Den belgiska författaren Amélie Nothomb har gjort sig känd som en skarp kulturkritiker med en förmåga att dissekera hierarkier och maktstrukturer. I romanen ”Förundran och bävan”, som ursprungligen gavs ut på franska 1999 och nu finns tillgänglig på svenska i Pär Svenssons översättning, vänder hon blicken mot den japanska arbetsplatsens rigida protokoll och omänskliga struktur. Boken bygger på Nothombs egna erfarenheter från en anställning på ett storföretag i Tokyo under början av 1990-talet.

Romanens titel är hämtad från det gamla japanska kejserliga protokollet, där undersåtar skulle tilltala kejsaren med stupeur et tremblement – förundran och bävan. Formuleringen påminner om aposteln Paulus råd i Filipperbrevet att arbeta med fruktan och bävan på sin frälsning. Det är ett uttryck för en djup underkastelse och en ständig påminnelse om den egna obetydligheten.

I modern tid har synen på den japanska kejsaren sekulariserats, men enligt Nothomb har den hierarkiska strukturen inte försvunnit. Tjänsten som solgud har bara bytt innehavare. Nu är det chefen som är allsmäktig, åtminstone inom den värld som skildras i ”Förundran och bävan”.

Protagonisten är en 22-årig belgisk kvinna som återvänder till Japan, ett land där hon tillbringade några lyckliga barndomsår. Tack vare sina kunskaper i japanska får hon anställning som tolk på det stora företaget Yumimoto. Naiv och full av förväntningar föreställer hon sig ett kreativt arbete där egna initiativ kommer att uppskattas. Men verkligheten visar sig vara den rakt motsatta.

På Yumimoto gäller en enda regel: att göra exakt det som chefen säger. Eller ännu värre, att göra det som chefen förväntar sig utan att det någonsin uttalas. Normerna är obegripliga för en västerlänning, och den unga belgiskan trampar snabbt fel. Hon får en rejäl utskällning av sin överordnade herr Saito för att hon säger några fraser på japanska när hon serverar kaffe till delegater från ett annat företag. Under inga omständigheter får hon visa att hon behärskar språket.

Herr Saito agerar på order från herr Omochi, en fullblodssadist som skildras som en riktig Disneyskurk – tjock, kolerisk och obarmhärtig. Omochi lyder i sin tur under företagets verkställande direktör, herr Haneda, som utstrålar uppriktig godhet och harmoni. Men det hjälper inte berättaren, som bara har att göra med underhuggarna. Som hon själv uttrycker det: ”På Yumimoto var Gud den högste chefen och djävulen den näst högste.”

Efter en rad felsteg degraderas protagonisten till att städa toaletter. Beslutet fattas av hennes direkta överordnade, Fubuki Mori. Som en av företagets få kvinnor har fröken Mori kämpat i åratal för att nå sin halvsenior position. Berättaren betraktar den undersköna Mori med lika delar hat och beundran – så grym hon är, men samtidigt så imponerande att hon har överlevt i denna brutala miljö.

Nothomb är i den franskspråkiga världen känd för att publicera en roman per år. Liksom ”Förundran och bävan” brukar hennes böcker vara korta, rappa och dialogdrivna. Men det lättlästa formatet döljer ett enastående hantverk. Nothomb behärskar konsten att bygga upp och växla mellan scener med en ekonomi som påminner om en erfaren serietecknare. Hon berättar aldrig mer än nödvändigt, och varje replik sitter där den ska.

Det mest minnesvärda avsnittet i boken är en utläggning mitt i berättelsen om hur kvinnor socialiseras i det japanska samhället. De ska vara vackra och behagliga, gifta sig vid 25 års ålder, arbeta flitigt och framför allt aldrig klaga. Varje avsteg från protokollet riskerar att dra vanära över både kvinnan och hennes omgivning. Och att undvika vanära är det högsta av allt. Som Nothomb skriver: ”Det är din plikt att göra uppoffringar för andra. Men inbilla dig inte att mottagarna blir lyckliga över din osjälviskhet. De slipper bara skämmas för dig.”

Frågan är förstås om Nothombs diagnos stämmer. Kan emfatiska generaliseringar om komplexa samhällen någonsin vara helt korrekta? Förmodligen inte. Men samtidigt finns det en sanning i skildringen som är svår att bortse ifrån. ”Förundran och bävan” är inte bara en roman om en enskild arbetsplats i Tokyo. Den är en skarp analys av maktstrukturer, hierarkier och kulturella normer som fortfarande präglar arbetslivet på många håll i världen.

Nothombs bok fungerar både som underhållning och som kulturkritik. Den visar hur rigid konformitet kan förvandla en arbetsplats till ett helvete, och hur individer krossas under tyngden av outtalade förväntningar och absurda regler. Samtidigt är berättelsen så välskriven och engagerande att man som läsare dras med från första till sista sidan.