Den ryske journalisten Roman Badanin har ägnat 25 år åt att bygga upp ett nätverk av källor bland ryska makthavare. Nu besöker han Stockholm för att lansera sin nya bok om Vladimir Putin, fylld med fascinerande och tidigare okända detaljer om den ryske presidentens privatliv och maktstyre.

Kreml är en paradoxal organisation. Samtidigt som den framstår som obskyr och ogenomskinlig, läcker information ständigt ut. Det finns alltid någon med skäl att dela med sig av uppgifter. Men det krävs decenniers arbete för att få tillgång till de rätta källorna, konstaterar den 49-årige journalisten Badanin, som fortfarande har kontakt med personer i maktens korridorer trots det fullskaliga anfallet mot Ukraina.

Boken ”Tsaren i egen hög person. Hur Vladimir Putin lurade oss alla”, som nu släpps på svenska genom förlaget Ersatz, har Badanin skrivit tillsammans med kollegan Michail Rubin. Den 562 sidor tjocka volymen innehåller både tidigare publicerat material och helt nya avslöjanden, baserade på djupintervjuer med källor i Kreml.

Unika bilder på Putins hemliga söner

Det mest uppseendeväckande nya materialet är fotografier på Putins två små söner Ivan och Vladimir Spiridonov, som han har med den hemliga älskarinnan Alina Kabajeva. Pojkarna lever bakom murar i ett lyxpalats utanför Valdaj. Att Putin har utomäktenskapliga barn är inte nytt, men det är första gången bilder på sönerna publiceras.

Boken innehåller också detaljer om Putins dåliga klädsel på 1990-talet, om vilka strippklubbar han höll möten på, hans otroliga minne för människor och hans systematiska otrohet – bland annat med en 17-årig skolflicka som hämtades till Kreml varannan vecka från en småstad utanför Moskva.

En karriär i oberoende journalism

Roman Badanin är en av den oberoende ryska journalistikens mest kända grävande reportrar. Han inledde sin karriär 2001 på nyhetssajten Gazeta.ru och arbetade därefter på flera av det tidiga 2000-talets mest framstående ryska medier, inklusive Forbes, RBK och tv-kanalen Dozjd. År 2018 grundade han sin egen grävsajt Projekt, som bland annat avslöjat information om den paramilitära gruppen Wagner.

År 2020 fick New York Times Pulitzerpriset för ett avslöjande om rysk inblandning i Madagaskar och Libyen. Tidningen nämnde dock inte att Projekt hade publicerat exakt samma gräv redan ett år tidigare och intervjuat samma personer. Att västra medier på det viset vägrade ge utsatta ryska journalister erkännande kändes kymigt, menar Badanin.

Sedan 2022, då de flesta oberoende journalister tvingades lämna Ryssland, har han noterat en bekymmersam trend. Västliga journalister som inte befinner sig i Ryssland rapporterar ingående om vad som pågår i Kreml, baserat på lösa rykten från egna underrättelseorganisationer.

”Nyligen har det skrivits om vilda interna konflikter i Kreml. ’Snart kommer Putin att störtas!’ Men det har ingenting med verkligheten att göra. Det handlar om nyhetsjournalistik baserad på struntprat och inte på reella fakta”, säger han.

Ett informellt maktsystem

Boken målar upp en bild av hur Putins styre fungerar i praktiken – hur världens till ytan största land leds genom informella relationer snarare än genom institutioner. Putin är allsmäktig i den meningen att han kan lösa varje enskild fråga enligt eget förgottfinnande. Problemet är att han inte kan hålla koll på alla frågor, vilket förklarar mycket av Rysslands dysfunktionalitet.

Systemet bygger på personliga lojaliteter. Putin placerar personer han litar på på viktiga poster, ofta människor han lärt känna genom judo, på strippklubbar eller på datsjan. Han medlar i deras konflikter och håller reda på vem som varit obrottsligt lojal och vem som visat tecken på för stor självständighet.

”En gång frågade Putins bäste vän Sergej Roldugin vad han egentligen gjorde på sitt jobb som KGB-agent. Putin svarade: Jag är specialist på att tala med människor. Det är en yrkeskunskap som han förvärvade i sitt jobb som spion”, berättar Badanin.

Korruption som systemkomponent

Att Putins krets stjäl är en integrerad del av systemet. Putin själv har gjort det ända sedan början av 1990-talet, när han blev den liberala borgmästaren Anatolij Sobtjaks högra hand i Sankt Petersburg. Han hade en nyckelroll i exporten av råvaror – olja, metaller och timmer – från staden och i utbyte skulle livsmedel importeras. Befolkningen stod på gränsen till svält, men en stor del av livsmedelsimporten kom aldrig fram eftersom Putin och hans kumpaner stoppat pengarna i egen ficka.

Badanin och Rubin förklarar sammanhanget: Putin var helt enkelt en så kallad ”nesun”, ett sovjetiskt slangord från det ryska ordet ”nesti” som betyder ”bära”. Någon som bar grejer hem från jobbet, vilket var vanligt i sovjetsamhället som hade brist på allt. Men proportionerna är helt annorlunda i dagens Ryssland, där Putin och hans tjänstemän roffar åt sig statliga tillgångar i miljardklassen.

I början av sin karriär var Putin framför allt en flitig tjänstesjäl som jobbade långa dagar och faktiskt lyckades få till stånd viktiga reformer. Skattereformen med plattskatt på 13 procent och jordreformen var de viktigaste. Putin var osäker på sin position och ville bevisa sin arbetskapacitet.

Syndernas spår

Putin påverkades starkt dels av sin omgivning, dels av något som Badanin kallar hans relationer till sina synder. Han fördes till makten av Jeltsins familj – det var en synd. De sprängda bostadshusen 1999 med över 300 döda blev en ursäkt för att invadera Tjetjenien. Om det var FSB har fortfarande inte kunnat fastställas, men det var så Putins era inleddes.

Sedan dess måste Putin hela tiden sopa igen spåren efter sig, menar Badanin. När man har begått en synd kan man erkänna den och ångra sig, eller göra allt för att gömma undan den med hjälp av nya lögner. Putin valde det sistnämnda alternativet.

Skrockfullhet och paranoia

Putin är framför allt en produkt av sin tid, 1980- och 1990-talets Ryssland. Det förklarar varför både han själv och hans omgivning är så skrockfulla. I boken finns scener där till exempel dumans dåvarande talman Boris Gryzlov tackar nej till ett glas vatten vid en intervju och i stället häller upp sitt eget medhavda specialvatten som han tror har helande inverkan.

Det ryska folket levde utan religion i 70 år, men religionen var närvarande som en underström i samhället. Man visste ingenting om den, tron var bara en uppsättning ritualer. Korset hade samma roll som en talisman. Det var en del av en allmän skrockfullhet.

Skrockfullheten påverkar Putin starkare ju längre han biter sig fast vid makten. Den som har obegränsad makt och styr landet utan några lagar blir paranoid och börjar leta efter tecken på allt möjligt. Det var därför Putin under pandemin placerade gästande statsmän på sex meters avstånd från sig själv – det handlade inte om någon vetenskapligt grundad covid-åtgärd.

Personlig moral och familjevärderingar

Den ryska presidentens personliga moral är ett viktigt ämne i boken, inte bara när det gäller korruption utan också i förhållandet till kvinnor. Enligt bokens uppgifter är han särskilt förtjust i yngre flickor. En lång rad personer ur Putins krets lämnade sina fruar och flyttade ihop med yngre kvinnor under 2010-talet, inklusive Putin själv, Rosnefts ordförande Igor Setjin, presschefen Dmitrij Peskov, utrikesminister Sergej Lavrov och miljardären Arkadij Rotenberg.

”Vi vill redovisa detta eftersom Putin själv låter påskina att traditionella familjevärderingar är viktiga. Han lät till och med instifta en egen dag för familjen, kärleken och troheten den 8 juli”, säger Badanin. Miljarder rubel lades ned på marknadsföringen av två helgon som skulle symbolisera kärleken. Samtidigt gömmer Putin undan sin egen familj.

Källor med olika motiv

Att Badanin och Rubin har lyckats behålla källor i Kreml har olika förklaringar. Vissa har journalisten känt så länge att de fortfarande litar på honom. Vissa vill komma åt sina fiender genom att prata med journalister. Och vissa har lämnat landet och vill hämnas.

De sistnämnda är alltid de mest problematiska källorna. När en FSB-agent som har kastat folk i fängelse sitter framför en och klagar på att Putin är ett monster – då får man vara på sin vakt som journalist, understryker Badanin.

I dag bor Roman Badanin i Stanford i Kalifornien och fortsätter göra dokumentärfilmer och publicera grävande reportage på proekt.media. Boken ”Tsaren i egen hög person” kommer ut på svenska som första främmande språk. Senare i år släpps den på tyska och franska.