Boklistan vecka 23: Systemet, hotellböcker, bartendrar och Slavoj Zizeks nyckelkort

I mitten av 1980-talet arbetade artikelförfattaren som nattportier på ett stort hotell, en erfarenhet som nu ger perspektiv på en märklig kulturell observation. På den tiden var den allmänna uppfattningen att blivande författare försörjde sig som portierer. Denna föreställning vilade dock på skakig grund – troligen räckte det att två unga 80-talsförfattare någon gång arbetat på hotell för att skapa denna ”trend”.

Inom litteraturkretsar gäller nämligen en säregen logik: två skönlitterära verk samma år om ett visst ämne räcker för att konstituera en trend, vare sig det handlar om äppelträd, vård och omsorg, kirurgi eller Skövde.

Systembolagets nya roll

I dag har scenariot förändrats. Enligt samma logik arbetar dagens blivande debutanter på Systembolaget – en yrkesgrupp som fått litterär uppmärksamhet bland annat genom Måns Wadensjös roman ”Monopolet” från 2019, utgiven på Albert Bonniers förlag, samt Emil Boss diktsamling ”Acceleration” från 2017, utgiven på Lejd.

Förskjutningen från hotellportier till Systembolagsanställd som den typiska författaraspiranten speglar inte bara förändrade arbetsmarknadsförhållanden, utan även en litterär tradition av att skildra tillfälliga försörjningsyrken som möjliggör skrivandet.

Hotellet som litterär scen

Samtidigt fortsätter hotellet att vara en väletablerad skådeplats i den internationella skönlitteraturen. Bland klassikerna märks Hotel Prinz Heinrich i Heinrich Bölls ”Biljard klockan halv tio” och Stephen Kings legendariska skräckroman ”Varsel”.

Bland nyare svenska exempel återfinns Rebecka Bülows debut ”Genom väggarna” från förlag Weyler, som kom för drygt ett år sedan. Även om boken beskrivs som helt okej menar recensenten att författaren lägger för mycket tid på tråkiga relationsskildringar. Samma år utkom även Kristian Petris ”Hotellet [1981-2025]” från Faethon, en samling essäer om just hotell. Intresset för denna bok verkar vara stort – den var slutsåld på den lokala bokhandeln, vilket tyder på att fler läsare dras till hotelltemat.

Ny romandebut med onlinekultur i fokus

Helt nyligen har ”Drömhotellet” publicerats av Schildts & Söderströms. Det rör sig om en romandebut av Taika Mannila som marknadsförs som ”en sad-girl-saga, ett kärleksbrev till tjejer som vuxit upp online – och till alla som varit deprimerade eller ensidigt förälskade”. Romanen inleds föga förvånande med ett citat från Lana Del Rey, vilket signalerar dess estetiska och kulturella hemvist.

Europeiska hotellskildringar

För närvarande läser artikelförfattaren nederländske Ilja Leonard Pfeijffers omfattande roman ”Grand Hotel Europa”, utgiven på Ersatz. Titelns hotell är fiktivt, och läsaren förstår ganska snart att det är Europa självt som avses – en elegant synekdoke. Med sina 550 sidor utlovar romanen en gedigen läsupplevelse som kräver tid att ta sig igenom.

Inför en kommande Paris-resa planeras även läsning av den nyutkomna ”Bartendern på Ritz” av Philippe Collin, i Cecilia Franklins översättning för Albert Bonniers förlag. Boken handlar om det legendariska hotellet vid Place Vendôme under ockupationstiden. Även om det är tveksamt om läsaren kommer ha råd att sitta i själva hotellbaren för att läsa den, finns andra platser i Paris att tillbringa tid på.

Postuma memoarer och filosofiska möten

En annan helt ny bok är ”Öga mot öga” från Natur & Kultur. Författare är idéhistorikern Gunnar Broberg, vilket initialt skapade förvirring eftersom Broberg avled 2022. Hans kollega i Lund, Agneta Helmius, har dock färdigställt denna exposé över notabla svenskars möten med framstående utländska intellektuella genom idéhistorien. Bland de internationella gestalter som fått äran att möta svenska kulturpersonligheter finns Bettina von Arnim, Karl Marx och Martha Nussbaum.

Ett särskilt underhållande avsnitt handlar om filosofen Slavoj Zizek. Det är journalisten Sverker Lenas som citeras, eftersom han träffade Zizek för Dagens Nyheters räkning år 2010, på hotell Clarion vid Skanstull i Stockholm. En händelse som särskilt berör artikelförfattaren beskriver hur Zizek ”stegar runt och försöker febrilt tända ljuset i sitt hotellrum”. När filosofen blir upplyst om att man måste sätta in nyckelkortet i facket vid dörren, muttrar han ystert: ”Om det nu blir så mycket ljusare för det”.

Detta får artikelförfattaren att reflektera över en av de vanligast förekommande uppgifterna som nattportier: att springa omkring och låsa upp hotellrum åt gäster som tappat, glömt eller haft sönder sitt nyckelkort. Som avslutande kommentar konstateras det med viss ironi att det knappast är lätt att skriva en diktsamling under sådana arbetsförhållanden.

Sammantaget visar genomgången hur hotellet fortsätter att fungera som en rik miljö för litterär gestaltning, samtidigt som nya generationer författare söker sina egna erfarenhetsbaserade miljöer att utgå från i sitt skrivande.