Isak Gröndahl: Jag kan ha hittat Stockholms bästa toalett

Stockholms offentliga toaletter har blivit föremål för förnyad uppmärksamhet genom den nyutgivna boken ”Flush. Toaletter i Stockholm” från Votum förlag. Verket, skapat av etnologen Paulina Öquist Haugen och fotografen Daryoush Tahmasebi, listar omkring sjuttio semioffentliga toaletter i huvudstaden och lyfter fram deras estetiska och sociala värden som ofta förbises.

Boken spänner över en bred variation av stadens toaletter, från Sigurd Lewerentz katedrallika urinoar på Skogskyrkogården till Kvarnens underjordiska faciliteter. Men det är inte bara de vackra exemplen som får utrymme – även mer kontroversiella och nedgångna anläggningar dokumenteras.

Ett besök vid Stockholms äldsta urinkur från 1890, belägen vid Källargränd intill Börshuset, ger en skarp kontrast till modernare alternativ. Trots sin historiska betydelse och dekorativa exteriör med gyllene spira och rosetter, lämnar anläggningen mycket att önska när det gäller hygien och komfort. Den härsken stanken och flugor skapar en upplevelse långt från de förnämare etablissemang som finns representerade i samma stadsdel.

Offentliga toaletter har historiskt fungerat som mer än bara hygieniska faciliteter. De har varit mötesplatser där människor från olika samhällsskikt korsas. Detta belyses tydligt i SVT-dokumentären ”Kabinett Sergel. Mer än en toa” från 1988, som finns tillgänglig på SVT Play. Filmen följer kabinettsbiträdena Gun, Maud, Barbro och Gerd i deras dagliga arbete.

Dokumentären visar hur toaletten vid Sergels torg fungerade som en social mötesplats där punkare pratade med yuppies, prostituerade mötte fina herrar, och personal tog hand om självmordsbenägna besökare. Platsen förenade människor genom deras gemensamma mänskliga behov, oavsett samhällsställning eller livssituation.

I den moderna urbana miljön har denna typ av spontana möten blivit allt ovanligare. Med airpods i öronen och ögonen i telefonen undviker många stockholmare mellanmänsklig kontakt i det offentliga rummet. Diskussioner om klubbdöd och försämrat offentligt liv har intensifierats på senare tid, och toaletterna framstår som en av de få platser där människor fortfarande tvingas mötas på lika villkor.

Stockholm stad genomför för närvarande en omfattande satsning på offentliga toaletter. Under 2026 ska 46 gamla toalettbyggnader ersättas med 65 nya anläggningar, från Karlaplan till Husby gård. Fokus ligger på fräschhet, tillgänglighet och funktionalitet. De nya toaletterna är optimerade för en person åt gången och kostar tio kronor per besök.

Den moderna designen prioriterar hygien och bekvämlighet framför social interaktion. NK:s toaletter representerar denna nya standard med guldfärgade handfat, behaglig pianomusik och oklanderlig renlighet. Skillnaden mot den historiska urinkuren är enorm – där den äldre anläggningen präglades av stank och ohyra, kan den nya generationen toaletter närmast beskrivas som sterila.

Toaletternas kulturella betydelse sträcker sig längre än funktionalitet. I boken ”Flush” beskrivs hur urinoaren på Nya Söderstadion, även känd som 3 arena, har konstnärliga kvaliteter med sin röda accentfärg mot ljusa träslag. Under Hammarbys hemmamatcher fylls dessa utrymmen av trettiotal män som skanderar supportersånger medan de tar en paus från åttonde biran för dagen.

Den groteska humor som omgärdar kroppsliga funktioner har en lång historia. Litteraturhistorikern Michail Bachtin skrev om den medeltida karnevalen, där sociala hierarkier tillfälligt sattes ur spel genom gemensam festande, ätande och drickande. Adelsmannen och bonddrängen förenades genom påminnelsen om gemensamma kroppsliga behov.

Detta motiv återkommer i samtida populärkultur. TV-serien ”Hundarna” visar en toppadvokats plågsamma toalettbesök i närbild, skräckfilmen ”The substance” utforskar kroppslig förvandling, och Ruben Östlunds ”Triangle of sadness” låter miljardärer kaskadspy på en lyxkryssning. Även i konstvärlden tar sig temat uttryck – vid Venedigbiennalen uppmanar den österrikiska konstnären Florentina Holzingers verk ”Seaworld Venice” besökare att bidra med urin till en vattentank monterad mellan toaletterna.

Den förnyade fascinationen för kroppslig humor kan ses mot bakgrund av växande global ojämlikhet. När enskilda individer som Elon Musk kontrollerar förmögenheter större än vissa länders BNP, känns parallellerna till medeltida samhällsstrukturer påtagliga. Att Musk själv uppgett att hälften av hans inlägg på sociala medier skrivs sittande på toaletten ger en ironisk dimension åt diskussionen.

Stockholms pågående toalettsatsning fortsätter under 2027 med ytterligare trettio anläggningar. De nya faciliteterna kommer att spridas över hela staden, från Norrmalm och Vasastan till Farsta och Enskede-Årsta-Vantör. Projektet representerar en betydande investering i stadens offentliga infrastruktur och signalerar ambitioner om ökad tillgänglighet.

Frågan kvarstår dock om de nya, moderna toaletterna kommer att fylla samma sociala funktion som de äldre anläggningarna. Medan renlighet och komfort är viktiga faktorer, fanns det något unikt med de platser där människor från olika bakgrunder naturligt möttes. Den dokumenterade atmosfären på Kabinett Sergel, där städpersonal och besökare skapade en form av gemenskap, känns avlägsen från dagens optimerade lösningar.

Boken ”Flush” fungerar som en påminnelse om att även de mest vardagliga urbana element bär på kulturhistoriska och sociala värden. Genom att dokumentera toaletter från Junibacken och Abba-museet till Kvarnen och 3 arena, skapas en oväntat mångfacetterad bild av Stockholm som stad. De offentliga toaletterna blir speglar av samhället – dess klasskillnader, estetiska ideal och föränderliga attityder till det offentliga rummet.