Greta Schüldt: Varför tror ni fortfarande att det är subversivt att vara kåt?

I Sverige har ett nytt fenomen inom jämställdhetsdebatten börjat ta form. Den öppna diskussionen om kvinnors sexualitet, särskilt i medelåldern, som en gång var nyskapande och provocerande, har nu blivit så mainstream att den nästan förvandlats till en norm.

Medielandskapet översvämmas numera av självbiografiska berättelser, podcasts och artiklar som behandlar kvinnors sexuella erfarenheter, önskningar och upptäckter. Det som tidigare var tabubelagt har nu nästan blivit obligatoriskt att diskutera öppet. Men har denna rörelse från tabu till trend verkligen gynnat alla kvinnor?

En generation inflytelserika kvinnor, ofta med betydande plattformar i media, tycks ibland missa att deras perspektiv inte är universellt. När ”kåthet på livet” i medelåldern framställs som det nya idealet, skapas samtidigt nya normer som kan verka exkluderande för många.

Sexualitet har alltid varit ett komplext område, och den nuvarande trenden att öppet diskutera och fira kvinnlig lust kan paradoxalt nog skapa nya förväntningar och press. Den implicita uppfattningen att en frispråkig inställning till sex är ett tecken på frigörelse kan marginalisera kvinnor med andra erfarenheter eller synsätt.

Denna utveckling speglar en bredare samhällstrend där personliga berättelser och upplevelser har blivit allt viktigare i det offentliga samtalet. Intimitet har blivit ett slags kulturellt kapital, och förmågan att öppet diskutera sina sexuella erfarenheter kan nu ses som en markör för progressivitet.

I sociala medier förstärks denna utveckling ytterligare. Vad som började som en motståndsrörelse mot patriarkala strukturer och tystnadskultur har i vissa kretsar utvecklats till en ny konformism. Att vara öppen med sina sexuella erfarenheter är inte längre radikalt – det är förväntat.

Det är viktigt att påpeka att öppenheten kring kvinnlig sexualitet har spelat en avgörande roll för jämställdheten. Den har brutit tabun, normaliserat samtal om kvinnors njutning och bidragit till att motverka skambeläggande. Problemet uppstår när ett visst förhållningssätt blir så dominerande att andra perspektiv tystas eller förminskas.

För många kvinnor kan sexualitet vara förknippat med trauma, komplexitet eller helt enkelt vara något de föredrar att hålla privat. När frispråkighet om sex ses som ett mått på frigörelse, kan dessa kvinnor känna sig utanför eller till och med bakåtsträvande.

Den mediala representationen domineras ofta av en viss typ av kvinnor – ofta vita, heterosexuella och från medelklassen – vars perspektiv får definiera diskursen. Intersektionella perspektiv, där faktorer som etnicitet, klass, funktionsvariation och sexuell läggning påverkar erfarenheter av sexualitet, tenderar att hamna i skymundan.

Forskare inom genusvetenskap har länge påpekat att normkritik även måste inkludera granskning av nya normer som uppstår inom progressiva rörelser. När vissa berättelser om kvinnlig sexualitet premieras framför andra, skapas hierarkier även inom feministiska diskurser.

I det samtida Sverige bör vi därför reflektera över hur vi talar om kvinnlig sexualitet och vilka röster som hörs i samtalet. Den sexuella frispråkigheten har varit viktig och fortsätter att vara det, men den får inte bli en ny tvångströja.

Att vara ”kåt på livet” är varken bättre eller sämre än andra förhållningssätt till sexualitet och åldrande. Det centrala är att kvinnor själva får definiera sin relation till sin kropp, sin lust och sin identitet – utan att behöva förhålla sig till nya normer om hur en ”frigjord” kvinna bör vara.

Medierna har ett särskilt ansvar att lyfta fram en mångfald av röster och erfarenheter. Det radikala idag är kanske inte längre att tala öppet om sex, utan att erkänna att tystnad, reservationer och andra perspektiv på intimitet också är giltiga uttryck för kvinnlig autonomi.

I en tid när personliga berättelser värderas högt måste vi samtidigt värna om rätten att inte berätta, att inte dela, att inte definiera sig genom sin sexualitet. Det är i detta spänningsfält mellan öppenhet och integritet som en verkligt inkluderande feminism kan växa fram.