De bortglömda skotska modernisterna återupptäcks

Under 1940- och 50-talen var de skotska konstnärerna Robert MacBryde och Robert Colquhoun lysande stjärnor på konstscenen. Kända som ”The two Roberts” inspirerade de storheter som Lucian Freud och Francis Bacon, fotograferades för modemagasinet Vogue och såg sina verk inköpta av prestigefyllda institutioner som Tate i London och Museum of Modern Art (MoMA) i New York.

Efter decennier av relativ glömska får de nu äntligen ett välförtjänt erkännande genom utställningen ”Robert MacBryde and Robert Colquhoun. Artists, lovers, outsiders” på kulturcentret Charleston i Lewes, England. Detta är den första omfattande utställningen i England som fokuserar på duon sedan 1962.

Författaren och konstnären Wyndham Lewis beskrev de två konstnärerna som ”en organism”, en träffande beskrivning av deras symbiotiska relation. Där den ena Robert befann sig fanns alltid den andra – ett förhållande som etablerades redan när de möttes på Glasgow School of Art i början av 1930-talet. De blev snabbt ett par och flyttade ihop.

Båda kom från arbetarklassbakgrund i västra Skottland och levde under ekonomiskt knappa förhållanden under större delen av sina liv. De överlevde tack vare stöd från välbeställda personer i konstvärlden som tidigt upptäckte deras talang.

Under och efter andra världskriget blev de centrala gestalter i Sohos bohemiska konstliv i London. Deras umgängeskrets inkluderade framstående författare som Dylan Thomas, George Barker och Elizabeth Smart. De legendariska festerna i deras ateljé i Kensington blev en samlingspunkt för tidens konstnärliga elit.

Utställningen på Charleston omfattar femtio verk som speglar parets utveckling från 1930- till 1950-talet. Den visar deras förankring i tidens ledande konstströmningar, vilket gav dem smeknamnen ”MacBraque” och ”McPicasso” – en anspelning på deras relation till kubismens mästare.

MacBryde utmärkte sig genom sina färgstarka och formmedvetna stilleben, medan Colquhoun ofta uttryckte sina keltiska rötter i porträtt, särskilt av kvinnor som i det betydelsefulla verket ”Women in Ireland”. Utställningen presenterar även deras scenografiska arbeten för teater och balett.

Konstnärernas stjärnstatus började blekna när New Yorks konstscen och den abstrakta expressionismen tog över konstvärlden. Samtidigt drabbades de båda av personliga problem, där den tidens förföljelse av homosexuella och alkoholism bidrog till deras nedgång.

Kurator för utställningen är den skotske författaren Damian Barr, prisbelönt programledare på BBC Radio 4, som nyligen även publicerat den historiska romanen ”The two Roberts” (Canongate). Boken har fått lysande recensioner och utsetts till ”Årets bästa skönlitterära bok 2025” av flera ledande medier, däribland The Guardian, The Observer och BBC Radio.

Barr upptäckte de två konstnärerna först 2014 genom en utställning på National Galleries of Scotland. ”Jag insåg att deras relativa anonymitet hade att göra med vilka de var; homosexuella i en tid då det var kriminellt, skottar, från arbetarklass, alkoholister och, beroende på vem du lyssnar på, fullkomligt charmerande eller ett par kompletta mardrömmar. Oavsett vilket så har de inte fått den uppskattning de förtjänar,” förklarar Barr i en intervju.

De båda ”Robertarna” bodde faktiskt i Lewes under en produktiv period 1947–49, efter att ha blivit vräkta från sin ateljé i London på grund av vad hyresvärden kallade ”fylleorgier”. I Lewes togs de om hand av systrarna Caroline Byng Lucas och Frances Byng Stamper, kända som ”Ladies of Millers”, som drev det respekterade Millers Gallery och hade nära kontakter med Bloomsburygruppen.

Intressant nog var MacBryde och Colquhoun inte särskilt imponerade av Bloomsburykollektivet (med undantag för Duncan Grant) och gav dem det något nedsättande smeknamnet ”Bloomsberries”.

Tragiskt nog dog båda konstnärerna utblottade och i förtid – socialt fördömande av deras sexualitet och alkoholmissbruk bidrog till deras tidiga bortgång. Colquhoun avled 1962, endast 47 år gammal, och MacBryde följde honom 1966, 53 år gammal.

Utställningen på Charleston, som avrundas med Ken Russells hyllade dokumentärfilm ”The Scottish painters” från 1959, pågår till den 12 april.