Noah Wyle om succéserien ”The Pitt”: ”Terrorattacken mot synagogan rör upp starka känslor”

Efter terrordådet på Bondi Beach i Sydney i december hamnade fokus på den hjälte som brottade ner och avväpnade en av islamisterna. Just det att mannen själv var en troende muslim gav aktionen en extra stark aura av hopp om mänskligheten.

Denna tanke dyker upp under Zoom-intervjun med Noah Wyle, huvudrollsinnehavaren i HBO Max-serien ”The Pitt” som utspelar sig på en akutmottagning i Pittsburgh. I andra säsongen, som nyligen hade premiär, förekommer en scen med en judisk patient som överlevt massakern i synagogan Tree of life 2018. Kvinnan får hjälp av en beslöjad sjuksköterska och tackar henne för hur det muslimska samhället i Pittsburgh stöttade den judiska gruppen efter attacken.

Wyle, själv av judisk börd, blir märkbart rörd när han berättar om scenen.

”Hur hemsk den massakern än var ville vi berätta om efterverkningarna. Hur den muslimska befolkningen samlade ihop pengar till de dödas anhöriga,” säger han med grötig röst och torkar bort en tår. ”Den delen av berättelsen fick väldigt lite uppmärksamhet i medierna, så jag ville lyfta fram den. Den visar att det fortfarande finns omtanke och solidaritet där ute.”

Den skäggige Wyle framstår genom hela intervjun som en ovanligt sympatisk person – välformulerad, ödmjuk och begåvad. Ungefär som överläkare Dr Robinavitch (Robby), seriens självklara mittpunkt.

”The Pitt” är ett tempostarkt kammarspel där varje avsnitt motsvarar en timme av Robbys tolv timmar långa arbetspass. Serien skildras i en hektisk walk and talk som får det omtalade korridorspringet i ”Vita huset” att framstå som ”Den stora älgvandringen”.

Även andra säsongen består av 15 avsnitt, inte 12, vilket i sig kommenterar arbetssituationen för vårdpersonalen. Personalbristen tvingar alla att jobba övertid. Återkommande genom säsongerna finns också kritik mot den profitdrivna amerikanska sjukvården.

”Jakten på vinster påverkar alla på sjukhuset negativt, från patienter till de som befinner sig längst ner i sjukhusets hierarki,” förklarar Wyle, som också skrivit manus till flera avsnitt.

Serien är progressiv och väjer inte för kontroversiella ämnen som abortdebatten. I första säsongen skildras en ung kvinna som trots sin religiösa mammas förmaningar genomför en abort – något extremt ovanligt i amerikansk film och tv.

”Det är viktigt att inte bli dogmatisk,” säger Wyle. ”Vi tar upp många heta ämnen och försöker skildra dem med så öppna sinnen som möjligt. Det snabbaste sättet att få folk att stänga av är att berätta för dem vad de ska tycka.”

Han vill inte att seriens mer konservativa publik ska avfärda den som ”ytterligare liberalt Hollywood-bullshit”.

”Vi bryr oss verkligen inte om vilken åsikt tittaren har. Det är så här det ser ut på en akutmottagning i en storstad, det är så här folk beter sig och pratar, och publiken kommer göra sin egen tolkning. På så sätt blir det som ett Rorschachtest för åskådaren.”

Serieskaparna har ändå, enligt Wyle, ett tydligt ärende: de hoppas att deras verk ska få empatin med medmänniskan att växa, åtminstone lite.

Wyles karriär skulle inte vara mycket utan fiktiva sjukhusroller. Han slog igenom som Dr Carter i ”Cityakuten”, som pågick i 15 år (1994-2009). Då stod han i skuggan av kollegan George Clooney, vars karriär tog fart där som den karismatiske Dr Ross.

När Clooney lämnade serien efter fem säsonger klev Wyle fram i rampljuset. Hans karriär har kanske inte gått lika rakt uppåt som Clooneys, utan utvecklats mer i sidled med roller i olika tv-serier. Men nu når han en topp med ”The Pitt”, som har blivit en favorit hos både publik, kritiker och prisjuryer.

Clooney har uttryckt intresse för att medverka i ”The Pitt”, men Wyle förklarar varför det troligen inte kommer att ske: ”Vi sade tidigt att vi inte skulle ha med några fler från ’Cityakuten’. ’The Pitt’ ska vara en uppslukande upplevelse som ska kännas äkta, ha en nästan dokumentär känsla. Därför har vi bara valt unga eller okända skådespelare.”

Den pågående juridiska konflikten med ”Cityakutens” upphovsman Michael Crichtons dödsbo, som hävdar att ”The Pitt” bara är en uppdaterad kopia av den gamla serien, gör inte en Clooney-medverkan mer sannolik.

Utöver att vara huvudrollsinnehavare och manusförfattare är Wyle även medproducent, och denna säsong kliver han dessutom in som regissör.

”Skrivandet är en mer personlig process och det är så klart skönt att kunna göra det hemma vid skrivbordet. När man skriver tar man alla sina erfarenheter och gjuter in dem i olika rollfigurer. Det tvingar en att vrida och vända på sina egna åsikter och tankar. Det är en terapeutisk process, nästan katarsisk.”

Regisserandet blir en perfekt motvikt, menar han. ”Man måste vara bra på att kommunicera, lyssna, inspirera, vara organiserad och lösa problem. Man är lite som en schweizisk armékniv.”

Uppvuxen i Hollywood ser Wyle med oro på nyheten att Netflix ska köpa Warner Bros. Han hyllar det anrika filmbolaget, som han arbetat för i 30 år.

”Det var ju det stora gangsterbolaget, cowboybolaget, Bogart-bolaget. Många av de mest ikoniska Hollywoodfilmerna gjordes där. Jag får rysningar när jag tänker på allt som spelats in på de platser som jag har fått chansen att beträda. Kontoret i ’Alla presidentens män’, Ricks kafé i ’Casablanca’ – det är helig mark.”

Han tror vi ser slutet på en era: ”Begreppet ’the movie business’ har tappat sin betydelse. Branschen har decentraliserats av olika ekonomiska, teknologiska och kreativa skäl. Det är kanske oundvikligt, men jag är en romantiker. Jag kan inte låta bli att tänka att något som jag verkligen har älskat håller på att försvinna.”