Jeremy Strong glänser i nya Facebookfilmen som är mer föreläsning än drama

Aaron Sorkin, manusförfattaren bakom hyllade ”The Social Network” från 2010, är nu aktuell med en uppföljare som återigen riktar strålkastarljuset mot Facebook, Mark Zuckerberg och den makt som techjättarna samlat på sig. Filmen, som Sorkin själv beskriver som en fortsättning på berättelsen om sociala mediers framväxt, tar sig an frågor som algoritmernas inflytande, desinformation och plattformens historiska misslyckanden med att hantera sitt eget inflytande.

Redan i originalfilmen skildrades Zuckerberg som en komplex och kontroversiell gestalt – en ung programmerare som byggde ett imperium på bekostnad av vänskapsrelationer och etiska principer. I uppföljaren har Sorkin valt att gå vidare i tiden och fokuserar nu på de senaste decenniernas händelser, där Facebooks roll i politiska val, folkhälsokrisen och spridningen av hatpropaganda hamnat i centrum. Den nya filmen har fått blandad kritik. Flera recensenter lyfter fram Sorkins förmåga att skapa skarpa dialoger och intensiva scener, men menar att berättelsen bitvis övergår i föreläsning snarare än drama.

Sorkin, som även regisserat filmen, är känd för sitt höga tempo och sina snabba replikskiften – en stil som fungerade väl i ”The Social Network” men som i uppföljaren riskerar att bli övertydlig.

För den svenska publiken är filmen intressant ur flera perspektiv. Sverige har under lång tid varit ett av de länder där Facebook haft störst genomslag, men även ett av de länder där kritiken mot plattformen vuxit sig starkast. Under 2020-talet har svenska användare i allt högre utsträckning lämnat Facebook till förmån för andra plattformar som TikTok och Instagram, samtidigt som frågor om integritet och algoritmisk manipulation blivit en del av den offentliga debatten. Filmen kan därmed ses som en del av en bredare berättelse om hur techindustrin format det offentliga samtalet – inte bara i USA utan globalt.

Ur ett näringslivsperspektiv är filmen också relevant. Facebooks ägarbolag Meta, som även kontrollerar Instagram och Whatsapp, har under senare år skiftat fokus mot den så kallade metaversen och AI-utveckling. Samtidigt har bolagets intäkter fortsatt att växa, trots upprepade skandaler kring dataläckor och bristande innehållsmoderering.

Sorkin har i intervjuer sagt att han ser uppföljaren som en berättelse om konsekvenserna av ”The Social Network” – vad som hände när den tekniska optimismen ersattes av cynism och när entreprenörskapets logik fick genomsyra hela samhällsdebatten. Det är en tematik som onekligen är aktuell. Algoritmer som förstärker polarisering, plattformar som gynnas av ilska och en techsektor som ofta agerar snabbare än lagstiftningen – allt detta har under det senaste decenniet blivit en central del av den politiska och kulturella samtiden.

Frågan kritikerna ställer är dock om filmformatet är rätt rum för denna typ av samhällsanalys. Medan dokumentärer som ”The Social Dilemma” och böcker som ”An Ugly Truth” närmat sig ämnet med analytisk distans, försöker Sorkin skapa dramatiskt engagemang i ett material som många redan känner till. Resultatet blir en film som är ambitiös och brännande aktuell, men som ibland tappar greppet om den mänskliga dimension som gjorde originalet så starkt.

För den som följt Sorkins karriär är uppföljaren en naturlig fortsättning på ett författarskap som alltid intresserat sig för maktstrukturer – från Vita huset i ”The West Wing” till finansvärlden i ”Moneyball”. Men där hans tidigare verk ofta lämnat utrymme för nyanser och moralisk komplexitet, blir uppföljaren mer ensidig i sin kritik. Zuckerberg skildras genomsnittligt som en produkt av ett system, snarare än som en aktiv aktör med egna drivkrafter.

Det återstår att se hur filmen tas emot av en bredare publik, inte minst i Sverige. Givet det stora intresset för techfrågor här – och den pågående debatten om AI, integritet och demokratins villkor – lär den sannolikt bli föremål för fortsatta samtal långt efter att sluttexterna rullat.