”Naza” är ett skakande dokument om Gazakrigets dödliga cynism

En ny dokumentär sätter fokus på ett av de mest kontroversiella inslagen i kriget i Gaza: den israeliska militärens användning av artificiell intelligens för att välja ut mål. Filmen Naza bygger på intervjuer med personer som på olika sätt varit del av den högteknologiska krigföringen och vill visa hur systemen fungerar i praktiken.

Centralt i berättelsen är att den israeliska militären enligt dokumentären kalkylerar med civila dödsoffer som en del av planeringen. AI används bland annat för att uppskatta så kallade kollateralskador, alltså hur många civila som riskerar att dö eller skadas i ett anfall. Dessa beräkningar uppges sedan ligga till grund för beslut om vilka mål som ska attackeras. Filmen beskriver ett system där människoliv blir siffror i en algoritmisk ekvation.

Liknande uppgifter har tidigare publicerats i internationella medier. Enligt rapporter ska israeliska försvarsstyrkor ha använt automatiserade målgenereringssystem, däribland ett verktyg som kallats Lavender. Det ska ha kunnat producera tusentals potentiella mål under krigets första månader. Uppgifterna har varken bekräftats eller dementerats av israeliska myndigheter, men de har väckt stark reaktion bland människorättsorganisationer.

Det som gör dokumentären politiskt sprängkraftig är att den väcker en djupare fråga: vad händer med det mänskliga omdömet när algoritmer fattar allt viktigare beslut i krig? Kritiker menar att tekniken skapar en distans till dödandet, medan försvarare hävdar att den gör det möjligt att vara mer precis och minska risken för misstag. Den debatten är inte begränsad till Israel och Gaza.

Militär AI har blivit en strategisk fråga för hela världen. USA, Kina och flera europeiska länder satsar stora resurser på teknik som kan användas i strid. Israel är på många sätt ett föregångsland med en etablerad högteknologisk industri och nära kopplingar mellan försvar och teknikföretag. Det gör att det som sker i Gaza följs med stort intresse av försvarsindustrin och militärledningar världen över.

Samtidigt är Gaza ett av världens mest tätbefolkade områden, och kriget har lett till omfattande förstörelse och ett mycket högt antal dödsoffer. FN och flera hjälporganisationer har upprepade gånger varnat för att den civila befolkningen bär en oproportionerligt tung börda. Mot den bakgrunden blir frågan om hur mål väljs ut och hur riskbedömningar görs långt ifrån enbart en teknisk detalj.

Även yttrandefriheten har blivit en del av historien. Dokumentären har fått spridning i flera länder, men visningar har i vissa fall väckt starka protester. Producenter och distributörer har hamnat i skottlinjen i en konflikt där frågor om Israel och Palestina väcker mycket starka känslor. Kritikern Helena Lindblad skriver att Naza är en djupt skakande dokumentär, och beskriver den som en påminnelse om att AI i krigets tjänst inte bara handlar om teknik. Det handlar lika mycket om ansvar, etik och demokratiska rättigheter.

Flera experter har under de senaste åren varnat för att utvecklingen av militär AI går snabbare än den internationella lagstiftningen. Samtidigt växer motsättningarna mellan teknikoptimism och oro för vad autonom dödlig kraft innebär. Naza går rakt in i den framtidsdiskussionen, men med en grund i ett pågående krig där konsekvenserna redan är påtagliga.

Genom vittnesmål och detaljerade beskrivningar av hur militära system fungerar öppnar dokumentären för en bredare diskussion om hur nya teknologier formar konflikter. Den visar också hur svårt det är att i praktiken skilja mellan skydd av civila och systematisk riskbedömning. För tittaren lämnas kvar en obehaglig insikt: besluten som tas i krig har aldrig varit mer tekniskt avancerade, men de mänskliga kostnaderna är lika tydliga som någonsin.