Eurovision invigdes – utan politik

I den turkosa glansen: Eurovision 2024 präglas av ökad politisk spänning

Den turkosa mattan har blivit en etablerad tradition under Eurovision Song Contest, där artister tillsammans med sina team vandrar fram efter invigningsceremonin för att möta medierna och visa upp sig för fansen. I årets upplaga av tävlingen är stämningen dock annorlunda, med en underliggande politisk spänning som inte går att förneka.

Sedan flera år tillbaka finns riktlinjer som avråder journalister från att ställa politiska frågor till artisterna. Men i år, när fem länder som normalt deltar har valt att hoppa av på grund av Israels medverkan, är den politiska dimensionen mer påtaglig än någonsin – även om den inte direkt adresseras under ceremonin.

Israels representant Noam Bettan uttryckte sin tacksamhet under den turkosa mattan i en intervju med österrikiska ORF: ”Jag är så glad och vill tacka för allt stöd vi fått.” Trots kontroverserna kring landets deltagande är Israel inte bland de mest favorittippade bidragen enligt spelbolagens odds.

I toppen av favoritlistan återfinns istället Finland, Grekland, Danmark, Frankrike och Australien. Den australiensiska stjärnan Delta Goodrem, en välkänd artist i hemlandet och tidigare skådespelare i tv-såpan ”Grannar”, uttryckte sitt engagemang för TT: ”Jag ska verkligen gå ut och göra mitt bästa för att vi ska ta hem segern i år.” Intressant nog har Australiens bidrag ”Eclipse” en svensk koppling genom låtskrivaren Jonas Myrin.

Bland deltagarna finns även veteraner som estniska trion Vanilla Ninja, som tidigare tävlade för Schweiz 2005. ”Stämningen är fortfarande densamma, men allting är ändå annorlunda. Då fanns det ingen turkos matta, inga sociala medier och vi representerade inte vårt hemland,” berättar gruppmedlemmen Piret Järvis och belyser hur tävlingen utvecklats under åren.

Sveriges Felicia Olsson har redan före tävlingen skapat rubriker genom att i intervjuer uttrycka att hon inte anser att Israel borde få medverka i tävlingen. Under ceremonin på den turkosa mattan höll hon dock en professionell fasad: ”Jag är så fucking redo att köra mitt nummer,” sade hon i ORF:s sändning.

Årets tävling speglar en växande trend där Eurovision allt mer blir en arena för politiska spänningar, trots arrangörernas försök att hålla politiken utanför. De tomma platserna efter de länder som valt att avstå från att delta talar sitt tydliga språk om den komplicerade situationen.

Med tanke på de starka favorittippningarna står det klart att den musikaliska kampen kommer att vara hård. Frankrike med artisten Monroe tillhör de starkaste utmanarna, medan även länder som San Marino gör sig bemärkta på den turkosa mattan med sin duo bestående av Senhit och Boy George.

Mitt i festligheterna och den glittriga fasaden finns alltså en underliggande politisk dimension som påverkar tävlingen på flera plan. Det som en gång var tänkt som en opolitisk musikfest har allt mer kommit att spegla de geopolitiska spänningarna i Europa och Mellanöstern.

När artisterna nu förbereder sig för tävlingen är det tydligt att Eurovision 2024 kommer att bli ihågkommet inte bara för musiknumren utan också för den kontext i vilken tävlingen genomförs – en spegling av en komplex värld där kultur och politik ofta är omöjliga att särskilja.