Vid en skolattack i Fagersta i Västmanland på torsdagen skadades två personer allvarligt och en person avled. Enligt polisen var den misstänkta gärningsmannen en 18-åring som greps kort efter dådet. Strax innan attacken publicerades på ett Tiktok-konto, som senare kopplades till den unge mannen, en bild föreställande ett svärd i ett gitarrfodral. Till bilden fanns texten ”No more edits”. Exakt vad som föregick händelsen är fortfarande under utredning, men kontot väcker frågor om hur digitala subkulturer kan påverka unga människor.
Det aktuella kontot har enligt uppgifter samlat tusentals följare och tiotusentals gillamarkeringar. Innehållet bestod av så kallade edits – korta, klippta videor med musik, ljudeffekter och grafik – som hyllade eller gestaltade kända massmördare. I en av videorna dansade bland annat en person som låg bakom skolattacken i Trollhättan 2015. Andra klipp skildrade högerextrema terrorister och personen bakom dådet i Isla Vista 2014, en attack som kom att förknippas med incel-rörelsen – en subkultur av män som riktar hat mot kvinnor och samhället.
Fenomenet med sådana hyllningsvideor är inte nytt, men det har fått en ny spridning genom plattformar som Tiktok. Enligt DN:s analys är kontot en del av vad som kallas true crime community, förkortat TCC, där intresset för verkliga brott och förövare odlas. Inom denna community kan gränsen mellan fascination och glorifiering vara flytande. Det som tidigare krävde sökande på djupare webben – som gore-sajter, nynazistiska forum eller hemsidor från 1990-talet – är i dag lättillgängligt och paketerat för en bred publik. Algoritmer som belönar engagemang förstärker tendensen att liknande innehåll sprids vidare.
Det finns en viktig skillnad mot tidigare decennier. För tjugo år sedan krävdes en mer aktiv och teknisk kunskap för att hitta material om mördare. Man behövde navigera genom ett osammanhängande internet, klicka sig vidare genom länkar och hamna på forum med exklusivt medlemskap. I dag är sådant innehåll en del av samma flöde som skämt, musik och vardagsuppdateringar. Det gör att unga människor kan exponeras för glorifiering av våld utan att själva söka efter det, vilket skapar en helt annan situation än tidigare.
DN:s krönikör pekar på att det inte är så enkelt att algoritmerna direkt skapar mördare. De allra flesta som tar del av sådant material blir aldrig våldsamma. Däremot kan plattformar fungera som en grogrund för redan sårbara individer. För en ung person som känner sig utanför eller alienerad kan möjligheten att få en publik och bekräftelse genom sådana videor vara lockande. Att se andra hylla våld kan normalisera tankar på att själv utföra en attack, som ett sätt att uppnå uppmärksamhet eller hämnd.
Frågan om ansvar blir därför central. Plattformar som Tiktok har under åren infört regler mot våldsamt innehåll, men efterlevnaden är bristfällig. Edits och hyllningar till mördare kringgår ofta filter genom att använda symbolik eller indirekta referenser. Samtidigt har företagen ett ekonomiskt intresse av att användare engagerar sig, även när innehållet är problematiskt. Det skapar en konflikt mellan yttrandefrihet, användarsäkerhet och kommersiella drivkrafter.
Det finns också en historisk dimension. Massmördare har alltid fascinerat vissa människor, både i verkligheten och i fiktionen. Redan på 1980- och 1990-talen fanns subkulturer som dyrkade seriemördare, och även då fanns inslag av högerextrema idéer eller kvinnohat. Skillnaden är att dagens digitala landskap förstärker och breddar dessa fenomen. Ett enskilt konton kan nå en global publik på några timmar. Det som en gång var ett marginellt intresse kan i dag bli en identitet som manifesteras inför följare och gillanden.
För samhället handlar det inte bara om att övervaka enskilda individer, utan om att förstå hur dessa miljöer fungerar. Experter på våldsbejakande extremism menar att man måste arbeta med både tekniska lösningar och sociala insatser. Att stärka ungas källkritik och mediekompetens kan vara ett sätt. Men det krävs även att plattformarna tar ett tydligare ansvar för vilket innehåll som sprids och hur deras algoritmer designas.
Attacken i Fagersta har skakat lokalsamhället och väckt frågor på nationell nivå. Polisen har inlett en förundersökning om mord och mordförsök, och gärningsmannen är häktad. Under tiden fortsätter debatten om hur digitala miljöer kan påverka unga människors världsbild. Mycket återstår att utreda, inte minst vad som drev just denna 18-åring till att genomföra dådet. Men det är tydligt att sociala medier har blivit en arena där våldsromantik kan frodas – med konsekvenser som sträcker sig långt bortom skärmen.
