Gabriel Zetterström: Var är hiphoppen på årets Way out west?

Way out west i Göteborg har i år ett starkt program, men hiphopen är i stort sett frånvarande från festivalens stora scener. I en kommenterande text konstateras att pop, rock och dansmusik dominerar årets upplaga, medan flertalet hiphopakter har förpassats till sidoprogrammet Stay out west och klubbscener runt om i staden.

Stay out west har vuxit fram som festivalens klubbkoncept med spelningar på flera ställen i Göteborg. Förutom Earl Sweatshirt, en av 2010-talets mest uppmärksammade rappare, och Thaiboy Digital, som uppträdde på Pustervik med sin sad boys-rap, finns flera andra hiphopakter i programmet. Men ingen av dem bokas på de stora scenerna. Enligt skribenten var många i publiken där för Ninajirachi, en australisk elektronartist, snarare än för hiphopen. Exemplet visar hur genrer blandas på en och samma klubbkväll i dag.

På själva festivalområdet är hiphopinslagen få. Clipse, duon från Virginia som består av bröderna Pusha T och No Malice, spelar på torsdagen. I övrigt dominerar pop, rock och dansmusik. Londonrapparen AJ Tracey, som slog igenom med hitten ”Ladbroke Grove” 2019, räknas som ett av de hetaste hiphopnamnen på årets festival. Det uppfattas i den kommenterande texten som ett svaghetstecken.

Jämfört med 2010-talets mitt är det ett trendbrott. Då var hiphopen en självklar del av huvudprogrammet i Slottsskogen. Danny Brown, Kendrick Lamar – som 2013 spelade inför en stor publik – Stormzy, Brockhampton, J Hus och M.I.A. är några av de artister som har gästat festivalen. Young Thug tvingades avbryta efter tekniskt strul, och Migos bjöd på ett omtalat magplask, men genren var ändå närvarande på ett sätt som den inte är i år.

Utvecklingen på Way out west speglar en global förändring av musikindustrin. Hiphoppen gick under 2010-talet om rocken som världens största genre, både när det gäller strömningar och listframgångar. Men i höstas var första gången sedan 1990 som genren saknades i toppskiktet av USA:s Billboardlista, en av musikvärldens mest etablerade listor. CNN ställde då frågan om vi lever i en ”raptorka”. Frågan väckte stor uppmärksamhet och blev en symbol för osäkerheten kring genrens framtid.

En förklaring som förs fram i texten är att hiphoppen har blivit så inlemmad i popmusiken att den inte längre är lika lätt att avgränsa. Samtidigt har festivalbokare fått ett allt bredare fält att välja från. Afrobeats, elektronisk dansmusik och latinpop konkurrerar om utrymmet, och en genre som en gång dominerade listorna är nu en del av ett mer fragmenterat musiklandskap. För en festival som vill vara samtida innebär det både nya möjligheter och svårare prioriteringar.

Hiphopens frånvaro från de stora scenerna betyder dock inte att genren är död. Little Simz och Kneecap var tunga namn på förra årets festivalaffisch, och i somras gästade de i stället den danska festivalen Roskilde. Kneecaps album ”Fenian” utropades i våras av just denne skribent till världens mest angelägna musik. I Sverige fortsätter Yasin att vara en av landets mest inflytelserika artister, men han kan på grund av rättsliga förhinder inte uppträda live. Malmörapparen Stella Knutagård, mer känd som Knut€, är aktuell på Stay out west och pekas ut som ett framtidsnamn att räkna med.

Skribentens slutsats är att hiphopen inte har försvunnit, men att dess självklara plats i strålkastarljuset har minskat. Förra årets mest omtalade album kom från artister som Rosalía, Viagra Boys, Lily Allen, Geese, Addison Rae och Dijon. Det avspeglar sig i festivalbokningen, som alltid söker de namn som bäst fångar samtiden. För Way out west innebär det ett starkt program, men också en förändrad identitet – den publik som under 2010-talet lockades av hiphopens största namn får nu söka sig utanför huvudscenerna.