I tolv år har producenten Teresa Alldén jagat mannen som misstänks vara hjärnan bakom ett av Sveriges mest ökända ekonomiska brott. Nu bryter Joachim Posener äntligen sin 22-åriga tystnad i Netflixdokumentären ”Trustorhärvan”, som har premiär den 5 augusti.

”Vissa historier släpper man inte”, säger Teresa Alldén om sin besatthet av att nå Joachim Posener. Familjen började till och med undra om hon blivit galen. Men efter otaliga mejl och precis lagom till utgångsdatum för preskriptionstiden fick hon äntligen svar.

Tillsammans med regissören Karin af Klintberg har Alldén skapat en dokumentär som återvänder till sommaren 1997, när nyheten om plundringen av investmentbolaget Trustor briserade. Deras mål var att gå bakom myten och berätta om människan bakom alla rubriker.

Utöver en intervju med Renée Nyberg 2004, som många avfärdade som rena lögner, har Joachim Poseners version av händelserna aldrig tidigare berättats. Tystnaden har lämnat ett enormt tomrum att fylla med myter och lösa rykten.

”Trustorhärvan blev nästan som ett nationellt sår. Brott som blir uppklarade kan man släppa och gå vidare, men just att det är så ouppklarat gör att såret finns kvar”, säger Karin af Klintberg.

När regissören äntligen fick möjlighet att filma Posener krävdes ett omfattande förarbete. Dokumentärfilmande handlar om tillit, förklarar hon. Hon intervjuade honom många gånger, många timmar om hans barndom, uppväxt, militärtjänst och mycket annat innan han överhuvudtaget ville börja prata om Trustorhärvan.

Till en början var det inte säkert att de skulle få filma honom alls. Sedan gick han med på att bli filmad bakifrån. Till sist valde han att visa ansiktet.

I dokumentären möter Posener upp i glittrande paljettkostym, guldkedja och solglasögon när han öppnar dörren till sin bostad i Monaco. Han visar upp en champagnekyl inramad på väggen som en tavla och beskriver sin lägenhet som ”200 enkla kvadratmeter på bästa läge”.

”Jag såg ju att lägenheten inte var så stor, men att förpacka saker som inte finns har varit Trustormännens specialitet”, kommenterar Karin af Klintberg.

Detta flexibla förhållningssätt till mätinstrument, regler och lagar är genomgående i historien om Trustorhärvan. Posener själv uttrycker det på sitt sätt när han framträder efter 22 års tystnad: ”Ibland, när de inte passar mig, så ser jag lagar som rekommendationer”.

Dokumentären återkallar inte bara sommaren 1997, utan hela 1990-talet och ett Sverige i förvandling. Det var en tid med avreglerade finans- och kreditmarknader, entreprenörsanda och nyblivet EU-medlemskap. Ekobrottsmyndigheten skulle inrättas först året därpå.

”Det var lite vilda västern i finansvärlden, och finansvalparna sågs ju som coola”, säger Teresa Alldén. ”Det handlar om ett Sverige i förvandling, hur vi gick från ett naivt välfärdssamhälle till något annat. Och de här karaktärerna representerar den tiden.”

I dokumentären medverkar inte bara Joachim Posener, utan ett helt kabinett av män som på olika sätt var inblandade i affären eller i avslöjandet av den. Där finns Poseners kusin Thomas Jisander, det plundrade bolagets vice vd Richard Djursén och ”bolagsfixaren” Björn Björnson. Därtill medverkar polisen Jochum Söderström och Gunnar Lindstedt, som granskade affären för Svenska Dagbladet. Ingen av intervjupersonerna har fått ersättning för sin medverkan.

Att det inte finns en enda kvinna med i dokumentären var till en början ett orosmoment för skaparna. Både Alldén och af Klintberg är vana vid att försöka få in kvinnliga perspektiv i sina projekt.

”Jag är så skolad i kvinnlig representation. Det ska helst vara mest kvinnor, men minst ett fifty fifty-läge. Men här var det bara män och män och män”, berättar Karin af Klintberg.

Efter diskussioner med Netflix fick de klartecken att berätta historien, med eller utan kvinnor. Resultatet blev en slags studie i manlighet.

”It was a man’s world, och det är en kvinnas blick som tittar på den”, säger Karin af Klintberg. ”Lika intressant som att träffa Posener tyckte jag det var att träffa de andra männen som var med eller drogs in i härvan. Att lyssna på deras historier, deras bevekelsegrunder och motiv.”

Kanske var det till och med den totala avsaknaden av kvinnor runt Trustor-gänget som gjorde att det gick som det gick, spekulerar regissören: ”Jag menar, det är ett hål i kassan på 400 miljoner. Varje jävla kvinna fattar att det här kommer att uppdagas. Det krävdes liksom fem män för att tänka: det här fixar vi!”

Karin af Klintberg är känd för att arbeta med svåråtkomliga män. Tidigare har hon gjort dokumentären ”Kungen” om Carl XVI Gustaf, vilket föregicks av ett långt och mödosamt arbete med att uppvakta hovets informationsavdelning.

”Oavsett om jag intervjuar en kung eller en brottsling bygger mitt arbete på öppenhet och förtroende, aldrig att överraska människor eller få dem att säga saker under falska förespeglingar”, säger hon.

Att arbeta med Posener var en balansgång. Karin af Klintbergs direkta intervjustil kunde ibland tas illa upp. ”Du hade det där självförtroendet som man behöver i en sådan här berättelse, du körde med de här männen. Du har big dick energy”, säger Teresa Alldén och skrattar. ”Och sen ringde han till mig på kvällen, och ba ’hon är så hård mot mig’, ’hon ler inte’.”

I dokumentären får tittarna själva försöka navigera mellan olika versioner av händelserna. Posener säger en sak och i nästa klipp säger Jisander eller Djursén motsatsen.

”Det skapar en dynamik i filmen, att vi lyfter upp en sten och tittar på den ur flera vinklar. Man får själv göra sin bedömning av vem av de här männen man tror på”, förklarar Karin af Klintberg.

När det gäller frågan om det överhuvudtaget går att hitta sanningen om vad som hände de där månaderna 1997 är regissören bestämd: ”Det här är enda gången Joachim Posener kommer prata, så väl känner vi honom ändå. Så närmare sanningen än det här kommer ingen någonsin komma. Ever!”