Journalister hotas i Ecuador: ”Jag kan inte ha ett normalt liv”

I Ecuador har journalister hamnat i korselden mellan drogkarteller och auktoritära krafter. De senaste åren har landet upplevt en dramatisk försämring av pressfriheten, vilket bekräftas av årets pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser där Ecuador rasar 31 platser till plats 125.

Början av 2024 markerades av en chockerande händelse när maskerade och tungt beväpnade män stormade det statliga tv-bolaget TC:s studio i Guayaquil, Ecuadors största stad, och höll den förskräckta personalen som gisslan. Denna dramatiska incident illustrerar tydligt hur de kriminella gängen utökat sin maktposition i landet.

Susana Morán, chef för organisationen Periodistas sin cadenas som försvarar journalisters rättigheter i Ecuador, beskriver en alarmerande situation: ”Drogkartellerna är det största hotet mot journalister just nu. Under 2022 och 2023 registrerade vi fler än 700 attacker mot journalister, samtidigt som 19 journalister tvingades i exil på grund av allvarliga hot mot dem och deras familjer.”

Våldet har krävt flera liv. Enligt Periodistas sin cadenas mördades sex journalister i landet under föregående år. Ett uppmärksammat fall var mordet på Patricio Aguilar, en erfaren reporter som granskade organiserad brottslighet och politisk korruption.

Leonardo Gómez Ponce är en av de journalister som dagligen lever under hot. Som grundare av den oberoende nyhetssajten Tierra de nadie (”Ingenmansland”) bedriver han grävande journalistik utanför landets storstäder, i områden som ofta saknar lokal mediebevakning – så kallade informationsöknar.

”Jag valde inte situationen, den valde mig,” säger Gómez Ponce, vars granskningar har avslöjat kopplingar mellan kriminella gäng och korrupta lokalpolitiker.

Konsekvenserna av hans arbete är allvarliga. Så sent som förra veckan blev han verbalt attackerad av två okända personer när han var ute med vänner, trots försök att dölja sin identitet med solglasögon och keps. Hans sociala mediekonton översvämmas regelbundet av attacker från nättroll.

”Det var en hemsk upplevelse. De påstod att jag är en lögnare som skriver rena fantasier,” berättar han.

Säkerhetsläget har tvingat Gómez Ponce att leva ett närmast underjordiskt liv. Endast ett fåtal nära vänner känner till hans vistelseort, och han har tvingats byta bostad flera gånger efter att okända män på motorcykel sökt efter honom i grannskapet.

”Jag kan inte ha ett normalt liv med fru och barn med tanke på ansvaret det innebär. Ofta pratar jag med min mamma om vad hon behöver göra om jag blir dödad. Då säger jag att ’om jag blir mördad imorgon måste du åka till landet, sök inte rättvisa för mig’,” förklarar han.

Utöver kartellerna utgör även politiska krafter ett växande hot mot pressfriheten. Under tidigare vänsterpresidenten Rafael Correa präglades medieklimatet av konfrontativa utspel, men situationen har förvärrats ytterligare under den nuvarande konservative presidenten Daniel Noboa.

Susana Morán hävdar att Noboas regering använder lagstiftning och myndigheter för att sätta press på oberoende medier. Det finns även farhågor om att presidenten och hans närståendes krets försöker ta direkt kontroll över kritiska medier. I protest mot regeringens påtryckningar lät dagstidningen Expreso sin förstasida vara blank den 12 april i år.

Fredrik Uggla, statsvetare vid Uppsala universitet och expert på latinamerikansk politik, ser likheter med utvecklingen i andra länder i regionen, särskilt El Salvador, där utbrett våld har mötts med hårdhänt, auktoritär politik.

”Utvecklingen i Ecuador liknar den man tidigare sett i till exempel Centralamerika, där journalister kommit att bli måltavla för snabbt framväxande knarksyndikat,” säger Uggla och tillägger: ”Man dras in i den häxbrygd som narkotikasmugglingen utgör och där ingen av aktörerna, vare sig staten, polisen, militären eller syndikaten är intresserade av att bli granskade.”

Samtidigt betonar Uggla att situationen varierar kraftigt mellan olika latinamerikanska länder. Årets pressfrihetsindex visar faktiskt en positiv utveckling i länder som Brasilien och Colombia.

Trots de många hoten överväger Leonardo Gómez Ponce bara ibland att följa sina kollegors exempel och gå i exil. Han ser sitt arbete som ett sätt att inspirera nästa generations journalister i Ecuador.

”Vi är bara omkring 15 grävande journalister i ett land med 18 miljoner invånare. Jag älskar verkligen mitt arbete och den främsta motivationen för mig är att kunna lämna ett arv till yngre journalister. Kanske, kanske kommer de att se att det är möjligt,” säger han.