Ett av filmhistoriens mest mytomspunna projekt kan äntligen bli verklighet. Orson Welles ofullbordade filmatisering av Miguel de Cervantes klassiska roman ”Don Quijote” ska nu rekonstrueras, nästan fyra decennier efter den legendariska regissörens död. Projektet baseras på cirka 30 timmars inspelat material som har bevarats i olika arkiv runt om i Europa.

Orson Welles, känd för mästerverk som ”En sensation” (”Citizen Kane”) från 1941, ägnade stora delar av sitt liv åt att försöka förverkliga sin vision av Cervantes 1600-talsroman. Mellan 1957 och 1976 återvände han om och om igen till projektet, filmade scener vid olika tillfällen och skrev otaliga manusversioner. Trots detta lyckades han aldrig färdigställa produktionen innan han gick bort 1985.

Nu har filmhistorikern Esteve Riambau, som leder rekonstruktionsprojektet, bekräftat att arbetet är i full gång. Det bevarade filmmaterialet finns spritt över arkiv i Italien, Frankrike och Spanien, vilket vittnar om den komplexa och gränsöverskridande naturen hos Welles produktion.

”Vi har inte ett komplett manuskript, men tillräckligt för att rekonstruera filmen”, säger Riambau i en intervju med den brittiska tidningen The Guardian. Detta innebär att rekonstruktionen kommer att kräva omfattande research och noggrann analys av det tillgängliga materialet för att sammanfoga en sammanhängande berättelse som återspeglar Welles ursprungliga vision.

Welles tolkning av ”Don Quijote” skiljer sig från traditionella anpassningar genom att delvis förflyttas till regissörens egen samtid. Istället för att hålla sig strikt till 1600-talets Spanien valde Welles att modernisera vissa delar av berättelsen. En av de mest anmärkningsvärda scenerna som ska inkluderas utspelar sig på en biograf i Mexiko, där huvudpersonen Don Quijote anfaller filmduken – en meta-filmisk twist som är typisk för Welles experimentella tillvägagångssätt.

Projektet representerar en betydelsefull händelse inom filmhistorien. Orson Welles karriär präglades av både briljans och frustration. Efter den enorma framgången med ”En sensation”, som ofta rankas som en av de bästa filmerna någonsin, kämpade Welles ständigt med finansiering och studiosystem som begränsade hans kreativa frihet. Hans filmer blev ofta föremål för studioinblandning och omklippningar, vilket gjorde att hans konstnärliga visioner sällan realiserades fullt ut.

”Don Quijote”-projektet blev symboliskt för Welles karriär – ambitiöst, visionärt men plågat av praktiska svårigheter. Filmen saknade konstant finansiering, vilket tvingade Welles att filma sporadiskt under nästan två decennier. Denna produktionsmetod, där scener filmades när möjlighet och resurser fanns tillgängliga, var långt ifrån ideal men visade regissörens envishet att förverkliga sitt projekt trots alla odds.

Förutom ”En sensation” är Welles mest känd för filmer som ”En djävulsk fälla” från 1958, en noir-thriller som också hade en besvärlig produktionshistoria och redigerades om av studion mot regissörens vilja. Även andra projekt som ”The Magnificent Ambersons” från 1942 klipptes om drastiskt utan Welles godkännande, vilket ledde till decennier av debatt om vad som gick förlorat av regissörens ursprungliga vision.

Enligt Riambaus uppskattning kan det dröja till 2028 innan den rekonstruerade versionen av ”Don Quijote” är redo att visas för publik. Detta innebär flera års minutiöst arbete med att sortera genom det arkiverade materialet, digitalisera filmrullar, analysera manusversioner och försöka förstå Welles avsikter genom den fragmenterade dokumentationen som finns bevarad.

Rekonstruktionen väcker också större frågor om filmrestaurering och konstnärligt arv. När en regissör inte har kunnat färdigställa sitt verk själv, hur långt kan och bör andra gå för att fullborda visionen? Projektet balanserar respekten för Welles konstnärliga intention med nödvändigheten av att fatta redaktionella beslut baserade på ofullständigt material.

För filmälskare och historiker världen över representerar detta projekt en sällsynt möjlighet att uppleva ett förlorat mästerverk från en av filmhistoriens mest inflytelserika regissörer. När filmen väl blir färdig kommer den inte bara vara en hyllning till Welles minne utan också en fascinerande tidsdokument som visar hur en konstnärlig vision utvecklades över nästan två decennier.