Demokratins karismatiska utmaning i en tid av populism

Den pågående erosionen av demokrati i över hälften av världens länder är nationalekonomiskt huvudlös. Nobelpristagare har tydligt visat att välståndet ökar i starka demokratier, medan populistiskt ledarskap försvagar den ekonomiska utvecklingen. När ledare framställer politiken som en kamp mellan ”det rättfärdiga folket” och ”den korrumperade eliten” tenderar deras länder att ekonomiskt förtvina.

Men om populism är ekonomiskt skadlig, varför vinner den då så mycket mark? Varför minskar tilltron till institutioner, expertis och rationalitet? Historikern Molly Worthen föreslår karisma som ett begrepp för att förstå denna utveckling. Enligt Max Weber är karisma något som vissa människor kan frammana i sina relationer och som särskiljer dem från andra.

Karisma är dock inte något som enkelt trollas fram. Den byggs av flera handfasta komponenter: närvaro, självförtroende, tydlighet, känslomässig kontakt med omgivningen och förmågan att framstå som trovärdig och autentisk.

I sin bok ”Spellbound” visar Worthen hur amerikansk offentlighet återkommande har vänt sig till karismatiska gestalter när tilltron till institutioner och experter försvagats. Hon pekar på exempel som John F Kennedy, Martin Luther King och vänsteraktivisten Angela Davis. Dessa ledare erbjuder något som byråkratier och regelverk inte kan ge – mening, identitet och vägledning i osäkra tider.

Enligt Worthen har vi lämnat 1900-talets ”experttidsålder” till förmån för en ”guruera”, där auktoritet utgår från individer snarare än institutioner. I denna era står personliga berättelser och insikter i centrum, med sociala medier som den dominerande kommunikationskanalen. Den viktigaste valutan är upplevd autenticitet, och ledarskapet bygger på att skapa tillhörighet och tilltro till en större berättelse.

Worthens huvudpoäng är att karismans påverkan är oundviklig i samhällsutvecklingen. Det vore oansvarigt att enbart förlita sig på att demokratiska system kan stå emot populismens kraft, eller att rationalitet och fakta automatiskt övertrumfar karismatiskt ledarskap. När detta sker lämnas fältet öppet för destruktiva auktoritetsformer.

Hon menar att fler samhällsaktörer behöver bli bättre på att tala till människors behov av mening och identitet. För att återuppbygga tilltron till expertis och institutioner räcker det inte att experterna har rätt. De måste också kunna beröra på djupet, väcka känslor och utveckla en karisma som bottnar i demokratiska värden.

Karismans verktyg är för användbara för att lämnas enbart till populistiska syften. Fakta talar inte för sig själv. Fler personer i offentligheten behöver förstå och behärska de verktyg som populistiska ledare använder för att så misstro. Forskningen skulle gynnas av att akademiker tränas i kommunikation, och politiker samt företagsledare har allt att vinna på att utveckla sin karisma.

Men kan man lära sig att bli karismatisk? Modern ledarskapsforskning, som presenterats i Harvard Business Review av forskare som Bernard Bass, Bruce Avolio och James Downton, menar att det är möjligt. Det handlar om värderingar och känslor, att identifiera sina grundvärderingar och fördjupa sin relation till dem. Man kan träna upp vad Aristoteles beskrev som ethos (trovärdighet), logos (förnuft) och pathos (känsla) för att hitta sin egen röst.

Detta är kärnan i konstnärliga utbildningar. Skådespelar- och kreativa utbildningar lär ut karismans hantverk genom studier och övning. Bland politiska ledare med bakgrund inom film och media finns konservativa som Donald Trump, Silvio Berlusconi, Ronald Reagan och Arnold Schwarzenegger. På den liberala sidan finns färre exempel, men personer som Volodymyr Zelenskyj och Islands tidigare president Vigdís Finnbogadóttir utmärker sig.

Sverige har en tydlig strategi för naturvetenskap och teknik (STEM), men saknar motsvarande för samhällsvetenskap, humaniora och konstnärliga ämnen. Det är hög tid att ta dessa områden på allvar. Vetenskap och rationella argument talar aldrig för sig själva, särskilt inte i dagens känslostyrda, fragmenterade medielandskap.

En välfungerande demokrati måste vila på fakta, pluralism och yttrandefrihet. Men för att stå emot dagens angrepp behöver dess ledare också vara inkännande och autentiska, och träna upp sin egen karisma.