Joanna Górecka, journalist och krönikör på Göteborgs-Posten, har skrivit boken ”Öst. En ätkrönika”, utgiven på Natur & Kultur. I en recension i DN Kultur ger poeten och kritikern Anna Hallberg en tudelad bild av verket. Hon beskriver en bok med starkt och drabbande material, men menar att formen brister på flera avgörande punkter.
Boken rör sig mellan essä, lyrik, självbiografi och dagbok. Utgångspunkten är mat, men också arv, identitet och tillhörighet. Górecka föddes i Kraków 1992 och kom till Sverige som barn. Det Polen som skymtar fram i texten är inte bara ett geografiskt landskap utan också ett kulturellt, med en historia av krig, svält och förskjutningar. Maten blir ett sätt att hålla samman en familj och en historia. Samtidigt skildras ätandet som tvång, kontroll och tradition. Bokens sista del, ”Ät ät ät”, består av en amningsdagbok där klockslag och timmar rullas ut sida efter sida.
Hallberg lyfter fram den sista delen som rå och hjärtskärande. Men i övrigt anser hon att Góreckas språk, som i tidningskrönikorna brukar vara skarpt och svängigt, förlorar sin styrka i bokform. ”Det är som om hon spottar ut textbitar lite hipp som happ”, skriver Hallberg. Som exempel tar hon texten ”Spottlibretto”, där en sjukhusanekdot om ett förväxlat barn kastas in och lämnas utan fortsättning. Det som i en kort krönika kunde vara en svindlande kastning blir här i stället slarvigt.
Ett av bokens starkaste avsnitt, enligt Hallberg, är en dikt om sju generationer, utplåning och återuppståndelse, och om att leva i ”Ikealand” utan att känna till den polske Nobelpristagaren Władysław Reymont. Reymont, vars mest kända verk är bonderomanen ”Chłopi”, tilldelades Nobelpriset i litteratur 1924 och var en viktig inspirationskälla för Vilhelm Moberg. Jämförelsen blir ett sätt att visa hur Polen rymmer ett litterärt landskap med djupare lager än vad den svenska vardagen ofta synliggör. Men enligt Hallberg stannar boken vid ansatsen; utropet ”tvi tvi” blir mer ett utbrott än en genomförd analys.
Boken ges ut av Natur & Kultur, ett av Sveriges mest etablerade förlag. Ändå menar Hallberg att någon borde ha satt ner foten och markerat att texten inte var färdig. Hon kontrasterar med ett exempel från poesimässan på Tranströmerbiblioteket i Stockholm, en liten mässa för poeter och poesiförlag. Där fick hon veta att Anna Axfors nya roman, som utannonserats tidigare, ännu inte var klar. Ellerströms förlagschef Marie Pettersson svarade att den kommer när den är redo. För Hallberg blir det ett exempel på ett redaktörskap som sätter verkets kvalitet före utgivningstakt.
Maten som litterärt motiv har fått allt större utrymme i svensk bokutgivning. Framgångsrika titlar som ”Bröd och mjölk”, ”Inkokt ruda” och ”Pölsan” har visat att mat kan bära en hel bok, både som berättelse och som språklig lins. ”Öst. En ätkrönika” ansluter till den traditionen, men lyckas enligt Hallberg inte hitta sin egen form. Poesin blir för slapp, prosan andtruten och krönikan saknar dagstidningens ramar. Hallberg jämför med Sara Gordans långa arbete med romanen ”Natten”, som till slut skrevs efter flera år av bearbetning i andra former. Rätt avstånd till stoffet är avgörande, menar hon.
Hallberg skriver att hon litar blint på Góreckas relation till potatispasta med strösocker, återanvända tepåsar och majonnäs i högtidssallader. Det är detaljer som bär kunskap om en uppväxt och en familjehistoria. Frågan, menar kritikern, är om Górecka verkligen vill skriva roman. Hon hoppas att journalisten återvänder till sitt starka stoff och växer in i författarrollen. ”Oavsett vilket behöver hon vässa sina verktyg”, avslutar Hallberg.
