Japansk folkkonst möter svenskt folkhem på Nationalmuseum: ”Samma idéer”

För nästan hundra år sedan inleddes ett kulturellt utbyte som skulle komma att påverka keramikkonsten i både Japan och Sverige. Japans framstående keramiker Shoji Hamada och filosofen Soetsu Yanagi reste då med fartyg från Japan till Sverige och Storbritannien, med avsikt att visa upp och exportera japansk folkkonst och keramik.

Det som var tänkt som en missionsresa för att sprida japansk keramik och design blev istället en ömsesidig inspirationskälla. ”De fick med sig en mängd influenser och idéer hem till Japan”, förklarar Helena Kåberg, en av curatorerna bakom Nationalmuseums utställning ”Keramik över gränser” och chef för Gustavsbergs porslinsmuseum.

Hamada, som tillsammans med filosofen Soetsu Yanagi skapade den japanska folkhantverkskonsten mingei, är en kulturell ikon inom japansk keramik. Under sin resa besökte de Gustavsbergs porslinsfabrik och fortsatte sedan till England där de träffade Bernard Leach, vars idéer blev tongivande för både japanskt och skandinaviskt hantverk.

Dessa kulturella och idémässiga utbyten står i centrum för Nationalmuseums utställning ”Keramik över gränser”, som nyanserar berättelsen om de historiska banden mellan ländernas hantverkstraditioner. Wilhelm Kåge, som var konstnärlig ledare vid Gustavsbergs porslinsfabrik under fyra decennier, satte en stark prägel på det svenska folkhemmets bruksföremål. 1958 beskrev New York Times Kåge som en av världens tre stora stengodskeramiker, tillsammans med just Hamada och Leach. De båda mästarna gjorde studiebesök hos varandra i sina respektive hemländer.

”Utställningen handlar inte nödvändigtvis om att visa hur de inspirerade varandra, utan snarare att samma idéer fanns där samtidigt. De delade ett synsätt på vardagsföremålets värde och tron på en demokratisering av skönheten”, förklarar Helena Kåberg.

Under senare år har den japanska folkkonsten mingei fått en global renässans. Brittiska Penguins nyutgåva av Soetsu Yanagis klassiska manifest, ”The beauty of everyday things”, har oväntat blivit en internationell bästsäljare. Tidskrifter och dokumentärer har tillägnats Hamada och hans efterföljare, däribland barnbarnet Tomoo Hamada som fortfarande arbetar i farfaderns studio i hantverksstaden Mashiko.

Idag finns keramik av Shoji Hamada och hans arvtagare i specialiserade butiker från Helsingfors till London och Los Angeles. Det taktila, subtilt lekfulla och mänskliga uttrycket i mingeikeramiken tycks särskilt attraktivt i en tid då mycket modern design upplevs som slätstruken och likriktad.

Nationalmuseums utställning åtföljs av en 200-sidig katalog som grundligt undersöker den sociala kontexten kring både Hamadas och Kåges verk. Den visar hur estetiska idéer rör sig över världen och hur kulturella utbyten kan berika både individuella hantverk och nationella konsttraditioner.

”Just eftersom det är bruksvaror är det särskilt intressant att förstå de sociala aspekterna. Både Kåge och Hamada påverkades av idéerna om att skönhet i vardagen gör hela samhället bättre. Men de tillämpade idéerna under väldigt olika förutsättningar. Kåge hade en hel fabrik, medan Hamada hade sin egen verkstad och gjorde sitt eget hantverk”, säger Helena Kåberg.

Den växande kunskapen om betydelsen av dessa internationella utbyten har förändrat synen på mingei i Japan. Flera utställningar har under senare år utforskat kopplingarna till andra länders hantverkstraditioner. Den afroamerikanska konstnären Theaster Gates visade nyligen sambanden mellan västafrikanska skulpturer och masker och den japanska folkkonsten i utställningen ”Afro-Mingei” på Mori art museum i Tokyo. Även textilkonstnären Samiro Yunoki har uppmärksammats med en omfattande utställning som visar hur han förenade japanska katazometraditioner med influenser från europeisk modernism.

Terry Ellis, en brittisk mingeientusiast med bakgrund som designansvarig på det japanska varuhuset Beams, menar att forskare har hittat allt fler kopplingar mellan mingei och hantverkstraditioner från andra delar av världen. Detta har förändrat bilden av Japan som en isolerad ö med egna estetiska traditioner till förmån för en förståelse av hur japanskt hantverk och konst berikats genom kontakter med omvärlden.

”Tyska saltglaserade stengods, brittisk engobekeramik och koreansk stengodstradition har både påverkat och påverkats av japansk mingei”, förklarar Ellis.

Nationalmuseums utställningstitel ”Keramik över gränser” fångar denna dynamiska process där ömsesidiga utbyten berikar båda parter och estetiska impulser samverkar för att forma kreativa riktningar. Författaren Salman Rushdie har träffande beskrivit denna kreativa process som ”innovationens alkemi”.

För utställningen har Nationalmuseum samarbetat med Tokyos museum för folkkonst, Mingeikan, och med Shoji Hamadas barnbarn Tomoo Hamada, som besöker Sverige i samband med utställningen. Han kommer att leda scensamtal och en workshop för studenter och praktiserande keramiker samt skänka fyra egna verk till Nationalmuseum.

För att fullborda utbytet mellan Japan och Gustavsberg kommer Wilhelm Kåges keramik, tillsammans med verk från andra konstnärer från Gustavsberg, att ställas ut i Japan senare i år på en turné som omfattar sex japanska städer.