Jesper Högström: Kan religionen trösta oss i det hemska öde som heter Kylian Mbappé?

Under tisdagsnatten satt svenska fotbollssupportrar framför tv-apparaterna och följde VM-mötet mot Frankrike. Det dröjde inte längt innan högljudda protester och åkallan av övernaturliga krafter ekade i vardagsrummen runt om i landet. Först kom indignationen över den uteblivna varningen när Viktor Gyökeres vältes, sedan ångesten när en felpassning gav Kylian Mbappé sitt första friläge, följt av lättnad när offsideavblåsningen kom.

När Frankrike träffade stolpen för första eller andra gången under matchen började gudanamn att skrikas ut i tv-sofforna. Trots Jacob Widell Zetterströms mirakulösa insatser i målet stod det klart att något mer än skicklighet skulle krävas för att denna match skulle gå Sveriges väg. En gudomlig intervention, om man så vill.

Fotbolls-VM har en förmåga att väcka religiösa känslor även i det sekulariserade Sverige. Denna företeelse är inte ny, men den framstår kanske tydligare nu när det svenska landslaget blivit alltmer internationaliserat och influerat av spelarkulturer där religion spelar en större roll.

Exemplet med Örjan Persson, snabb ytter i Örgryte och landslaget på sextio- och sjuttiotalen, illustrerar hur annorlunda förhållandet till religion varit i svensk fotboll. När Persson skulle skriva på för skotska Rangers, en klubb känd för sin religiöst laddade rivalitet med lokalrivalen Celtic, tillfrågades han om han var katolik eller protestant. Hans svar var att han inte hade en aning. Detta var typiskt för den svenska fotbollen, som länge avspeglat ett grundligt avkristnat samhälle.

Därför blev reaktionerna så förvirrade och långtgående när Yasin Ayari firade sitt mål mot Tunisien med ett synbart religiöst firande. Svensk fotbollsjournalistik visade sig något konsternerad när Anthony Elanga på en presskonferens inför Japanmatchen tillfrågades om sina favoritpassager i Bibeln och hänvisade till både Johannes och Korintierbrevet.

Minnen vaknade från 2000-talets början när Peter Ijeh, nigeriansk lagkamrat till Anthonys pappa Joseph i Malmö FF, visade upp ett citat från Apostlagärningarna på sin undertröja som en del av sitt målfirande. Bibelreferensen återgavs då i Sydsvenska Dagbladet som ”Akts bok”, vilket visar på den svenska presskårens begränsade förtrogenhet med religiösa texter.

Den svenska journalistkåren i Dallas reagerade med samma häpna nyfikenhet inför Elangas bibelcitat, som om det verkligen rörde sig om den bibliska scenen där apostlarna började tala i tungor på torget i Aten och den förvånade publiken misstänkte dem för att vara berusade.

Men detta är något som svensk fotboll måste vänja sig vid. Det är inte särskilt sensationellt att det går rykten om bibelgrupper i det svenska landslaget nuförtiden. Religion är trots allt en del av en globaliserad värld, och fotbollen är kanske den mest globaliserade sporten av alla.

För den som vill bli påmind om religionens roll i världsfotbollen är VM ett utmärkt tillfälle. Det religiösa symbolspråket har länge varit en integrerad del av turneringens ikonografi: spelares korstecken, händer som höjs mot himlen efter avgörande mål, böner och tacksamhet uttryckt i olika former.

Simon Kuper påpekar i sin senaste bok ”World Cup Fever” att nästan bara katolska länder, samt det halvkatolska Tyskland, någonsin vunnit VM. Det enda undantaget är Englands seger 1966 under Henrik VIII:s anglikanska arv, vilket visar att reformationen haft mycket begränsad påverkan på framgång i fotbolls-VM. De kommande veckorna får utvisa om det muslimska Marocko eller det sekulariserade Kanada kan rubba denna ordning.

För Sveriges del återstår bara att vara tacksam för alla förböner som kan erhållas. Det blev ingen gudomlig intervention på tisdagsnatten. Sverige slängdes ut ur turneringen och möttes av det yttre mörkret, med Mbappés Frankrike som det obevekliga ödet.

Men religionen kan också vara en vän i förödelsens stund, en hjälp till tröst för det fotbollslag som vandrat genom svåra tider. Den ger jämnmod inför ofrånkomliga nederlag och hopp om en annan dag då lyckan vänder. För i fotbollens värld, liksom i de religiösa texterna, finns trösten att de sista ska bli de första.