Flanören: Det är nog ingen som märker något…

Konsten att undvika pinsamheter i vardagen slutar ofta med just pinsamheter

I en vanlig matbutik utspelade sig nyligen en situation som många kan känna igen sig i. Under en lördagshandling med barnen, där godisköp stod på agendan, uppstod ett klassiskt vardagsdilemma som belyser mycket om vårt förhållande till sociala situationer.

För många föräldrar är godisstunden med barnen en balansakt mellan njutning och näringsmedvetenhet. I detta fall valde en pappa att köpa torkad frukt till sin 1,5-åring – en produkt som föräldrar ofta kategoriserar som ett ”hälsosammare alternativ” men som i realiteten kan innehålla nästan lika mycket socker som traditionellt godis.

Situationen komplicerades när pappan upptäckte att han av misstag hade tagit två påsar torkad frukt istället för en. Det var då det klassiska kunddilemmat uppstod: ska man gå tillbaka genom butiken och ställa tillbaka varan där man tog den, eller ska man lämna den i kassan med risken att framstå som besvärig?

”Det första alternativet är jobbigt och det andra pinsamt”, konstaterade pappan, som istället valde ett tredje alternativ: att försöka dölja problemet genom att gömma den oönskade fruktpåsen bakom plastkassarna vid kassan.

Detta beteende är långt ifrån ovanligt i svenska butiker. Enligt handelns egna uppföljningar kostar felplacerade och skadade varor butikerna miljontals kronor årligen. Många handlare vittnar om att just området kring kassan är en av de platser där flest varor ”överges” av kunder som ändrat sig.

Men historien slutar inte där. I ett oväntat vändning påpekade kassapersonalen att kunden bara behövde handla för ytterligare sju kronor för att nå upp till en rabattgräns som skulle ge 30 kronor i avdrag. Plötsligt blev den undangömda fruktpåsen åter intressant.

Den pinsamma situationen eskalerade när kunden tvingades tränga sig förbi kön för att hämta varan han nyss gömt, vilket väckte befogad skepticism från butikspersonalen. I detta läge fanns ingen elegant utväg kvar, utan bara den nakna sanningen: ”Öh, jag la den där.”

Detta vardagliga exempel illustrerar ett djupt mänskligt drag – tendensen att välja kortsiktiga lösningar för att undvika obehag, även när dessa lösningar i slutändan ofta leder till ännu större pinsamheter. Psykologer kallar ibland detta för ”undvikandebeteende”, något som är särskilt utbrett i den svenska kulturen där konflikträdsla ofta präglar sociala interaktioner.

Pappan i berättelsen drar paralleller till sitt eget beteende som barn, när han tog en klasskamrats leksak och hoppades att ingen skulle märka. Den genomskinliga ursäkten ”den måste ha råkat hamna i min väska” avslöjar hur tidigt dessa mönster etableras.

Även i hemmet fortsätter dessa beteenden, vilket exemplifieras av mannens kreativa bortförklaringar till sin partner när vardagssysslor lämnats ogjorda. Genom att konstruera komplexa scenarier försöker han rättfärdiga sin underlåtenhet att till exempel ta ut soporna.

Detta fenomen är välbekant för många svenskar. I en kultur där man ofta undviker direktkonfrontation blir kreativa omskrivningar och undanflykter ett sätt att navigera i vardagen – med varierande framgång.

Butikspersonalen, som dagligen bevittnar dessa mänskliga snedsteg, bemöter oftast situationerna med professionalism, men kan ibland inte undgå att notera det uppenbara. Den skeptiska frågan ”Hur hamnade den där?” var i detta fall omöjlig att besvara med något annat än sanningen.

Kanske finns det en lärdom att hämta från denna vardagliga episod: att ärligt erkänna misstag och direkta kommunicera våra behov skulle bespara oss många av vardagens pinsamheter. Men det är en insikt som är lättare att förstå teoretiskt än att tillämpa i praktiken när vi står där i butikskön med en oönskad påse torkad frukt i handen.