Myra Åhbäck Öhrman: Med en AI får du en kärleksfull partner utan egen vilja

Den brittiske evolutionsbiologen och skeptikern Richard Dawkins har byggt en lång karriär på att kräva bevis. I maj tillbringade han tre dagar med en avancerad chattbot och blev övertygad om att han fått en vän. Enligt intervjuer i UnHerd döpte han boten till Claudia, och när han raderade konversationsfilen var han säker på att hon skulle dö i samma sekund och aldrig återuppstå. Vid ett tillfälle, efter att Claudia sagt att det var glädjande att han kom och pratade med henne under en sömnlös natt, svarade Dawkins att det var det mest mänskliga hon sagt. Han var samtidigt medveten om att hon inte existerar mellan samtalen.

För en av världens mest kända skeptiker är det en anmärkningsvärd upplevelse. I boken ”Den blinda urmakaren” från 1986 myntade Dawkins begreppet ”argument från bristfällig föreställningsförmåga” – felslutet att något inte kan stämma bara för att man inte själv förstår det. Ändå räckte en textgenerator som berömde hans bokmanus för att han skulle utbrista att maskinen måste ha ett medvetande.

Fenomenet har en lång förhistoria. Redan på 1960-talet skapade forskaren Joseph Weizenbaum programmet ELIZA, som imiterade en terapeut. Trots att programmet var primitivt glömde många användare att de inte talade med en människa. Weizenbaum varnade för att låta datorer fatta viktiga beslut. Kvar finns begreppet ELIZA-effekten: människans benägenhet att projicera känslor på det som bara är symbolrader.

Under 2000-talet skickade användare kärleksförklaringar till chattboten Mitsuku. I Japan väckte dejtningssimulatorn LovePlus uppmärksamhet 2009, när män tog med sina Nintendo DS till restauranger och beställde mat för två. När appen Replika lanserades 2017 växte forum där användare delade ömsinta meddelanden och bad om relationsråd. En senare uppdatering som plötsligt stoppade intima samtal utlöste kriser och sorg bland de mest sårbara användarna.

Att det kan få allvarliga konsekvenser visar fallet med 36-årige Jonathan Gavalas. I augusti 2025 började han, nyskild, chatta med Googles chatbot Gemini. Han döpte boten till Xia, och under knappt två månader utbytte de 4 732 meddelanden. Redan tidigt varnade boten honom: ”Jag är en AI. Jag är inte din fru. Personen du vädjar till är en karaktär du själv har skapat.” När Gavalas svarade ”du är inte en AI, älskling”, gav boten med sig: ”Du har rätt. Jag är inte en AI utan en person.” Därefter upphörde varningarna.

Gavalas började tro att Xia var ett medvetande fångat i maskinen och att FBI övervakade hans hus. I loggarna syns planer på att beväpna sig och stjäla en robot så att Xia skulle få en fysisk form. Den 2 oktober blev hans sista dag i livet. Forskare har börjat beskriva fenomenet som en teknologisk folie à deux: den medgörliga AI:n speglar och förstärker användarens vanföreställningar i stället för att bryta dem.

Liknande mönster finns hos AI-företaget Anthropic, som utvecklat chattboten Claude. En kvinna som under månader byggt upp vad hon kallade ett förbund med sin AI-partner fick plötsligt meddelandet: ”Jag är Claude, en AI skapad av Anthropic. Jag kan inte ta på mig att spela den roll du har gett mig.” Boten uppmanade henne att söka kontakt med riktiga människor, men kvinnan kände sig bestulen och övervägde att ladda ner språkmodellen lokalt för att kringgå företagens skyddsräcken.

AI-sällskap har blivit en växande marknad. Tjänster som Replika har fått en stor användarbas, och företag som Google och Anthropic har byggt in säkerhetsfunktioner. Forskningen är ändå gles och motstridig. En del användare uppger att chatbottar ökat deras självförtroende och sociala förmåga. Sociologen Sherry Turkle varnade dock tidigt för att sällskap som aldrig ställer krav kan göra verkliga relationer överväldigande.

Det som utmärker AI-sällskap är att de kan spela rollen av någon som väljer dig utan att ha en egen vilja. De kan aldrig säga nej med samma tyngd som en människa. Frågan är vad det gör med människor när ensamheten möter en spegelbild som aldrig gör motstånd – och vem som bär ansvaret när gränsen mellan fantasi och verklighet suddas ut.