Regeringens desperata läge skapar vajande utspel från ministrar

Stämningen på Regeringskansliet är inte längre bara desperat – den är uppgiven. Det är beskrivningen från en högt uppsatt moderat som nyligen delgav sin syn på läget för Tidöpartierna. Enligt källan, en person som gick med i Moderaterna under Fredrik Reinfeldts tid som partiledare, verkar regeringen ha fastnat i ett narrativ där ingenting längre går rätt, oavsett vad som sägs eller görs.

Jämförelsen som görs är talande: hela högerblocket har förvandlats till något liknande Miljöpartiets Åsa Romson cirka 2015, en period då ministern konsekvent hamnade i mediala snedsteg. Det politiska klimatet har blivit så ofördelaktigt att även regeringens försök till offensiv kommunikation slår tillbaka mot dem själva.

Detta desperata läge kan möjligen förklara den våg av utspel som syntes under förra veckans Almedalsvecka, där flera ministrar valde att attackera vitt skilda målgrupper på sätt som snabbt fick kritik.

Ministern mot journalisten

Carl-Oskar Bohlin, minister för civilt försvar, hamnade i debatt med Expressens Karin Olsson som påpekade att han misstänkliggör medier. Bohlin svarade med vad som beskrivs som ”artificiell Ranelidprosa” och kallade anklagelserna svepande.

I samma andetag valde dock ministern att gå till attack mot Aftonbladet-journalisten Lisa Röstlund, som granskat statsministerparets förehavanden under våren. Bohlin hävdade att Röstlund ”står i någon form av beroendeställning till Rebellmammorna” eftersom klimatrörelsen ”finansierar vederbörandes bok”.

Ministern kallade det ett ”symbiotiskt förhållande” och undrade hur ”det skadar någon att jag informerar”. Verkligheten bakom anklagelsen visade sig dock vara betydligt mer banal: Rebellmammorna hade helt enkelt köpt Röstlunds bok ”Att låta världen få veta. Handbok i klimatjournalistik”.

Budskapet från regeringen verkar därmed vara att människor som köper böcker gör författare korrupta. Om detta resonemang skulle tillämpas konsekvent skulle till exempel Thomas Erikson, författare till bestsellern ”Omgiven av idioter”, befinna sig i beroendeställning till ungefär 1,5 miljoner svenskar.

Utrikesministerns rockfejd

Samma vecka valde utrikesminister Maria Malmer Stenergard att via sociala mediet X, tidigare Twitter, attackera artisten Thomas Stenström. Under rubriken ”Moralpredika först, flyg sen” kritiserade ministern rockartisten för att ha både organiserat ett kändisupprop för klimatet och en konsert i Visby under Jimmie Åkessons tal, för att sedan flyga till Dallas och träffa herrlandslaget i fotboll.

”Man bör kanske inte kasta den första stenen i klimatkulturkriget om man två dagar senare ska flyga tvärs över Atlanten”, skrev Malmer Stenergard.

Utspelet fick motsatt effekt mot vad ministern troligen avsåg. Stenström fick omedelbart starkt stöd från progressiva opinionsbildare, vilket gjorde honom till något av en symbol för motståndet mot regeringens klimatpolitik.

Problematisk timing och trovärdighet

Det som gör Malmer Stenergards utspel särskilt känsligt är timingen och avsändaren. När en minister i en regering som ofta beskrivs som historiskt klimatfientlig – en regering som är besatt av lägre priser på fordonsdiesel och som regelbundet hetsar mot klimataktivister – väljer att anklaga en enskild medborgare för bristande flygskam, blir trovärdigheten lidande.

Hycklerianklagelsen från en utrikesminister, vars ämbete per definition innebär omfattande flygresor, mot en artist som tagit ställning för klimatet framstår som småaktig och kontraproduktiv. Det missar inte väljarna, vilket troligen bidrar till den uppgivna stämning som beskrivs från Regeringskansliet.

Den bredare bilden

Episoderna från Almedalen illustrerar ett större problem för Tidöpartierna. När opinionsläget väl har vänt blir varje utspel, oavsett hur det formuleras, föremål för kritisk granskning. Regeringens försök att gå till motangrepp mot medier, kulturpersonligheter och aktivister verkar snarare förstärka bilden av en administration som tappat fotfästet.

För Moderaterna, som under Reinfeldts tid byggde en identitet som ett modernt centerparti, framstår utvecklingen som särskilt bitter. Partiet som en gång lockade väljare med löften om pragmatism och ansvar har nu hamnat i en situation där ministrar kämpas i sociala medier med artister och ifrågasätter journalisters integritet baserat på bokförsäljning.

Frågan som återstår är om regeringen kan vända det negativa narrativet, eller om den uppgivna stämningen på Regeringskansliet kommer att fortsätta prägla den politiska diskursen fram till nästa val.