Joel Lyssarides nya album ”Late on earth” markerar en viktig utvecklingspunkt i den 33-årige svenska pianistens karriär. Skivan, som släpps på den prestigefyllda tyska etiketten ACT, visar upp en musiker som har mognat betydligt sedan förra albumet för fyra år sedan.

Tillsammans med sin välbeprövade pianotrio, där Niklas Fernqvist spelar bas och Rasmus Blixt sitter vid trummorna, har Lyssarides skapat något som sticker ut i det nutida jazzlandskapet. Det är inte genom att låna stilgrepp från andra musiker eller genom att experimentera vilt med olika genrer, utan snarare genom att undvika dem.

På ”Late on earth” finns ingen påverkan från den stora amerikanska sångboken, ingen fusion, ingen soul, balkan eller blues. Trots att det otvetydigt är jazz som spelas, är det inte nödvändigtvis till andra jazzmusiker som lyssnarens tankar går. Istället väcks associationer till klassiska kompositörer som Skrjabin och Stenhammar, eller den svenska tonsättaren Lars Färnlöf.

Visserligen kan det blänka till fragment av McCoy Tyner och Jan Johansson, men dessa influenser förvandlas snabbt till något annat, något genuint personligt. Denna förmåga att ta intryck och omvandla dem till ett unikt eget uttryck är en av de mest framträdande egenskaperna på albumet.

Det är många saker som kännetecknar Lyssarides spelstil. Musiken är välljudande och helt utan musikaliska skav, samtidigt som den aldrig blir inställsam eller tillgjord. Den har en romantisk karaktär utan att bli smetig, och är lyrisk utan att framstå som pretentiös. Den tekniska skickligheten är rasande hög, men presenteras på ett naturligt sätt som aldrig känns påklistrad eller uppvisande.

Det som kanske är mest påfallande är den tydligt nordiska tonen. Här finns en otvungen folkton och en naturnära melankoli som känns lika välbekant som det svenska landskapet. Denna koppling till nordisk tradition och natur genomsyrar hela albumet och ger det en särskild identitet.

”Late on earth” är Lyssarides fjärde album och det andra på den tyska prestigeetiketten ACT. Att få kontrakt med denna etikett är en merit i sig, då den är känd för att bara släppa utgivningar av högsta kvalitet och betydelse inom europeisk jazz.

När man jämför med hans tidigare arbete, särskilt ”Stay now” från 2021, har det skett en påtaglig utveckling. Det förra albumet, som kom fyra år tidigare, var något stelt i sin form, särskilt i jämförelse med den mer improviserade föregångaren. Men på ”Late on earth” hörs en tydlig frigjordhet och fördjupning.

Även om det mesta på det nya albumet är komponerat snarare än improviserat, låter det samtidigt lösgjort och fritt. Melodierna är genomgående vackra, samspelet mellan de tre musikerna är dynamiskt och genuint, och pianospelet håller internationell toppklass.

Helhetsintrycket av albumet är nästan osannolikt oklanderligt. Det är sällsynt att en skiva håller så hög kvalitet genom hela sin speltid utan några svagare moment. Trots detta verkar Lyssarides fortfarande vara i utveckling, vilket pekar mot att han ännu inte har nått sitt fulla uttryck.

Att en 33-årig musiker, som en gång betraktades som ett underbarn, fortfarande har potential att utvecklas och växa är lovande för framtiden. Även om det kan kännas osannolikt att han skulle kunna bli bättre än vad han visar på ”Late on earth”, tyder allt på att just det kommer att hända.

Bland albumets spår utmärker sig särskilt ”Sotira”, ett stycke som exemplifierar det bästa av Lyssarides kompositionsstil och trions samspel. Det är musik som kräver och belönar uppmärksamhet, och som växer för varje genomlyssning.

I en tid när många jazzkretsar söker efter nya fusioner och experimentella uttryck, väljer Lyssarides en annan väg. Genom att förfina och fördjupa sitt eget uttryck snarare än att jaga trender, har han skapat ett album som troligen kommer att hålla över tid.

”Late on earth” är ett bevis på att svensk jazz fortsätter att utvecklas och hitta sin egen röst på den internationella scenen. Med musiker som Joel Lyssarides i täten ser framtiden ljus ut för genren i Norden.

Dela.

9 kommentarer

  1. Interesting update on Ett pianospel i världsklass på månadens bästa jazzskiva. Curious how the grades will trend next quarter.

Leave A Reply