Mäktig multimediautställning om Kinas högteknologiska jordbruk

Den kinesiska konstnären Cao Fei utforskar i sin omfattande multimediautställning ”Dash” på Fondazione Prada i Milano hur modern teknologi fundamentalt förändrar jordens äldsta näring. Genom film, installationer och historiska artefakter ställer hon frågan: Vad händer med människans relation till naturen när det digitala ersätter det fysiska i jordbruket?

Utställningen, som pågår till och med den 28 september, tar sin utgångspunkt i en historisk parallell från 1800-talets Amerika. När pionjärerna flyttade västerut märkte de ett märkligt samband – ju mer de odlade den torra marken, desto mer regn tycktes falla. Men när torkan återvände visade sig sambandet vara illusoriskt. Genom att plöja upp prärien rev bönderna sönder de rotsystem som band vattnet i marken, vilket ledde till en ekologisk katastrof och blev en bidragande faktor till den stora depressionen på 1930-talet.

Denna historiska lektion fungerar som en varningsklocka för dagens jordbruksrevolution. I dag är det Kina som driver utvecklingen mot ett helt nytt sätt att bruka jorden, och Cao Fei dokumenterar denna transformation med både fascination och eftertänksamhet.

Utställningens centrala verk är en timslång film som skildrar det högteknologiska kinesiska jordbruket. Här styrs hela den årliga cykeln – från plantering till skörd – av ett fåtal operatörer som sitter bakom datorer i isolerade kontrollrum. Drönare övervakar fälten från ovan, satelliter samlar in data, och artificiell intelligens fattar beslut om när och hur grödorna ska behandlas.

Den moderna bonden behöver knappt längre bli lerig om gummistövlarna. Hela processen kan i princip skötas på distans, med hjälp av högteknologiska jordbruksmaskiner som autonomt utför det arbete som tidigare krävde hundratals människors fysiska närvaro.

Cao Feis film är meditativ och stillsam till sin karaktär. Hon varvar dokumentära sekvenser med rituella inslag av dans och performance, vilket skapar ett poetiskt berättande snarare än en rättfram kritik. Om det finns en kritisk udd riktas den inte mot teknologin i sig, utan mot frågan om vad vi förlorar på ett andligt och filosofiskt plan när den direkta kontakten med jorden försvinner.

Som konstnären själv påpekar har det högteknologiska jordbruket flera positiva effekter. Det effektiviserar användningen av vatten och andra naturresurser, vilket är avgörande i ett land med Kinas befolkningsstorlek och klimatutmaningar. Det rationaliserar bort tungt kroppsarbete som historiskt har slitit ut generationer av jordbrukare. Och det producerar hälsosamma skördar till lägre kostnader, vilket håller matpriserna nere.

Dessutom har den teknologiska revolutionen öppnat nya möjligheter för kvinnor i det traditionellt mansdominerade jordbruket. När fysisk styrka inte längre är avgörande för att utföra arbetet jämnas villkoren ut mellan könen.

Men Cao Fei visar också att denna teknologiska omvandling inte sker i ett kulturellt vakuum. Genom att inkorporera mytiska och buddistiska ritualer i sina verk demonstrerar hon hur religion och tradition fortsätter att leva vidare i det moderna Kina, sida vid sida med drönare och artificiell intelligens. Det eviga kretsloppet som jordbruket representerar har fortfarande en andlig dimension, även om metoderna förändrats radikalt.

Utställningen innehåller också historiska propagandaaffischer från ordförande Mao Zedongs tid, då bönderna framställdes som lyckliga redskap i den kommunistiska revolutionens tjänst. Denna kontrast mellan igår och idag blir särskilt påtaglig – från kollektivisering och manuellt arbete till individualisering och digital styrning.

Cao Fei positionerar sig varken som en lydig förespråkare för den teknologiska utvecklingen eller som en samhällskritisk systemkritiker. Istället dokumenterar hon en högteknologisk verklighet som många i västvärlden inte känner till, och påminner om att människan i årtusenden försökt tämja naturen – oavsett om det skett genom böner, ritualer, plogar eller drönare.

Frågan hon ställer är tidlös men akut: Kan vi rationalisera vår relation till naturen utan att förlora något väsentligt? Och kommer vi, liksom de amerikanska pionjärerna på 1800-talet, att upptäcka oförutsedda konsekvenser av vår övertro på nya metoder?

I en tid då jordbruket globalt står inför enorma utmaningar – från klimatförändringar till växande befolkning – är Kinas storskaliga experiment med högteknologiskt jordbruk av internationell betydelse. Cao Feis utställning erbjuder en sällsynt inblick i denna transformation och tvingar betraktaren att reflektera över vad det innebär att vara människa i en allt mer digitaliserad värld.