Stockholms tunnelbana har blivit en symbol för den motsägelsefulla hållning som huvudstaden intar när det gäller folkhälsa och hållbarhet. Medan kommunen säger sig vilja förbättra matmiljön för sina invånare, investerar regionen samtidigt stora summor i digital reklam som marknadsför ultraprocessad mat och snabbmat.

Vid tunnelbanestationen Skanstull på Södermalm möts resenärer dagligen av en ström av budskap från digitala reklamskyltar. På bara några sekunder växlar skärmarna mellan erbjudanden om billig oekologisk glass, uppmaningar att donera pengar för att bota barn med diabetes, reklam för hamburgare och information om Östersjöns miljöproblem. Det är en illustration av problemet i realtid – först säljs produkterna som bidrar till ohälsa och miljöförstöring, sedan visas organisationerna som försöker reparera skadorna.

I fyra år har den ideella rörelsen Reformaten arbetat för att påverka Stockholms stad i frågor som rör matmiljö. Organisationen, som arbetar förebyggande för hållbara matsystem, vill att staden ska skapa förutsättningar för invånarna att äta hållbart och hälsosamt genom att reglera matmiljöerna. Målet är att göra det enkelt för människor att göra rätt matval.

Internationellt har flera städer och regioner redan tagit tydliga steg för att reglera ohållbar och ohälsosam matindustri. London har infört förbud mot reklam för ohälsosam mat i tunnelbanan. Den franska staden Grenoble har gått ännu längre och är helt reklamfri. Även i Sverige finns exempel – Katrineholm har gett sin förvaltning i uppdrag att utreda hur man kan ta bort reklam som påverkar folkhälsan negativt, såsom reklam för snabbmat och godis.

I andra länder är det vanligt med förbud mot extrapriserbjudanden av typen ”köp tre betala för två” på ohälsosam mat, och restriktioner för var snabbmat och godis får säljas, särskilt i närheten av skolor och i kollektivtrafiken.

När Stockholms nya matstrategi kom ut på remiss i höstas fanns det anledning till viss optimism. Staden lyfter fram matmiljöer som ett strategiskt fokusområde, vilket Reformaten välkomnade. Stockholm beskriver sig som ”The Capital of Scandinavia” och vill bli Europas mest attraktiva storstadsregion. I regionens strategi för 2050 talas det om god livsmiljö, jämlikhet, inkludering, resurseffektivitet, resiliens och noll klimatpåverkande utsläpp.

Men medan kommunen säger att den ska förbättra matmiljön, gör regionen enligt kritikerna det motsatta. De regionala politikerna bestämmer över kollektivtrafiken och har valt att investera 100 miljoner kronor i digitala reklamskyltar. Det är pengar som enligt Reformaten hade kunnat investeras strategiskt i regional matproduktion – i primärproducenter, kvarnar, slakterier och mejerier, eller i stadsodlingar. Sådana investeringar skulle stärka matberedskapen, öka den biologiska mångfalden, lagra kol och säkerställa tillgång till mat i kris och krig.

De regionala politikerna bestämmer också vilka direktiv som ska gälla för reklam i kollektivtrafiken, men har hittills valt att inte reglera innehållet på samma sätt som många andra europeiska städer.

Opinionen verkar finnas för att ta i frågan med hårdare tag. Enligt rapporten ”Svenskarnas dolda klimatengagemang” från Peerpointing, publicerad i april 2025, är stödet för flera omställningsåtgärder betydligt starkare än många tror. Detta tyder på att det finns en folklig förankring för mer kraftfulla åtgärder.

Frågan om matmiljö och folkhälsa handlar inte bara om individuella val, utan om strukturella förutsättningar. Reformaten och liknande organisationer argumenterar för att det offentliga rummet borde bidra till en gemensam kunskapsgrund istället för att bombardera människor med budskap som främjar ohälsosamma matval. De vill se en plats där invånarna får syn på hur ekosystem fungerar, vad som bygger hälsa och hur val av mat hänger ihop med landskap, vatten, djur och kommande generationers framtid.

Diskussionen om reklam i kollektivtrafiken aktualiserar en större debatt om hur offentliga rum ska användas och vilka värden som ska prioriteras. Medan reklamintäkterna kan ses som en finansieringskälla för kollektivtrafiken, menar kritikerna att de samhällsekonomiska kostnaderna för ohälsa och miljöförstöring är betydligt större.

Frågan kvarstår om Stockholm kommer att följa Londons, Grenobles och Katrineholms exempel, eller om investeringarna i digital reklam kommer att fortsätta. För de som dagligen reser i Stockholms tunnelbana är budskapen tydliga – men de pekar i olika riktningar.