Malena Ivarssons självbiografi har för många aha-upplevelser

Malena Ivarsson, en av Sveriges mest kända sexologer, är aktuell med självbiografin ”Mina liv”. Boken är skriven tillsammans med Elin Cullhed, som belönades med Augustpriset för romanen ”Eufori”, och har getts ut av Polaris på 301 sidor. I förordet framgår att Ivarsson önskade sig en självbiografi i Ingmar Bergmans ”Laterna magica”-anda. Men enligt Dagens Nyheters recensent Valerie Kyeyune Backström blir resultatet något helt annat.

Berättelsen inleds 1988, mitt i kraschen. Då tvingas tv-programmet ”Fräcka fredag”, som Ivarsson ledde, att läggas ner efter ett bombhot mot redaktionen. Programmet var omtalat och hårt kritiserat. Författaren och journalisten Jan Guillou kallade det för ”horhustelevision”. Ivarsson blev arbetslös och beskriver tiden efteråt som ett personligt misslyckande. Det som skulle bli starten på en tv-karriär blev i stället slutet.

Därefter backar berättelsen till barndomen. Ivarsson växte upp som prästdotter i Lund och hade en komplicerad relation till båda föräldrarna. Flytten till Stockholm och skoltiden skildras kronologiskt. I boken finns scener som vittnar om hennes frispråkighet. Bland annat skriver hon om söndagarna i faderns kyrka: ”Så många gånger jag och Sören har suttit här och firat vårt bästa after glow-sex. Nyknullade och fräscha, söndag efter söndag vid elvatiden.”

Efter en del olyckliga år utbildade sig Ivarsson till sociolog och hittade så småningom vägen till sexualupplysningen. Hon blev en framgångsrik sexolog och så småningom ekonomiskt oberoende. ”Mina liv” skildrar en kvinna som pendlar mellan länder, arbetar och inleder förhållanden. Men enligt recensenten blir det samtidigt en konventionell biografi.

Recensenten riktar skarp kritik mot språket. Det beskrivs som veckotidningsprosa där floskler blandas med jungiansk teori. Särskilt problematiskt är hur kärleksrelationerna gestaltas. De är ofta olyckliga och präglade av psykologiskt våld, men skildras ändå knapphändigt. Ett exempel är relationen med en italiensk man som Ivarsson planerade att gifta sig med. Hela historien avhandlas på drygt fyra sidor. Läsaren får veta mer om hans klädstil och bil än om varför de blev ett par. Att Ivarsson till slut blev inlåst i hemmet och fick fly behandlas lika snabbt som det inträffar.

Enligt recensenten får läsaren aldrig veta vilka spår händelsen satt i Ivarsson eller om den präglade hennes senare relationer. Det är en av bokens stora brister: den väljer bort fördjupningen.

Boken präglas också av Ivarssons långvariga engagemang för C.G. Jungs teorier. Läsaren får följa kursgårdsbesök och en mångårig analys. Men de jungianska förklaringsmodellerna gör vissa skeenden svårbegripliga. Recensenten skriver att det är svårt att tänka sig en bok som ger sämre PR åt jungiansk analys. Analytikerna som dyker upp framstår inte heller som professionella. Hos den ena får Ivarsson städa och lyssna på analytikerns problem, medan den andra är ointresserad och ägnar tiden åt att själv städa.

Elin Cullheds medverkan har väckt förväntningar, inte minst eftersom hon är en hyllad författare. Men enligt recensenten känns Cullheds stil från hennes tidigare romaner inte igen. Hon borde ha tagit ett steg tillbaka, analyserat och ifrågasatt Ivarsson. I stället präglas boken av ett högtidligt allvar som fungerar dåligt. I podden ”Till sängs” framstår Ivarsson ofta som rolig, nyfiken och associativ, men i ”Mina liv” saknas humorn.

Det tillrättalagt lyckliga slutet förstärker enligt recensenten känslan av att boken inte når ända fram. ”Mina liv” ger en inblick i en ovanlig karriär, men den som söker en självbiografi med litterär gestaltning och psykologiskt djup lär bli besviken.