Nya Nobelcenter kritiseras – här är sju andra utskällda byggnader

Det nya Nobelcentret har blivit föremål för intensiv debatt bland Stockholms invånare och inom arkitekturkretsar. Byggnaden, som ska bli ett landmärke för Nobelprisen, har väckt starka känslor både för och emot den arkitektoniska utformningen.

Debatten kring Nobelcentret följer ett välkänt mönster i Stockholm där större arkitektoniska projekt ofta möter initialt motstånd. Blasieholmen, där centret ska uppföras, är en historiskt viktig plats i huvudstaden, vilket ytterligare har intensifierat diskussionerna om byggnadens lämplighet i stadsmiljön.

Enligt stadsplaneringsexperter är det närmast en tradition att profilerade nybyggnader möter kritik när de först presenteras. Liknande reaktioner sågs när Kulturhuset på Sergels torg och Moderna Museet på Skeppsholmen skulle byggas – projekt som idag är självklara inslag i Stockholms stadsbild.

”Det tar ofta en generation innan människor vänjer sig vid och accepterar större förändringar i stadsbilden,” säger Katarina Nilsson, arkitekturhistoriker vid Stockholms universitet. ”Det vi ser nu med Nobelcentret är en naturlig del av stadens utvecklingsprocess.”

Det vinnande förslaget, ritat av det tyska arkitektkontoret David Chipperfield Architects, beskrivs av förespråkare som ett elegant och tidlöst tillskott till Stockholms skyline. Kritiker menar däremot att byggnaden bryter för kraftigt mot den historiska bebyggelsen i området och att placeringen inkräktar på ett viktigt offentligt rum.

Nobelstiftelsen har försvarat projektet och framhållit att centret kommer att bli en viktig kulturell mötesplats som lyfter fram Nobelprisets betydelse för Sverige och världen. Man betonar också att byggnaden utformats för att smälta in i omgivningen genom val av material och höjd.

”Vi har lyssnat på kritiken och gjort flera anpassningar av förslaget,” säger Nobelstiftelsens kommunikationsdirektör Lars Heikensten. ”Samtidigt måste vi skapa något som fungerar för framtiden och som representerar Nobelprisets innovativa anda.”

Historiskt sett har många ikoniska byggnader som inledningsvis möttes av skepsis senare kommit att betraktas som arkitektoniska mästerverk. Eiffeltornet i Paris och Guggenheimmuseet i Bilbao är internationella exempel på byggnader som gått från att vara kontroversiella till att bli älskade symboler för sina städer.

Forskare inom stadsplanering påpekar att det ofta tar 20-30 år innan vi verkligen kan utvärdera om ett arkitektoniskt projekt har varit lyckat eller inte. Under denna tid hinner byggnaden integreras i stadsbilden, och invånarna utvecklar en relation till platsen baserad på användning och upplevelser snarare än enbart det visuella uttrycket.

Stockholms stadsbyggnadskontor understryker att projektet genomgått rigorösa granskningar för att säkerställa att det uppfyller alla krav på en byggnad av denna dignitet. Man har också arbetat med att skapa en öppen process där allmänheten kunnat framföra synpunkter.

”Det är naturligt med debatt kring projekt som förändrar stadsrummet,” säger Stockholms stadsarkitekt Torleif Falk. ”Men vi måste också våga blicka framåt. En levande stad är alltid i förändring.”

Flera arkitekturexperter har påpekat att byggnader som väcker starka känslor ofta är de som senare visar sig ha störst kulturellt värde. De menar att en alltför försiktig hållning kan leda till anonyma byggnader som varken väcker intresse eller skapar identitet.

Debatten om Nobelcentret speglar också en bredare diskussion om hur moderna tillägg ska förhålla sig till historiska stadsmiljöer. Liknande diskussioner pågår i många europeiska huvudstäder där balansen mellan bevarande och utveckling ständigt utmanas.

Byggnationen av Nobelcentret väntas påbörjas under nästa år, och när det står färdigt kommer det att inrymma utställningslokaler, konferensutrymmen och forskningsfaciliteter kopplade till Nobelprisets olika discipliner.

Oavsett dagens kritik eller beröm kommer det sannolikt att dröja flera decennier innan vi kan dra slutsatser om projektets framgång. Då har byggnaden antingen smält in i stadsbilden eller blivit ett bestående samtalsämne – båda utfallen kan på sitt sätt betraktas som arkitektoniska avtryck i stadens historia.