Johannes Klenell: Kristen tro? Nej, Henrik Jönsson vill underminera medmänsklig solidaritet

Efter årsskiftet fick en 18-årig gymnasieelev i Värmland beskedet att hon ska utvisas till Irak, trots att hon bott i Sverige sedan åttaårsåldern. Nyheten kommer i en tid då medmänsklighet och migrationspolitik blivit allt mer polariserade ämnen i den svenska samhällsdebatten.

Utvisningsbeslutet är bara ett i raden av liknande fall där barn och ungdomar tvingas lämna sina etablerade liv i Sverige. Ofta mobiliseras klasskamrater och vänner för att protestera genom namninsamlingar och upprop, men i dagens politiska klimat är framgången för sådana initiativ begränsad.

”Jag hade inte hjärta att berätta sanningen för henne. Att inga namnunderskrifter i världen kommer hjälpa mot det rådande politiska klimatet,” berättar en anonym förälder vars barn bad om underskrift för att rädda en klasskamrats pojkvän från utvisning. Föräldern ställs inför det svåra valet att antingen ge barnet hopp eller introducera den hårda verkligheten.

Detta fenomen, där unga människor tvingas konfrontera konsekvenserna av migrationspolitiken på ett mycket personligt plan, beskrivs av många som traumatiskt. När en klasskamrat plötsligt försvinner från skolbänken påverkar det hela gemenskapen och formar ungas syn på samhället och dess värderingar.

Samtidigt pågår en intensiv debatt om solidaritet och medmänsklighet i bredare sammanhang. Under julhelgen uppstod en kontrovers när opinionsbildaren Henrik Jönsson kritiserade Svenska kyrkan på sociala medier för att ha tagit upp ämnen som klimatkris och barn i krigsdrabbade områden under julottan.

”Förtjänar vi inte en enda sekunds respit från er jävla ideologifostran?” skrev Jönsson i ett inlägg som fått över 12 000 gillanden på Facebook. Kritiken illustrerar en bredare spänning mellan traditionella värderingar och samtida samhällsfrågor, även inom kyrkliga kontexter.

Debatten har också lyft frågor om vad kristna värderingar egentligen innebär i dagens Sverige. Medan vissa hävdar att kyrkan bör fokusera på andliga frågor och inte ”politisera”, menar andra att kristendomens grundläggande budskap om medmänsklighet och solidaritet är omöjligt att separera från aktuella humanitära utmaningar.

Som kontrast till Jönssons ställningstagande lyfts exemplet med ”Lennart”, en man från en värmländsk by som nyligen gick bort. Lennart beskrivs som en man med djupt kristna värderingar som tillsammans med sin hustru hade ett livslångt engagemang inom Amnesty och för människor på flykt. Paret öppnade sitt hem för människor från olika konfliktdrabbade länder och hjälpte dem med både praktiska och administrativa utmaningar.

Lennarts typ av engagemang, grundat i direkt handling snarare än retorik, representerar en annan tolkning av kristna värderingar som fokuserar på konkret medmänsklighet. Hans begravning samlade människor från många av de kulturer och länder han hjälpt under sitt liv.

Samtidigt finns en växande oro för att politiseringen av medmänsklighet skapar ett samhälle där unga människor tidigt tvingas acceptera att deras vänner och klasskamrater kan försvinna utan förvarning. När ungdomar ser sina kamrater utvisas lär de sig att systemet inte alltid tar hänsyn till de personliga band och relationer som byggts upp.

Utvisningen av den 18-åriga gymnasieeleven i Värmland belyser därmed ett större samhällsfenomen, där migrationspolitiken får direkta konsekvenser i klassrum och vänskapskretsar över hela landet. Barn och ungdomar tvingas förhålla sig till komplexa politiska beslut som kan förändra deras och deras vänners liv för alltid.

För många unga svenskar blir dessa erfarenheter formativa för deras syn på samhället och dess värderingar. När de ser hur deras klasskamrater kan ”slitas upp med rötterna och skickas till ett främmande land” får de tidigt lära sig om maktstrukturer och politikens konsekvenser på ett mycket personligt plan.