Mick Jagger sitter hemma i London en eftermiddag i juli, omgiven av presscirkusen inför The Rolling Stones nya album ”Foreign tongues” som släpps den 10 juli. Den 82-årige rocklegendaren verkar inte det minsta trött, trots sin ålder och den intensiva intervjurundan som pågår med medier från hela världen.

”Nu är det Skandinaviens tur”, konstaterar han med ett brett leende. Norge var först ut, berättar han skrattande.

Det är lätt att förvänta sig rockstjärnebeteende från någon som befunnit sig i rampljuset sedan tidigt 60-tal, men Jagger lever inte riktigt upp till de förväntningarna. Han är propert klädd, gentlemannamässig och inbjudande, samtidigt som han behåller en inövad förmåga att parera alltför personliga frågor. Framför allt är han pigg – oväntat pigg för att vara långt förbi pensionsåldern.

När han tillfrågas om han tröttnat på förundran över hur han fortsätter skapa och rocka trots sin höga ålder, rycker han bara på axlarna. ”Man måste ha mycket energi för att göra den typ av musik som vi gör. Om man någon gång får mindre energi kan man alltid börja göra ballader. Men där är jag inte än”, säger han.

## Ny kreativ våg efter framgångsrik återkomst

På Rolling Stones 25:e studioalbum finns låtar som lutar åt balladhållet, men rocken står stadigt kvar. När bandet för tre år sedan, efter en längre tystnad, släppte ”Hackney diamonds” var det som att en ny låga tändes. Albumet blev hyllat av kritiker och fans, vilket spelade en avgörande roll för beslutet att göra ett nytt album.

”Det var flera låtar som inte fick plats på det albumet så vi bestämde oss ganska fort för att göra ett till”, förklarar Jagger. ”Om alla hade hatat det så hade vi sagt nej, du vet? I stället kände vi att vi kunde göra ett till album, på ungefär samma sätt, för det var en bra upplevelse.”

Några av de bortsorterade spåren från föregångaren har nu hittat ett hem på ”Foreign tongues”, men majoriteten av låtarna är nyskapade. Musiken är ”glittrigare” än på föregångaren enligt Jagger själv, men texterna fick en oväntat mörk prägel.

Eller inte mörka, funderar han vidare, men med dystopiska stråk som löper parallellt med uppmaningar om att fortsätta leva och njuta trots samtidens kaos. ”I feel a heavy hand / tangling with my plans”, sjunger han på singeln ”In the stars”, men frågar också: ”Do you wanna dance till the roof caves in?”.

## Intensiv inspelningsprocess i London

Inspelningen ägde rum i London under fyra intensiva veckor. Det gick fort och var koncentrerat arbete. Med sig in i studion hade Mick Jagger gitarristen Keith Richards, som liksom sångaren varit med sedan Rolling Stones bildades 1962, och Ronnie Wood, som anslöt till bandet 1975.

”Vi har det bra med varandra. Det var enkelt. Och i studion gick allt så fort att vi inte riktigt hade tid att fundera över sådant”, säger Jagger om samarbetet.

Banduppställningen har varierat genom åren. En av de mest långvariga medlemmarna, trummisen Charlie Watts, avled 2021. På ”Foreign tongues” gör han ändå ett avtryck i form av en av sina allra sista inspelningar.

För produktionen står, precis som på ”Hackney diamonds”, Andrew Watt. Den amerikanske producenten, som tidigare arbetat med artister som Justin Bieber, Lady Gaga, Post Malone och Madonna, beskrivs av Jagger som ”ett bra öra”.

”Han kan säga ’det här är en riktig bra låt’ eller ’den här är inte er bästa’, vilket ju är ett finare sätt att säga att den är skit. Han är väldigt rak, och han vet vad han snackar om. Medan vissa producenter fokuserar mer på det tekniska så fokuserar han på musiken”, förklarar Jagger.

## Öppenhet för samarbeten och kritik

Trots att Rolling Stones spelat in musik i 64 år och utan ansträngning kan räknas till världens mest framgångsrika band har de inte svårt att ta kritik eller förslag på förbättringar. De är inga divor på det sättet, menar Jagger, som jämför musikskapandet med att göra film.

”När man spelar in en ny låt vet man inte alltid vad man håller på med. Man har kanske skrivit låten eller spelat in en demo, men det är ändå svårt att veta hur den blir i verkligheten. Man behöver bli regisserad och att någon kommer med förslag på vad som kan bli bättre”, säger han.

Bandet har inte heller skytt samarbeten, varken historiskt eller nu. På ”Foreign tongues” märks inhopp av såväl The Cure-sångaren Robert Smith som Beatles-legendaren Paul McCartney. Det viktiga när bandet bjuder in andra musiker är att de känner sig avslappnade och får utrymme att spela det de vill.

## Intresse för nutida musikscen

När den svenska popstjärnan Zara Larsson nyligen gästade ”Today show” i USA fick hon veta att hon har ett oväntat fan: Mick Jagger. I ett klipp som spelades upp i programmet berättade rockstjärnan att han gillat henne sedan succésingeln ”Ruin my life” från 2018.

”Alla plockade upp det där. Men ja, jag lyssnar på henne. Senast förra veckan. En eller två låtar. Jag skulle kanske inte lyssna på ett helt album”, säger han och skrattar.

Men Jagger lyssnar inte bara på etablerade artister. Dagen innan intervjun lyssnade han på en 12-årig gitarrist som spelade i hans lokala park. ”Han är framtiden”, säger han.

Liksom i Sverige har även den anglosaxiska musikscenen sett en återväxt för traditionella rockband, en motrörelse mot elektroniskt ensamtrixande. Det är en utveckling som Jagger välkomnar varmt.

”I dag kan vem som helst göra musik hemma, och det är fantastiskt, men det är också fantastiskt att spela ihop med vänner. Ett band är ett socialt sammanhang och det behöver man, särskilt när man är ung”, säger han.

Han betonar också musikens terapeutiska funktion. ”Det finns inget egenvärde i att inte känna ångest. Ångest är en del av kreativiteten. Och att spela musik är bra för själen.”

## Längtan till scenen

Om musikskapande är läkande gäller detsamma att möta publiken. Senast Rolling Stones var ute på turné var 2024, och Jagger saknar scenen så mycket att han nyligen traskade in på en pub för att sjunga ett par låtar inför 15 förmodligen ganska förvånade bargäster.

Nu hoppas han att bandet kan dra ut på vägarna igen 2027. ”Keith sa att han inte ville göra det i år, men nästa år. Jag hoppas att det blir så. Jag tror att de här nya låtarna funkar väldigt bra live”, säger han.

När intervjun närmar sig sitt slut reflekterar Jagger över vad som håller bandet samman efter så många år. Svaret är förvånansvärt enkelt.

”Att man har kul. Det är egentligen bara det. Att man inte gör det för pengar, inte för kändisskap, utan för att ha kul.”

Han förklarar också varför bandet fortsätter skapa ny musik trots att de skulle kunna leva gott på att enbart spela gamla hitlåtar. ”För att om man inte skapar nytt så utvecklas man inte. Det är fantastiskt att spela något man aldrig spelat förut. Det är en utmaning, även för publiken. Ibland gillar de det inte först, men de kommer att lära sig gilla det.”

Efter intervjun ska Jagger sätta sig och arbeta med några nya låtar. För en 82-årig rocklegend verkar det inte finnas någon tanke på att sakta ner. Eftermiddagen kryper mot kväll i London, och kreativiteten fortsätter.