Eva Melander spelar frankofilen Agneta: ”Sexscenen är väldigt rolig”

I den romantiska komedin ”Je m’appelle Agneta” tar Eva Melander ett efterlängtat steg bort från de tunga dramaroller hon tidigare förknippats med. Filmen, som bygger på Emma Hambergs populära roman från 2021, har premiär på Netflix den 29 april och kommer även att visas på utvalda biografer runt om i landet.

– När jag läste manuset gick jag runt hemma och skrattade så mycket att resten av familjen undrade vad det var frågan om. ”Det är frågan om Agneta”, ropade jag tillbaka, berättar Eva Melander med ett leende.

Melander, som tidigare vunnit en Guldbagge för sin roll i den mörka filmen ”Gräns”, baserad på John Ajvide Lindqvists skräcknovell, uttrycker en tydlig glädje över att få arbeta med ett lättare material. Hon beskriver sina tidigare roller som ”drama med tungt sinne” och ser denna komedi som ett välkommet avbrott från de kriminalmanus som ofta hamnar på hennes bord.

I filmen spelar Melander karaktären Agneta, en kvinna i 50-årsåldern vars liv har fastnat i ett förutsägbart mönster. Med utflugna barn och en make (spelad av Björn Kjellman) som blivit besatt av träning och hälsa, lever hon ett inrutat liv med ett kontorsjobb som inte längre ger henne någon tillfredställelse. I hemlighet drömmer hon om Frankrike – ett land hon aldrig besökt – och tröstar sig med brieost och vin i ensamheten.

När Agneta plötsligt blir uppsagd från sitt jobb och samtidigt ser en platsannons för en tjänst som au pair åt en svensk pojke i Frankrike, tar hon steget som kommer att förändra hennes liv. Hon packar väskorna och ger sig av, bara för att upptäcka att ”den lilla pojken” i själva verket är en ensam, homosexuell äldre herre vid namn Einar.

Claes Månsson, 76 år, som gestaltar den excentriske Einar, beskriver detta som sitt livs filmroll.

– Den passade mig som handen i handsken, för jag har inte behövt förställa mig för ett ögonblick. Alla känslor finns i mig. Jag är inte en sorgsen person, går inte runt och ältar. Tvärtom har jag levt ett underbart liv och är en ganska glad prick. Men jag vet vad sorg är, förklarar Månsson.

Efter en inledande period av osäkerhet utvecklas en djup vänskap mellan Agneta och Einar. Hon inser snart att mannen levt ett rikt och händelserikt liv, men alltid burit på en stark saknad efter sin son.

Filmens slottsmiljöer är inspelade på Ekolsunds slott norr om Stockholm, en historisk plats med anor från 1300-talet där både Gustav Vasa och Gustav III har bott. Men filmen innehåller också autentiska franska miljöer från en liten ort i södra Frankrike, där lokala invånare engagerades som statister.

– Även om jag har varit i Frankrike många gånger tidigare känns landet närmare nu. Och man längtar ju alltid tillbaka till osten, vinet och sorlet, säger Eva Melander om inspelningen.

För Claes Månsson känns Frankrike redan som ett andra hem. Han och hustrun Gudrun äger sedan flera år en liten lägenhet i Antibes i Provence, dit de gärna åker när arbetsschemat tillåter.

– Det är så enkelt att leva där på något sätt. Det är hyfsat varmt även på vintern, och folk är så snälla. Vi har en dam som bor ovanpå oss, som är i min ålder och inte pratar något annat än franska – men det skiter hon i! Vi bjuder ner henne på Aperol och tilltugg ibland och så sitter hon där och pratar på i två timmar. Vi förstår hälften, berättar han med ett skratt.

En av filmens mer minnesvärda scener utspelar sig i ett kök, där Agneta och en fransk kock tillreder bearnaisesås. Scenen utvecklas snabbt till något mer intimt.

– Den är väldigt rolig – sexscenen! Och jag tycker att jag är rolig i den. Den tog också tag i mig på ett oväntat sätt, och det var lätt att spela in den. Under hela min karriär har jag tränat på kropp och nakenhet, och vi hade en jättebra intimitetskoordinator. Det är en ynnest att som skådespelare få låna ut sig till en scen som kan bli så bra, säger Melander.

Romanen ”Je m’appelle Agneta” baseras på berättelser som författaren Emma Hamberg samlat in från sina läsare. Boken fick ett särskilt genomslag då många kvinnor vittnade om att de inspirerats av Agnetas resa och genomfört förändringar i sina egna liv – en så kallad ”Agneta-effekt”. Nu hoppas filmens skådespelare att även filmatiseringen ska sätta liknande avtryck hos publiken.

– Det finns nog inte en enda människa i hela världen som inte har funderat på frågor som: Vem vill jag vara? Vem måste jag vara? Vem borde jag vara? Den här berättelsen handlar om kampen om att få vara den människa man känner sig bekväm med. Och så är det en jättefin historia om vänskap, sammanfattar Eva Melander.