Kontroversen kring statsminister Ulf Kristerssons hustru Birgitta Ed och gården Fållökna har åter blossat upp, denna gång efter att Aftonbladet avslöjat att hon erbjudit ”kontaktnät” i utbyte mot gratisarbete med renoveringar på egendomen. Händelsen och den efterföljande krishanteringen från regeringshåll har väckt frågor om gränsdragningar mellan privatpersoner, lobbyverksamhet och politisk makt.

Gården Fållökna köptes av Birgitta Ed tillsammans med lobbyisten Göran Thorstensson med målet att bedriva verksamhet inom ”existentiell hälsa”, även om syftet med fastigheten inte framstår som helt tydligt. I samband med att verksamheten startades fick Folkhälsomyndigheten i uppdrag av regeringen att utveckla arbetet med just existentiell hälsa. När myndighetens generaldirektör ifrågasatte uppdraget fick hon sparken, vilket väckte frågor om samband mellan dessa händelser.

Aftonbladets tidigare granskning har visat att personer som arbetat som volontärer på gården senare erhållit statliga toppjobb, vilket förstärkt misstankarna om intressekonflikter och otillbörlig gynning. Den senaste avslöjandet om erbjudanden om kontaktnät mot arbetsinsatser har därför inte kommit som någon överraskning för många observatörer.

Reaktionerna från regeringshåll har varit kraftfulla och delvis kontroversiella. Statsminister Ulf Kristersson kallade granskningen ”lögnaktig” och påstod att det fanns en ”agenda” bakom rapporteringen. Göran Thorstensson, den tredje personen i vad som kallats ”Fållökna-gänget”, skrev ett vässat mejl till DN:s ledarredaktion där han uttryckte förhoppningen att DN:s medarbetare och Aftonbladets reporter Lisa Röstlund ”en dag får betala ett högt pris” för sin rapportering.

Civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin engagerade sig också i kontroversen genom att på plattformen X ifrågasätta Aftonbladets reporters trovärdighet. Bohlin insinuerade att journalisten själv blivit mutat av klimatorganisationen ”Rebellmammorna”, som gjort en insamling för att köpa hennes bok om klimatjournalistik. Ministern försökte dra paralleller mellan detta och de volontärer på Fållökna som belönats för sina insatser, en jämförelse som av många bedömare ansetts olämplig och felaktig.

Att en sittande minister i civilt försvar väljer att offentligt misstänkliggöra enskilda journalister har väckt oro bland medieobservatörer och försvarare av pressfrihet. Kritiker menar att detta inte borde ingå i en ministers arbetsuppgifter och att det skapar en problematisk dynamik mellan politisk makt och fri journalistik.

En möjlig förklaring till kommunikationsstrategin kan finnas i Göran Thorstensons bok ”Människor påverkar människor” från 2006, utgiven av hans och Birgitta Eds pr-byrå Springtime. I boken beskrivs hur man skapar så kallade ”word of mouth-ambassadörer” för sina kunder. Principen är att inte försöka förändra människors åsikter direkt, utan i stället elda på en opinion bland redan övertygade personer, som sedan påverkar sin omgivning.

”Det är i samtal med dem vi har förtroende för – familj, vänner, arbetskollegor, grannar och andra – som vi påverkas och tar ställning”, skrev Thorstensson. Detta tillvägagångssätt kan förklara varför kriskommunikationen verkar rikta sig mot en redan frälst skara snarare än att möta kritiken på bred front.

Carl-Oskar Bohlins påstående att Rebellmammorna skulle ha samlat in tillräckligt med pengar för att matcha ett statligt toppjobb har av många bedömare ansetts vara grundlöst. Trots detta fick ministerns inlägg på X över 1 800 gillningar, vilket visar på ett visst stöd i vissa kretsar.

Göran Thorstensson har senare bett om ursäkt för hur hans formulering om att journalisten skulle ”betala ett högt pris” kunde ”uppfattas”. Dock är detta inte första gången kommunikationskonsulten sänder skarpa brev till journalister. Efter kritik mot jätteskolkoncernen John Bauer före dess konkurs 2013 skickade Thorstensson ett mejl med rådet att ”sluta ljug”.

Intressant i sammanhanget är att John Bauers tidigare vd, med bakgrund i Moderaterna, köpte de bästa skolorna i friskolevraket till lågt pris och startade den nya koncernen Watma Education. I denna bolagsstyrelse satt Göran Thorstensson fram till för några år sedan, vilket ytterligare belyser nätverket av kopplingar mellan näringslivsintressen, politiska kontakter och påverkansarbete.

Fallet Fållökna fortsätter att väcka frågor om transparens, jäv och gränsdragningar i svensk politik. När privatpersoner med nära koppling till makten erbjuder ”kontaktnät” i utbyte mot arbetsinsatser, och när frivilliga arbetare senare erhåller statliga poster, uppstår naturliga frågor om systemets integritet som kräver tydliga svar.