Han gör musik av träd och cykelställ: ”En ganska säsongsbunden syssla”

I Stockholms skogar skapas naturnära musik

En eftermiddag i Judarskogen i Stockholm fyller Benjamin Mjönes och Elias Erlandsson skogen med rytmer. Barndomsvännerna använder trumpinnar mot ett enormt träkadaver, och rytmen studsar mellan de omgivande trädstammarna. En förbipasserande hundägare nickar i takt medan hunden följer de svängande pinnarna med blicken. I luften ligger doften av jordighet från den soltorkande mossan.

Musikexpedition började redan på väg in i skogen där en mängd potentiella slagverksinstrument fångade deras uppmärksamhet. Först passerade de ”Delaybänken” som fick sig en smäll men lät för stum för att användas. Ett cykelställ däremot, som nästan förbisetts, visade sig ha utmärkt potential när Mjönes drämde till det i förbifarten och det vibrerade intensivt.

Processen från fynd till färdig inspelning är förvånansvärt enkel. Efter en kort ljudkontroll hittar duon den optimala vinkeln för mobilens mikrofon. Professionell utrustning är inte något de eftersträvar.

”Ljudet trycks ihop på ett så härligt sätt av mobilmikrofonen,” förklarar Benjamin Mjönes.

När trummandet på cykelstället börjar lutar sig Mjönes mot dess ovansida för att skapa melodiska variationer. Samtidigt formar Erlandsson en baskagge och virveltrumma genom att slå rytmiskt på asfalten nedanför. Effekten är närmast hypnotisk.

Allt började under en till synes vanlig promenad då Mjönes upptäckte en fallen stolpe som hängde några centimeter ovanför marken. När han klev på den gav den ifrån sig en överraskande djup klang, vilket fick honom att kalla dit sina vänner.

Den första videon de skapade fick snabbt tusentals visningar. Idag har kontot ”Ben Jammin'” där videon publicerades över 60 000 följare och nästan 1 000 inlägg. Videorna påminner om scener ur filmen ”Sound of noise” men ur ett vertikalt förstapersonsperspektiv.

”Vi letar efter instrument som gärna är symmetriska, torra eller lite ihåliga, eftersom ljudet beror på hur väl träet vibrerar,” berättar Benjamin Mjönes om deras sökande efter perfekta naturliga instrument.

”De kan också vara lite defekta. Spruckna grenar kan ge fantastiska ljudeffekter, men då måste man vara försiktig så att man inte slår sönder det som skapar ljudet,” tillägger Elias Erlandsson.

Duon beskriver sin verksamhet som säsongsbunden. Under hösten blir grenarna fuktiga och ger mindre ljud ifrån sig, men då finns det å andra sidan löv att spela på. Vintern och våren erbjuder andra typer av naturliga instrument med sina specifika ljudkvaliteter.

Både Mjönes och Erlandsson är även verksamma som musikproducenter, och de integrerar ibland ljuden från skogen i sina musikproduktioner.

”Det bästa med att göra musik ute i naturen är att man inte behöver ladda ner fågelkvittret på en fil,” skrattar Erlandsson.

För dessa musiker är skogsvistelserna en grundsten i en hälsosam vecka. Benjamin Mjönes beskriver få saker som lika terapeutiska som att hitta en baskagge i en stubbe, och Elias Erlandsson instämmer:

”Man ser på världen på ett helt nytt sätt. Det är lite som när man var barn och varje pinne hade en enorm potential. De kunde förvandlas till lite vad som helst: ett svärd eller en åra. Nu kan de förvandlas till musik också.”

”Ja, som den gången då vi hittade ett Fmoll7 i en gren i Liljeholmen,” påminner Benjamin Mjönes sin vän.

”Det var otroligt,” svarar Elias Erlandsson med ett leende.

Denna naturnära musikrörelse som duon representerar har växt i popularitet under de senaste åren. I en tid när musik ofta produceras digitalt med syntetiska ljud, erbjuder deras tillvägagångssätt en återgång till något mer jordnära och organiskt. Fenomenet ses av musikforskare som en motreaktion mot den allt mer digitaliserade musikproduktionen och ett uttryck för längtan efter mer autentiska ljudupplevelser.

Flera musikfestivaler med fokus på naturljud och experimentell percussionmusik har också dykt upp runt om i Skandinavien, vilket tyder på ett bredare intresse för denna musikform. Duons framgång på sociala medier visar hur denna nischade musikform kan nå en större publik genom modern teknik, trots att själva musikskapandet är analogt i sin renaste form.