Johan Dalene glänste – hon blev bara en pinne i statistiken på Konserthuset

I dagens musikvärld där jämställdhet och representation blivit allt viktigare frågor, väcker en färsk konsert i Konserthuset frågor om hur manliga och kvinnliga kompositörer marknadsförs olika. När Göteborgs Symfoniorkester nyligen presenterade en konsert där både violinist Johan Dalene och kompositören Aurélie Ferrière medverkade, synliggjordes en påtaglig skillnad i hur de två artisterna lyftes fram.

Johan Dalene, den svenske violinisten som de senaste åren gjort stor internationell succé, stod i centrum för Konserthusets marknadsföring. Hans framförande av Brahms violinkonsert prydde affischer, annonsering och rubriker. Den 25-årige musikern, som 2019 vann första pris i Carl Nielsen International Competition, har etablerat sig som en av Sveriges mest framgångsrika klassiska musiker och är en publikmagnet för konserthusen.

Men samma kväll bjöds publiken också på ett uruppförande av ett nyskrivet verk – en händelse som vanligtvis betraktas som särskilt betydelsefull i musikvärlden. Bakom kompositionen stod Aurélie Ferrière, en mångbegåvad fransk-schweizisk musiker som inte bara komponerar utan även är aktiv som violinist och dirigent. Trots att ett uruppförande representerar något unikt – en chans att uppleva musik som aldrig tidigare framförts offentligt – lyste hennes namn med sin frånvaro i konserthusets marknadsföringsmaterial.

Skillnaden i synlighet har uppmärksammats av musikkritiker Camilla Lundberg, som pekar på den ojämlika behandlingen. Medan Dalenes insats i Brahms konsert fick all uppmärksamhet, gavs Ferrière och hennes nykomponerade verk ingen marknadsföring överhuvudtaget. Detta trots att hon besitter en imponerande meritlista och representerar den samtida musikskapande som konserthus ofta säger sig vilja främja.

Aurélie Ferrière är långt ifrån en okänd namn inom klassisk musik. Hon har utbildats vid prestigefyllda institutioner och arbetat med framstående orkestrar och ensembler runt om i Europa. Som kompositör har hon skapat verk för olika besättningar och genrer, och hennes musik har framförts på internationella scener. Att hennes bidrag till konserten inte ansågs värt att nämna i marknadsföringen väcker frågor om vilka kriterier som styr vilka musiker som lyfts fram.

Problemet är inte unikt för just denna konsert eller detta konserthus. Inom klassisk musik har kvinnliga kompositörer historiskt varit underrepresenterade, både i repertoaren och i marknadsföringen av konserter. Trots att allt fler konserthus och orkestrar de senaste åren förbundit sig att programmera mer musik av kvinnliga kompositörer, särskilt samtida skapare, verkar detta inte alltid följas upp i hur dessa verk kommuniceras till publiken.

Marknadsföringen av klassiska konserter spelar en avgörande roll för vilka kompositörer och musiker som blir kända för den breda publiken. När ett uruppförande av en kvinnlig kompositör inte ens nämns i annonserna, medan en manlig artists framförande av ett standardverk från 1800-talet får all uppmärksamhet, sänder det signaler om vems musik som anses värdefull och intressant.

För kompositörer i början av sin karriär är synlighet avgörande. Att få sina verk framförda av etablerade orkestrar är en merit, men om dessa framföranden inte syns i marknadsföringen minskar också möjligheterna att bygga en publik och få framtida uppdrag. Det blir en ond cirkel där bristen på synlighet leder till mindre erkännande, vilket i sin tur påverkar karriärmöjligheterna.

Frågan är inte om Johan Dalene förtjänar uppmärksamhet – hans talang och konstnärskap är obestridliga. Men när konserthus väljer att göra en solist till ensam stjärna på bekostnad av att inte alls nämna en kompositör vars verk uruppförs samma kväll, uppstår en obalans som förtjänar att ifrågasättas. I en tid då kultursektorn aktivt arbetar för ökad jämställdhet och representation, bör även marknadsföringsavdelningarna granska sina prioriteringar och rutiner för att säkerställa att alla medverkande konstnärer får den synlighet de förtjänar.