Osedliga förvandlingar på Rijksmuseum i Amsterdam

I Amsterdam visas just nu en unik utställning som för besökarna genom ett av konsthistoriens mest inflytelserika verk. Utställningen ”Metamorphoses” på Rijksmuseum tar sin utgångspunkt i den romerske skalden Ovidius diktverk med samma namn, ett verk som anses vara den näst viktigaste källan till konstnärlig inspiration genom historien, efter Bibeln.

Utställningen, som pågår fram till 25 maj innan den flyttar till Villa Borghese i Rom, presenterar en imponerande samling mästerverk som tolkar de mytologiska berättelserna om förvandling och föränderlighet som genomsyrar Ovidius verk.

Ett av de mest omdiskuterade verken på utställningen är en kopia av Michelangelos förlorade målning ”Leda och svanen”. Originalet förstördes under 1600-talets första hälft efter att den franska drottningen Anna av Österrike ansåg att målningen var alltför oanständig och beordrade att den skulle avlägsnas. Målningen skildrar den grekiska myten där guden Zeus, förklädd till svan, förför Spartas drottning Leda.

Spännvidden på utställningen är stor och inkluderar flera ikoniska verk. Besökare kan beskåda Caravaggios ”Narcissus”, som fångar det ögonblick då den vackre ynglingen förälskar sig i sin egen spegelbild, och Correggios brutala skildring av hur Apollon flår faunen Marsyas levande. Jean-Léon Gérômes ”Pygmalion” är ett annat fascinerande verk där konstnären skildrar det ögonblick då statyn Galatea börjar få liv – med anklarna fortfarande i marmor medan resten av kroppen förvandlats till levande kött.

En hel sektion tillägnas berättelsen om Arachne, den lydiska flickan som vågade utmana gudinnan Minerva i vävkonst. Som straff förvandlades hon till en spindel. Luca Giordano skildrar själva förvandlingsögonblicket med spindelnät som växer ut från Arachnes händer. I en intressant modern koppling visas även Louise Bourgeois berömda bronsskulpturer av spindlar, här placerade i ett mytologiskt snarare än ett psykologiskt sammanhang.

Utställningen belyser hur Ovidius verk tolkats genom historien. Under medeltiden lästes texterna genom ett kristet filter, där exempelvis berättelsen om Danae och guldregnet tolkades som en allegori för hur själen tar emot gudomlig välsignelse. Med renässansen kom en mer direkttolkning av de antika myterna, där det erotiska innehållet inte längre doldes.

Correggios målning från 1530 visar tydligt vad som pågår när Cupido drar av täcket från den nakna Danae som med särade ben tar emot Zeus som närmar sig i form av ett guldregn. Tizians version av samma motiv är mer drömsk men förmedlar samma hedniska budskap.

När utställningen flyttar till Villa Borghese i Rom i juni kommer den att presenteras i en delvis förändrad form. Den moderna konsten kommer inte att följa med, men fler äldre verk tillkommer. Besökare till Rom får då möjligheten att se Berninis mästerverk ”Apollon och Dafne” från 1625 i ett utvidgat sammanhang.

Ovidius ”Metamorfoser” har förblivit relevant genom århundradena trots att olika epoker haft sina invändningar. I vår tid väcker kanske Zeus övergrepp mer obehag än den nakenhet som störde drottning Anna. Som Ovidius själv skrev: ”Allting förändras, men inget förgår; och själarna vandrar, rör sig än hit, än dit, tar boning i alla slags väsen.”

Utställningen ”Metamorphoses” erbjuder en unik möjlighet att se hur konstnärer genom århundradena tolkat dessa eviga berättelser om förändring, passion och gudars nycker. Den som inte kan besöka utställningen rekommenderas att återvända till Ovidius texter, som i Ingvar Björkesons svenska översättning förmedlar samma tidlösa kraft som originalet.