Bibelns tidlösa inflytande på populärkulturen lever vidare

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

I den pågående debatten om kristendomens påstådda återkomst finns en viss trötthet. Trender kommer och går, och nu tycks tron på Jesus vara ”hippt” igen – men vad betyder egentligen detta tal om kristendomens återkomst? Handlar det verkligen om en genuin religiös väckelse eller bara ett nytt mode?

Sanningen är mer nyanserad. Kristendomen har aldrig riktigt lämnat vårt samhälle – det var snarare samhället som vände kyrkan ryggen, möjligen för att kyrkan själv blivit alltför stel och oföränderlig. Till och med filosofen Jürgen Habermas, känd för sin sekulära hållning, har på senare år erkänt kristendomens kulturella betydelse.

Min egen upplevelse av Bibelns fortsatta relevans kom oväntat på ett tåg mellan Malmö och Stockholm strax före påsk. Under hela resan satt jag bredvid tre unga kvinnor som intensivt diskuterade sin tro efter att ha besökt en bibelkonferens i Köpenhamn. De delade bibelcitat och reflekterade över vad det faktiskt innebär att vara kristen – att det inte räcker med att bära ett kors utan att man måste läsa och förstå Bibeln. I det fjärde sätet i sällskapet satt en ung man som påminde om en tjugoårig Hermann Hesse, fördjupad i en svartvit film på sin mobiltelefon, efter att tidigare ha läst något på grekiska.

Medan jag själv försökte koncentrera mig på en svensk samtidsroman om 1960-talet, fann jag mig allt mer indragen i det levande samtalet bredvid mig. Min egen bok kändes plötsligt blek och oviktig jämfört med dessa ungdomars engagerade diskussioner om eviga frågor. För en litteraturvetare som jag var detta improviserade seminarium på tåget en remarkabel upplevelse – nästan som en resa mot insikt och förståelse.

Höjdpunkten i detta spontana bibelsamtal kom någonstans mellan Hässleholm och Alvesta, när en av kvinnorna läste högt: ”A time to be born, and a time to die, a time to plant, and a time to pluck up that which is planted.” Jag rycktes ur mina tankar. Orden var bekanta, men inte primärt från Bibeln utan från The Byrds klassiska 60-talshit ”Turn! Turn! Turn!”.

När jag senare undersökte sambandet hemma, insåg jag att Pete Seegers låttext för The Byrds faktiskt var en nästan ordagrann återgivning av de första åtta verserna från Predikarens tredje kapitel i Gamla testamentet. Med några pacifistiska tillägg representerar låten kanske pophistoriens mest lyckade tolkning av bibelns bildspråk och budskap.

Men detta är bara toppen av isberget. När man börjar leta efter bibliska referenser i populärkulturen tar det aldrig slut. I Sverige har vi Kjell Höglunds ”Genesarets sjö”, Kents ”En tid för allt” och Union Carbide Productions ”Golden age” med raden ”I’m waiting here for the meek/they will inherit this time” – en direkt referens till Bergspredikan där Jesus säger att ”de ödmjuka skall ärva jorden”. Bob Dylans låtkatalog är genomsyrad av hänvisningar till Gamla testamentet, och vi har inte ens nämnt Leonard Cohens ”Hallelujah”, reggaens bibliska tematik eller den hyllade spanska artisten Rosalía.

Bibelns funktion som inspirationskälla för populärkulturen står sig starkt trots försök att ställa dem mot varandra. Många av vår tids mest betydelsefulla kulturella verk hämtar fortfarande sin näring från de kanoniska texterna. Bibelns kraft består, även om diskussionerna kring dess värde ibland kan vara lika osäkra och turbulenta som en båtfärd genom Hormuzsundet.

Faktum är att Bibeln aldrig upphört att vara relevant – den har bara integrerats i nya kulturella uttryck. När vi talar om kristendomens återkomst handlar det kanske inte om en återgång till traditionell religiositet, utan snarare om att vi återupptäcker och omtolkar den kulturella skattkista som Bibeln faktiskt utgör. Den lever vidare i vår musik, litteratur och konst, ibland uppenbart, ibland som subtila referenser som bara den uppmärksamma lyssnaren eller läsaren fångar upp.

Så nästa gång du hör en populär låt på radion, kanske texten har sitt ursprung i en fleratusenårig text som format vår kultur mer än vi vanligtvis reflekterar över.