AI-rösten i kollektivtrafiken kan ersättas av stockholmska dialekten

Centerpartiets ledare i Stockholms stadshus, Jonas Naddebo, har nyligen presenterat ett förslag som väckt uppmärksamhet bland huvudstadens invånare. Han vill ersätta den omdiskuterade AI-rösten i kollektivtrafiken, som för närvarande annonserar hållplatserna, med autentiska röster som talar äkta stockholmska.

Förslaget kommer som en reaktion på den kritik som riktats mot den nuvarande AI-rösten i Stockholms bussar och tunnelbana. Många resenärer har klagat på att den syntetiska rösten låter onaturlig och ibland uttalar stationsnamn felaktigt, vilket kan skapa förvirring särskilt för besökare och turister.

Men vad kännetecknar egentligen stockholmskan, den dialekt som Naddebo vill lyfta fram? Det är en fråga som väcker tankar om språklig identitet i huvudstaden. För många infödda stockholmare är den särpräglade dialekten en självklarhet, men den har många nyanser beroende på vilken del av staden man kommer från.

Den typiska stockholmskan kännetecknas av särskilda uttalsformer där långa e-ljud dras ut, som i ”Meeelarhöjden” och ”Heegersten”. Dialekten innehåller också en tendens att förkorta eller dra ihop vissa ord och gatunamn. ”Birger Jarlsgatan”, uppkallad efter stadens grundare, blir i många stockholmares mun till ”Bijalsgatan”, medan ”Sergels torg” förvandlas till ”Säjstårg”.

Intressant nog är det just Jonas Naddebo, själv inflyttad från Västmanland och fortfarande med sin västmanländska dialekt i behåll, som driver frågan om mer stockholmska i kollektivtrafiken. Han är bosatt i området Sibirien, på en parallellgata till den omtalade Birger Jarlsgatan.

Förslaget har väckt diskussioner om dialekters värde och plats i det offentliga rummet. I ett alltmer globaliserat samhälle där språk tenderar att standardiseras, kan initiativ som detta ses som ett sätt att bevara lokal språkkultur. Samtidigt väcker det frågor om vilken version av stockholmskan som i så fall skulle användas, då dialekten varierar mellan olika stadsdelar och generationer.

Språkforskare har länge påpekat att Stockholmsdialekten faktiskt innehåller flera varianter, från den traditionella arbetarklassdialekten ”ekensnack” till mer förfinade varianter i innerstaden. Det finns också socioekonomiska aspekter av dialekten, där uttalet kan signalera social tillhörighet.

En utmaning med förslaget blir därför att avgöra vilka röster som bäst representerar den autentiska stockholmskan. Skulle det vara dialekten från Södermalm, Östermalm eller kanske förorter som Rinkeby eller Tensta, där nya former av stockholmska har utvecklats genom åren?

Trafikförvaltningen i Region Stockholm har ännu inte tagit formell ställning till förslaget, men enligt uppgift ska frågan utredas. Kostnaden för att byta ut den nuvarande AI-rösten mot inspelade mänskliga röster behöver också beräknas, liksom den tekniska genomförbarheten.

Om förslaget genomförs skulle Stockholm ansluta sig till städer som London och Paris, där lokala dialekter och kända personligheter har använts för utrop i kollektivtrafiken, något som blivit uppskattat av både invånare och turister.

Oavsett utgången illustrerar debatten hur språk och dialekt fortsätter att vara viktiga identitetsmarkörer i en tid när mycket av vår kommunikation blir alltmer digital och standardiserad. För många stockholmare är det kanske just i de små språkliga detaljerna, som hur man uttalar ”Medborgarplatsen” eller ”Fridhemsplan”, som den lokala identiteten finns bevarad.