John Ajvide Lindqvist placerar en manisk sanningssägare i förhörsrummet

Riksteatern turnerar med ”Ett hjärta i dagens läge”, en nyskriven pjäs av John Ajvide Lindqvist. I huvudrollerna syns Ann Petrén och Anna Wallander, med regi av Anna Takanen. Föreställningen är 90 minuter lång och har scenografi och ljus av Sutoda och Tobias Hagström-Ståhl, kostym och mask av Patricia Svajger samt musik av Simon Steensland.

Pjäsen kretsar kring Lisa Andersson, en kvinna som förhörs misstänkt för ett oklart brott. Hon är klädd i knälång kjol, yllekofta och foträta skor – knappast den bild av en gärningsperson som publiken förväntar sig. Men i Lindqvists värld är saker sällan vad de först verkar vara. Här tonas skräckmomenten ner till förmån för samhällssatir och humor, utan att obehaget försvinner.

Lisa Andersson är ingen ny bekantskap för den som följt Lindqvists dramatik. Hon introducerades tidigare i pjäsen ”De obehöriga”, även då med Ann Petrén i rollen och Anna Takanen som regissör. I den pjäsen utspelade sig handlingen på ett extrainkallat möte i en bostadsrättsförening på Södermalm i Stockholm. Mötet, som från början gällde praktiska frågor, utvecklades till något som DN:s kritiker Jacob Lundström beskrev som en socialpsykologisk seans.

I ”Ett hjärta i dagens läge” möter vi Lisa i ett förhörsrum. Där får publiken inblick i en världsbild präglad av politikerförakt, rasism och uppgivenhet inför samhällsutvecklingen. Lisa är övertygad om att hon själv tillhör de goda. Hon säger sig inte dela in människor i raser, men väl i ”sorter”. Hon citerar forskare vars namn hon glömt, men är säker på att deras slutsatser skulle stödja hennes tes. Hennes språk är ett slags nyspråk, där orden anpassas efter självbilden snarare än efter faktiska förhållanden.

Mot Lisas ständiga ordflöde står Anna Wallanders luttrade förhörsledare, som mestadels sitter stilla och lyssnar. Kontrasten mellan den maniska monologen och den stoiska tystnaden förstärker känslan av att Lisa rör sig i en parallell verklighet. Det är där obehaget ligger, understrykt av Simon Steenslands kusliga musik och ljussättningen i det gardinomgärdade scenrummet. Ljuset växlar mellan mjölkigt dimmigt och skoningslöst lysrörsvitt, medan en närbild av Petréns ansikte projiceras på väggen. Intrycket är en person som långsamt håller på att förlora greppet om tillvaron.

Trots den täta stämningen finns komiska inslag. Petrén gör Lisa både rolig och obehaglig, med ett kroppsspråk som är svårt att förutse. Lindqvists text ger henne utrymme att växla mellan absurditet och allvar. Längre fram i pjäsen framträder också en ömmare sida av Lisa. I hennes ålderdom och ensamhet är det djuren och balkongblommorna som representerar det goda i tillvaron. Hennes självbild kan läsas som ett skydd mot en verklighet hon inte längre orkar möta.

Föreställningens egentliga udd riktas dock mot publiken. De som sitter och ser Lisa brytas ner utan att ingripa blir en del av pjäsens berättelse. Därmed väcker ”Ett hjärta i dagens läge” frågor om passivitet och medansvar i en tid av polarisering och tilltagande misstro mot politiska institutioner.

Att produktionen turnerar med Riksteatern innebär att den når en publik långt utanför de fasta scenerna i storstäderna. Med endast två skådespelare och en scenografi som kan anpassas till olika spelplatser är uppsättningen ett exempel på en flexibel teatermodell som blivit allt vanligare inom svensk scenkonst. För Lindqvist, som är en av Sveriges mest kända författare inom skräck- och spänningsgenren, innebär mötet med turnéteatern också en möjlighet att pröva sina teman inför en bredare publik.