurang eller lyxig privatbostad för någon välbeställd köpare från fastlandet. Det kan bli härligt för de lyckligt lottade nya ägarna, men det representerar samtidigt en förlust för alla som värdesätter att konst och kultur ska kunna leva och vara tillgänglig även på landsbygden.

Kanske stannar en välvillig mecenat sin bil vid fastigheten och lägger ett räddande bud i elfte timmen. Annars återstår endast att tacka makarna Jonsson för deras långa och trogna insats i det gotländska kulturlandskapet. Deras 24-åriga engagemang har betytt mycket för kulturlivet på södra Gotland och satt Körsbärsgården på kartan som en seriös konstinstitution.