Universal Pictures presenterar en ny film i den populära Minions-serien, där de gula, excentriska varelserna denna gång tar sig an 1920-talets Hollywood. ”Minioners & monster” flyttar handlingen bakåt i tiden och bjuder på en nostalgisk resa genom stumfilmens guldålder, kryddad med slapstick-humor och talrika hänvisningar till filmhistorien.

Filmen representerar ett försök att förnya franchisen genom att byta miljö från de samtida kulisser som publiken är van vid. I stället för moderna stadsmiljöer och nutida referenser har produktionsbolaget valt att placera de ikoniska karaktärerna mitt i Hollywoods tidiga historia, en period som präglades av kreativ experimenterism och teknisk innovation inom filmindustrin.

Den tidsmässiga förflyttningen till 1920-talet innebär att filmskaparna har kunnat ta tillvara på ett rikt material av klassiska filmreferenser. Stumfilmens estetik och berättartekniker utgör en central del av berättelsen, vilket ger filmen en visuell stil som skiljer sig från tidigare produktioner i serien. Slapstick-komedin, som var en dominerande genre under denna era, passar samtidigt väl ihop med Minions-figurernas fysiska och often kaotiska humorsstil.

Enligt filmkritikern Sebastian Lindvall fungerar produktionen på flera plan som en hyllning till biografkulturen och filmens historia. De många filmhistoriska referenserna vänder sig både till en vuxen publik som kan uppskatta nickar till klassiska verk, och till en yngre målgrupp som lockas av den visuella komiken och de färgglada karaktärerna. Detta dubbelspår har varit en framgångsformel för Minions-filmerna sedan starten, och fortsätter att vara centralt i den nya produktionen.

Samtidigt påpekar Lindvall att filmen inte helt lyckas upprätthålla samma kvalitet genom hela speltiden. Trots den lekfulla grundinställningen och kärleksfulla hänvisningarna till filmhistorien tenderar berättelsen att bli ojämn. Beskrivningen som en ”stundtals ganska tjatig sketchkavalkad” antyder att manuset tidvis faller tillbaka på upprepade gags och sketchliknande sekvenser som inte alltid hänger ihop till en sammanhängande helhet.

Detta är ett känt problem inom animerad komedi riktad till barn, där filmerna ofta struktureras som en serie kortare, fristående komiska situationer snarare än en tight berättelse med tydlig dramaturgi. För Minions-franchisen, som bygger mycket av sin humor på karaktärernas nonverbala kommunikation och fysiska komik, blir risken extra stor att filmen fragmenteras i löst sammanhängande sketcher.

Minions-filmerna har sedan den första filmen 2015 blivit en betydande del av Universals filmportfölj. Serien har genererat miljardintäkter på biografer världen över och etablerat de gula figurerna som några av de mest igenkännbara karaktärerna inom modern animerad film. Detta har gjort att förväntningarna på varje ny release är höga, både från publiken och från filmbolaget själv.

Den kommersiella framgången har också medfört att produktionsbolagen fortsätter att investera i nya filmer och spin-offs. Genom att experimentera med olika tidsepoker och miljöer försöker man hålla konceptet fräscht och undvika att franchisen stagnerar. 1920-talets Hollywood erbjuder en rik visuell och kulturell palett att utgå ifrån, vilket teoretiskt ger goda förutsättningar för en underhållande film.

Sammanfattningsvis är ”Minioners & monster” en film som bjuder på charm och nostalgisk filmkärlek, men som inte riktigt når hela vägen fram när det gäller att leverera en sammanhängande och genomgående engagerande berättelse. För fans av serien och familjer som söker lättillgänglig underhållning finns det mycket att uppskatta, men de som hoppas på en mer djupgående eller dramaturgiskt stram filmupplevelse kan komma att bli besvikna. Filmen bekräftar både styrkorna och begränsningarna hos ett franchise som fortsätter att dominera den animerade komedimarknaden.