Många korrfel i punktskriftsböcker: ”Behandlas som andra klassens medborgare”

Kvaliteten på punktskriftsböcker har försämrats markant under senare år, vilket lämnar synskadade läsare frustrerade och utan tillgång till korrekt litteratur. Detta vittnar Belmina Koca om när hon försökte läsa Sally Rooneys hyllade roman ”Normala människor” i punktskrift, men tvingades ge upp på grund av omfattande fel i texten.

Enligt Koca var boken fylld med felstavningar, utbytta bokstäver och andra misstag som gjorde läsupplevelsen i princip omöjlig. Till Dagens Nyheter berättar hon om sin frustration över situationen som hon menar har blivit allt vanligare i punktskriftsböcker de senaste åren.

”Vi behandlas som andra klassens medborgare,” säger Koca i intervjun med DN, och pekar på den bristande kvalitetskontrollen som ett tydligt exempel på hur samhället försummar synskadades rättigheter till likvärdig litteratur.

Punktskrift, eller braille som det också kallas, är ett taktilt skriftsystem som utvecklades av Louis Braille på 1820-talet. Systemet består av upphöjda punkter som synskadade kan känna med fingertopparna. För många synskadade är punktskrift den enda möjligheten att självständigt kunna ta del av skriven text.

Myndigheten för tillgängliga medier (MTM) är huvudansvarig för produktion av punktskriftsböcker i Sverige. Under de senaste åren har dock flera användare rapporterat en försämrad kvalitet, med ökande antal fel i texterna. Detta sker i en tid då tillgången till litteratur i andra format, som ljudböcker, har ökat dramatiskt för den seende befolkningen.

Tillgång till korrekt litteratur är inte bara en fråga om nöjesläsning, utan också om demokrati och delaktighet i samhället. När kvaliteten på punktskriftsböcker försämras begränsas synskadades möjligheter att ta del av kulturutbudet på samma villkor som andra medborgare.

Synskadeförbundet har uppmärksammat problemet och menar att det behövs bättre kvalitetskontroll och mer resurser för att säkerställa att punktskriftsböcker håller samma standard som tryckta böcker. De pekar också på att digitala format och talböcker inte är ett fullgott alternativ för alla, då många synskadade föredrar att läsa själva via punktskrift.

”Det handlar om rätten till läsning på egna villkor. Fel i punktskriftsböcker är som att ge seende personer böcker där var femte ord är felstavat,” förklarar en representant för förbundet.

Internationella studier visar att läsning via punktskrift är avgörande för synskadades litteracitet. Personer som behärskar och regelbundet använder punktskrift har ofta högre utbildningsnivå och bättre möjligheter på arbetsmarknaden jämfört med synskadade som förlitar sig enbart på talböcker.

För Belmina Koca är situationen med Sally Rooneys bok särskilt frustrerande eftersom romanen har fått stor uppmärksamhet och även blivit TV-serie. När hennes seende vänner diskuterar boken står hon utanför, eftersom felaktigheterna i punktskriftsversionen gjorde det omöjligt för henne att slutföra läsningen.

Problemet med bristande kvalitet drabbar särskilt hårt i en tid då bokutgivningen ökar och kulturdebatten ofta kretsar kring nya litterära verk. När synskadade inte kan delta i dessa kulturella samtal på grund av bristfälliga punktskriftsböcker, skapas ett allvarligt demokratiproblem.

Flera röster från funktionsrättsrörelsen har krävt att regeringen ska ta frågan på större allvar och öka anslagen till punktskriftsproduktion. Samtidigt behövs bättre rutiner för kvalitetssäkring hos de aktörer som producerar böckerna.

”Det krävs både mer resurser och ett skifte i attityd. Punktskriftsböcker behöver ses som lika viktiga som andra böcker, och fel i texten ska vara lika oacceptabelt som i tryckta böcker,” menar experter inom området.

Tills situationen förbättras står Belmina Koca och många andra synskadade läsare utan möjlighet att fullt ut delta i det litterära samtalet. För dem är frågan inte bara en kulturell angelägenhet utan en fråga om grundläggande rättigheter i ett samhälle som säger sig värdesätta allas lika värde.