Ezra Collective: ”Klart publiken dansar mer till oss än till Zara Larsson”

Den Londonbaserade jazzkvintetten Ezra Collective har på några år gått från att vara ett lovande band på den brittiska undergroundscenen till att bli en av de mest omtalade akterna inom modern jazz. När Barack Obama för ett par år sedan sammanställde sin spellista med favoritmusik hamnade gruppen bredvid namn som Beyoncé och Billie Eilish, och på Reddit diskuteras det flitigt huruvida bandet är jazzens räddare.

Under årets Way Out West i Göteborg, en av Skandinaviens största musikfestivaler, stod Ezra Collective för en av de mest uppmärksammade konserterna. Publiken dansade till den instrumentala jazzen på ett sätt som fick bandets frontman och trummis Femi Koleoso att skämta om att de fick fler att röra sig än Zara Larsson, som uppträdde på samma scen.

– Det är klart att publiken dansade mer till oss än till Zara Larsson, säger Koleoso när vi träffas strax efter konserten.

Ljudbilden är jazz som flätas samman med salsa, reggae, afrobeat och hiphop. För Koleoso handlar dansen om något djupare än underhållning.

– Vi lever i en värld där vi behöver bli mer jämställda och det kommer när alla ser på sig själva som just jämlikar. Där spelar dans en viktig roll, säger han.

Mötet äger rum i mitten av augusti, ungefär en månad innan kvintetten släpper sitt fjärde album ”Here because of hope”. Skivan kommer den 11 september och är deras första sedan genombrottet med ”Dance, no one’s watching”, som gav dem en historisk Brit Award. Gruppen blev därmed den första jazzakten någonsin att vinna i kategorin årets grupp. 2023 tilldelades de dessutom Mercury Prize för ”Where I’m meant to be”.

– Många pratar om den svåra andra skivan, för oss är det den fjärde som är den svåra. Det är första gången vi släpper en skiva efter att vi har nått kommersiell framgång. Låtarna på de tidigare albumen är associerade med glädje, men på det här albumet ville jag i stället vara mer ärlig med känslan av smärta, säger Koleoso.

Han beskriver albumet som en skiva i skärningspunkten mellan smärta och glädje. Enligt honom är det just där hoppet finns.

– Du kan inte känna lycka och sorg på samma gång, men glädje och smärta kan inträffa samtidigt. När vi skrev det här albumet genomgick vi alla något smärtsamt, både på ett individuellt och gemensamt plan, säger han.

Bandet består, förutom Femi Koleoso, av hans bror TJ Koleoso på elbas, James Mollison på saxofon, Joe Armon-Jones på keyboard och Ife Ogunjobi på trumpet. Femi Koleoso har etablerat sig som en central figur på den brittiska musikscenen. Han har spelat trummor i Gorillaz, kompat Jorja Smith och under årets Way Out West fick han i sista stund hoppa in när sitarspelerskan Anoushka Shankars ordinarie trummis fastnade på en flygplats i Amsterdam.

Ezra Collective grundades 2016 och möttes på en ungdomsklubb i norra London. Enligt Koleoso var klubben avgörande för att bandet över huvud taget blev till. Frågan om ungdomsverksamhet har därför blivit en hjärtefråga för gruppen, som vid sina historiska pristal valde att hylla just de kommunala ungdomsklubbarna.

– Många av samhällets problem kan lösas genom att man tar hand om unga personer på ungdomsgårdar. Det är så många möjligheter som skapas där. På samma sätt som jag förespråkar skola och bra utbildning, förespråkar jag att utbilda barn utanför den akademiska sfären – och det är vad en ungdomsklubb gör, säger han.

Gruppen har med tiden blivit en indikator på den moderna jazzens förmåga att förnya sig och nå nya generationer. Tillsammans med en våg av Londonbaserade akter som Nubya Garcia och Sons of Kemet har Ezra Collective bidragit till ett förnyat internationellt intresse för jazzen – en genre som länge betraktats som en nisch inom populärmusiken. Inför det nya släppet var Koleoso dessutom gästredaktör för kultursidan i The Guardian, ytterligare ett tecken på bandets växande kulturella tyngd.

– Om man ska skapa jazz som talar till någon som föddes för 12 år sedan behöver man blanda in influenser från något de känner igen sig i. Vi behöver vara ärliga med den tid vi befinner oss i. Det handlar om att låta sig inspireras av nuet, säger han.

Med ”Here because of hope” kliver Ezra Collective in i en ny fas av sin karriär. Frågan är inte längre om bandet kan leverera, utan vart de tar jazzen härnäst.