Helmerson: Håller ni inte med? Skicka ett brev

Konsten att inte prata politik med främlingar har gått förlorad i den digitala eran. Detta fenomen har blivit särskilt tydligt på sociala medier, där människor som aldrig skulle argumentera högljutt på en fest plötsligt kastar sig in i hetsiga debatter med helt okända personer.

De gamla etikettsreglerna, som många kanske avfärdar som småborgerliga rester från en svunnen tid, har faktiskt ofta en logisk grund. Vi tackar för presenter för att avsändaren ska veta att gåvan kommit fram. Klädkoder finns för att ingen ska känna sig malplacerad på tillställningar. Och vi undviker traditionellt att diskutera politik med främlingar – av en mycket god anledning.

Tänk dig scenariot: Du står på en fest och träffar någon som uttrycker åsikter helt motsatta dina egna. Plötsligt befinner ni er i ett upphetsad meningsutbyte där ingen lyssnar på den andra, och stämningen är förstörd. Förr visste de flesta av oss att undvika detta genom att hålla politiska diskussioner inom kretsar där det var lämpligt, och pratade hellre om vädret med nya bekantskaper.

Men internet har förändrat spelreglerna. Det tycks vara en plattform särskilt designad för att uppmuntra oss att skrika ut våra politiska övertygelser till människor vi aldrig träffat. En enkel kommentar om något till synes oskyldigt på Facebook kan snabbt urarta till en laddad politisk debatt där helt orelaterade frågor dras in från alla håll.

”Nu måste vi rädda den utrotningshotade blå rödhaken”, skriver någon, bara för att omedelbart mötas av irrelevanta motargument om helt andra samhällsfrågor. Inom loppet av några minuter har en oskyldig diskussion förvandlats till en bitter konfrontation mellan flera olika läger som alla är övertygade om att just deras hjärtefråga är den viktigaste.

Cecil B. Hartley skrev redan 1875 i sin ”A gentleman’s guide to etiquette” att man gärna fick ha bestämda politiska åsikter, men att man inte borde föra fram dem vid varje tillfälle. Ett råd som fortfarande är högst relevant, kanske särskilt i dagens digitala landskap. Om denna etikettsregel hade följts mer allmänt, hade fenomen som Donald Trumps politiska framgång kanske aldrig skett – han hade förblivit en tv-personlighet med fastighetsintressen snarare än en politisk kraft.

Det är anmärkningsvärt hur lätt vi tycks glömma grundläggande sociala konventioner när vi kommunicerar online. På sociala plattformar verkar många känna sig manade att omedelbart uttrycka sina starkaste åsikter i frågor där de knappt har kunskap, till personer de aldrig skulle konfrontera på samma sätt i verkliga livet.

Kanske behöver vi påminna oss om att bakom varje skärm sitter en verklig person, och att samma hänsyn borde visas online som vi (förhoppningsvis) visar i personliga möten. De gamla etikettsreglerna handlade inte bara om ytlig artighet – de fungerade som socialt smörjmedel som underlättade mänsklig interaktion.

I en tid där polarisering ökar och samhällsdebatten blir allt mer uppskruvad, finns det något att lära av tidigare generationers försiktighet kring politiska diskussioner med främlingar. Inte för att undvika viktiga samtal, utan för att säkerställa att de förs i sammanhang där verklig dialog kan uppstå, snarare än i digitala skyttegravar där ingen lyssnar.

Så nästa gång du är på väg att kasta dig in i en hetsig debatt med främlingar online, kanske det är värt att fråga sig: Skulle jag agera likadant om jag mötte dessa personer på en fest? Och om svaret är nej – kanske det bästa alternativet är att låta bli att kommentera och i stället prata om vädret med någon i din närhet.